Dottern L vill numera ofta få vara utan oss föräldrar en stund. Som igår. Vi var förbi till barnens mormor och morfar och dottern skulle få hjälpa morfar att bära in granen från uthuset och sedan klä den, medans jag skulle åka och handla lite. Vi stod ute på gården medan morfar yxade bort några låga kvistar innan bärandet skulle börja... Yxhuggen ackompanjerades av dotterns "Mamma bort, mamma bort", "Jag vill vara själv med mormor och morfar". Hon hade minst sagt bråttom att få iväg mig, så jag satte mig i bilen för att åka .Stoltare min än den  hon hade när hon sedan gick över gården med granens topp i sin hand ser man sällan. Och tur för morfar att han fick hjälp att bära, han hade nog aldrig orkat granen om hon inte hade bidragit med sin styrka. :)

Samma sak var det häromdagen när vi var förbi på en kompis jobb. L frågade mycket om vad hon gör på jobbet och jag sa att L ju kanske kunde få prya där. På en gång kom frågan, "Vad är prya". Efter att jag hade förklarat att det är när man är på en arbetsplats och får vara med dom som jobbar där och hjälpa till en dag så satt L tyst en stund och funderade. Sen; "Mamma, kan du gå".

Hon är så söt. :)