Bokrea
Jag är uppvuxen med böcker. Egna böcker - nya och ärvda. Och lånade böcker - vi besökte ofta biblioteket. Så länge jag kan minnas har jag alltid läst mycket (förutom sista månaderna då jag snöat in på att lära mig photoshop på kvällarna istället för att läsa).
Jag har en gammal fin "Tomtebobarnen". I pärmen står det att det var en present til mig från mamma och pappa då jag var tre år gammal. Som barn läste jag pappas gamla Fem-böcker. Och nya sådana också. Jag läste Kittyböcker. Katitzi. Robinson Cruse. Och mycket annat.
I tolvårsåldern klev Isfolket in i mitt liv. Där kom dom att stanna länge. Jag har läst de 47 böckerna många varv. Sen blev det en del Dean R Koontz. Och serien om grottbjörnens folk. Agata Christie. Och allt annat jag kom över. Sen en period med mycket Mankell. En del chicklit. Ännu mer deckare. Humor med Paasilinna. Många böcker har det blivit.
Böcker har alltid haft en central placering. När jag var barn fanns de välfyllda bokhyllorna lättillgängliga. Där fanns både skönlitteratur och en hel del faktaböcker som jag älskade att bläddra i. Jag minns särskilt att jag en lång period var oerhört facinerad av svensk historia...och en annan av rymden. Vi brukade gå på bokrea. Jag har alltid gillat bokrean. Jag tror många av faktaböckerna köptes där. Så är det iallafall med de faktaböcker vi nu har i vår hylla. Bokreafynd. Jag brukar försöka köpa några sådana varje år (oftast när det är halva reapriset). Någon med fågelarter, någon om vikingar, en annan om konst, eller om väder, eller rymden. Även om allt numera kan googlas fram vill jag ge mina barn möjligheten att sätta sig med en bok och bläddra fram information.
Det är med sorg jag ser bokrean dö ut. För det är vad den håller på att göra. Iallafall i den form som den funnits.
Men sånt är livet. Tiderna förändras.
Dessa böcker är iallafall mina reafynd för i år. En del till barnen - och två kokböcker. En höjdare är "Sju sorters kakor" som jag tänkt köpa i ca 15 år men inte kommit mig för. En underbar bok att bläddra i och säkerligen även att baka ur. Den andra är "Polisen kommer" - en rolig och lättläst bok som fyraåringen kan läsa helt själv. Kort text på varje sida och bara versaler (det sistnämnda kvittar iofs då hon lika gärna läser små bokstäver numera). Fina är iallafall böckerna i serien (vi har sedan tidigare en om ett badhusbesök som dottern fick av sin mormor och morfar för en tid sedan).
Alla jobb är bra
Jag hade aldrig jobbet på Frasses som ett ordinarie jobb. Men i många (tio) år fanns jag där. Vissa år både helger, kvällar och lov. Andra år lite sporadiskt när jag ibland kom hem från studieorten och kände att jag behövde få in några extra kronor. Ibland vid sidan av studier, andra tider vid sidan av en annan anställning.
Jobbet på Frasses gav mig mycket. Just då var den stora behållningen pengar. Och kompisar (arbetskamrater) samt roliga upplevelser. Men även på längre sikt har jobbet gett mig mycket. Skinn på näsan. Förmåga att ta olika sorters personer. Självkänslan det gav att även som ung ha ett jobb att gå till, att dra in egna pengar. För att inte tala om alla de vänner och bekanta som jag fortfarande har kvar i mitt liv. Gamla kollegor från Frasses, varav vissa ännu idag räknas till mina närmaste kompisar.
En av de som arbetade tillsamman med mig är Linda, numera journalist på NSD. Det var roligt att se i hennes blogg att även hon har ungefär samma minnesbild av de åren som jag har.
" Mitt första jobb var på Frasses.
Det var en otrolig erfarenhet och gissa om vi hade roligt.
Jobbet hade alla ingredienser. Mycket folk, mycket kompisar, tidspress. Då och då fick vi avstyra bråk och jaga ut folk från serveringen, andra gånger var det i stort sett bara folk vi kände som kom drällandes och det var lika roligt, många gånger roligare att jobba och tjäna pengar som att själv vara ute på stan.
Speciellt när vi jobbat natt och gick ut och satte oss en stund innan vi började städa och plocka undan.
Småpratet med kvardröjande fyllare, måsarna som flög, älven som stilla flöt vidare mot havet, det makalösa ljuset om sommarkvällarna när solen vände i horisonten...
De stunderna kommer jag alltid att minnas.
Ibland var benen stumma av många,långa timmar på cementgolvet, andra gånger var det så varmt att vi fick kyla av oss i frysen, lådor var tunga och skulle baxas upp högt upp under tak. En del gånger var det så mycket kunder att vi inte hann ta fem minúters paus på ett helt arbetspass...
Den här perioden i livet lärde mig mycket. Jag lärde mig att jag kan allt jag vill."
Även jag kommer alltid att minnas de tidiga sommarmorgnarna utanför Frasses. När alla fyllarna hade gått hem. Några minuters andhämtning ute i morgonluften innan kaoset efter nattens gäster skulle städas upp. Tystnaden som bröts av måsarnas skri och ibland någon ensam bil som drog ett sista varv runt stan. Älven. Solen (minns inte om den brukade gå upp eller ner just då?)
Fixa rummet
Igår sa dottern yill mig att "när Isabelle kommer hit vill jag ha fladdermöss på väggarna". Jag förstod ingenting. Tänkte att Isabelle kanske var någon kompis som hon vill ha besök av och att hon önskar sig fladdermöss inför besöket.
Sen förklarade dottern att Isabelle ju är tjejen som åker runt och fixar rum i Fixa rummet. Dottern vill henskt gärna att hon ska komma hit - jag har dock förklarat att hon inet så ofta åker så långt och att det är många, mångta barn som skriver till henne - att hon inte hinner till alla.
Dottern ville dock skriva ett brev och satte sig och skrev i Word.
isabel jag vil at du ska koma til linnea
du ska måla flade mös på taperten
och du ska måla skrivb odt prikit
Fyra och ett halvt år sedan
Jag har iallafall alltid gillat just den bilden.
Kungliga mottagningar i vårt hus
Sen när jag gick på ledighet i och med att nästa barn föddes så fick mamma vara "ledig" sina lediga måndagar. Och när det barnet (E) kom i ett-tvåårsåldern körde vi med samma upplägg igen. Jag och maken jobbade deltid. Pusslade med tiderna. Med hjälp av mamma som var hos oss delar av måndagarna så att vi just den tiden kunde jobba båda två.
Sen föddes yngsta barnet. Och i höst har det blivit en tradition att mamma ganska ofta kommer förbi en stund på måndagsförmiddagen. Ett par timmars lek med de två äldre barnen och sen brukar vi äta lunch alla tillsammans innan mamma går hem.
Förra veckan lekte hon kung och prinsessor med L och E. Mamma var kung och flickorna var prinsessor. Sen vandrade de runt här i huset. Besökte banketter. Fick statsbesök. Satt på stolar och tog emot besök. Släppte ut kongens hästar i olika hagar.
Leken var väldigt populär. Igår förmiddag tog L på sig prinsesskläderna och skulle på liv och död rimga min mamma för att fråga om hon tänkte komma den dagen. Och det tänkte hon. Så sen blev det kungliga tillställningar för hela slanten här i huset för en stund. En ytterst populär lek!
Barn vill ha plättar och grillkorvar
I min favoritmatblogg fanns nyligen ett inlägg om den konstiga synen på barn som många restauranginnehavare verkar ha. Barnmenyn = plättar, grillkorvar, hamburgare. Det är ju typ standard. Och jag håller med hon som har den bloggen - det är så urselt att det är så. Varför förutsätta att ungar bara gillar sånt? Eller ens att ungar alltid tycker att just korv och plättar är höjden av festlighet? Osedvanligt konstigt resonemang.
Barn är väl som alla andra? Vissa älskar korv - andra gillar fisk, eller kött eller vegetariskt, eller soppa, eller pasta eller något helt annat. Åtminstone om man ger dom chansen att lära sig att annat än plättar är "gå ut och äta"-mat. Eller god mat överhuvudtaget. Om alla restauranger presenterar korvar och plättar som i det närmaste det enda för barn...då är det ju svårt att ge dem annan mat. Eller svårt och svårt - det går ju att köpa vuxenportioner åt dem men det blir ju lätt ganska dyrt.
Så. Varför kan man inte göra vilken rätt som helst i en mindre portion och ha den på barnmenyn?
Ingen gillar ju allt - men det gäller såväl vuxna som barn. Men det vore ju trevligt om även barn kunde få en meny bestående av annat än korvar och plättar.
Hos oss växlar det lite vad barnen gillar. Länge har de gillat ungefär exakt allt. Inlagd sill, oliver, alla grönsaker, kötträtter, fiskrätter osv osv. Undantaget är korv, som L aldrig haft som någon favorit - och under en ganska lång period sa sig direkt ogilla. Under senare tid har det dock blivit lite mer som ratas. L gillar just nu inte varm paprika. Och inte "kall fisk" (gravad eller kallrökt lax). Och pålägget skinka - det är inte poppis hos någon av dem. Men inte vill jag ha en plätt- och korvmeny åt dem för det. Även om de ratar några saker så finns det ju väldigt mycket annat än korvar och plättar som de gillar. Och som de ofta föredrar före både korvar och plättar.
Läs hela inlägget om den usla barnmaten här.
Igen
Så kom den då - krönikan som kritiserar Marcus Birros krönika (den jag skrev om tidigare).
Den nya krönikan är skriven av Jenny Österberg och är även den jättebra (iallafall det intrycket av den som jag fick nu när jag läste den i det lite eftermiddagströtta skick jag är just nu).
Hon ifrågasätter om "bögeri är kränkande för heligeten". En liten sådan tanke for även genom mig när jag läste Birro (därav min reservation om att det fanns några rader jag inte riktigt höll med om).
Jag tycker att det är självklart att alla ska få ha vilken sexualitet som helst. Och att alla är lika mycket värda oavsett sexualitet. Och att alla sexualiteter är lika fina och vackra. Och att det inte är särskilt fint av "heligheten" om den blir kränkt av "bögeri".
Samtidigt tycker jag att det är fult och löjligt att medvetet försöka provocera genom att karikera någons "helgendom". Jag tycker det är fult att avbilda Muhammed som hund. Även om jag personligen gillar hundar. Den som gjorde teckningarna visste ju att de skulle ses som ett hån av vissa andra. Han borde alltså ha låtit bli.
På samma sätt är det fult att medvetet försöka reta genom att exv avbilda Jesus på ett sätt som anses kränkande av religionsutövarna (kanske en brunråtta är något som i vår kultur hade kunnat motsvara hunden?). Att medvetet trampa på något som är heligt för andra är inte särskilt trevligt. Det är fel.
Men en annan sak som är fel är ju om någon ser "bögeri" som något fult (vilket det uppenbarligen finns de som gör). Något inte värdigt Jesus. Lika fel är det.
Fel att retas och trampa på andras "helgendom". Barnsligt och fult. Respektlöst.
Fel att anse homosexualitet som något fult, att trampa på andras sexualitet. Okunnigt och korkat. Respektlöst.
Men oavsett vad så tycker jag att rent allmänt så är det fult att trampa på sådant som man vet är heligt för andra. Och det fick Birro fram på ett bra sätt tycker jag.
Tur
Oftast är lilla A så stor. Hon vill inte bli matad om hon inte får hålla en egen sked. Idag ville hon till och med mata oss andra. Hon vill stå och gå hela tiden. Hon har blivit stor ännu fortare än de andra två. Det går fortare för varje gång. Jag tror inte bara det känns så - utan det är verkligen så. Vem vill vara en bebis när storasyskonen gör så roliga grejer? Klart man vill vara som dom istället.
Men ibland är A fortfarande liten. Ibland ligger hon som en liten (ganska stor) bebis i min famn och sover. Inte ofta. Men iallafall ibland. Idag somnade hon helt enkelt när hon ammade och blev sedan sovande i min famn som en liten nyföding. Mysig.
Nyfödd
Idag hos mina föräldrar scannade jag in några av deras gamla fotografier. Detta är jag som nyfödd.
Djur är alltid djur
Djur är viktiga tycker jag. Jag vill gärna ha djur om vi i framtiden har möjlighet till det. Det vill jag just för att vi har barn. Jag tror det är bra för barnen. Men man måste ändå komma ihåg att djur är djur. Vissa "mer än andra".
Läs om det stackars barnet här.
Dagen idag
Lilla A var snuvig i natt och sov mindre bra. Vilket även jag följdaktligen gjorde. Så jag fick sovmorgon (tillsammans med A). Klockan var runt åtta när vi steg upp till resten av familjen.
Äldsta dottern och pappan i huset for ut på egna äventyr på förmiddagen. Lunch på Sibylla. Klättervägg. Hon verkar ha haft det kul. Sen var jag och mellandottern på vift för oss själva. En fika på stan och lite tittande i butiker.
Sen hade vi tur och blev bjudna på middag hos mina föräldrar. Härligt med färdig mat ("Mormor och morfar gör mycket godare köttfärs än vi brukar ha hemma" sa L). Ett par timmar då ungarna har annat än oss att fokusera på. Plus att jag kunde passa på att skriva ut lite papper på deras skrivare. Dessutom bor mina föräldrar på samma gata som oss och det är bara så smidigt och bra när man ska iväg med tre små barn.
Nu - Melodifestival. En smörgås med gravad lax och en kopp te.
Marcus Birro
Krönikan finns att läsa här. Men den var så pass bra (om än lite till överdrift på sina ställen) att jag citerar hela:
"Det finns inget rent kvar", sjunger Thåström i Imperiet från 1985.
Det är knappast renare nu. Det mesta är en sorts sugande gyttja av futtigheter. Ingenting får vara heligt längre. Allt ska släpas i smutsen. Det uppfattas som progressivt och radikalt att omänskliggöra grundläggande värderingar som livets okränkbara värde, Gud, kärlek och sexualitet.
Allting säljs till lågt pris. Vi tror oss göra en god affär när vi skänker bort våra kroppar, vår tro och vår värdighet. Vilket misstag det är.
Vår samtid är en kran som vi öppnar och glömmer bort. Allt av värde rinner ur oss.
Gud är det särskilt populärt att håna. Till och med i kyrkan. Vilken obarmhärtig skam att Svenska Kyrkan, med ett darrande leende får man förmoda, öppnar sina dörrar för befängda konstnärers fixering vid nedmonterandet av allt heligt.
Jesus blir bög i läderbyxor och alla stumma ateister nickar med i samförstånd. När en annan konstnär gör rondellhundar av profeten Mohammed förvånas vi över de troendes indignation och förtvivlan. Konstnären lyfts in i värmen och prisas för sin medelmåttighet.
Som om dessa ständiga attacker på troende skulle vara modigt. Som om uppluckrandet av tro, helighet och tröst, skulle vara en ärbar bedrift. Vilket misstag det är.
Det är bara lathet. Det är futtigt och ovärdigt. Alla kan hata, det är enkelt. Att älska är tusen gånger svårare.
Det är varken progressivt eller beundransvärt att spotta på folks tro. Det är billigt och enkelt. Det är att dundra in med en bulldozer i ett hav av öppna dörrar.
Människor som lever sina liv utan något heligt missar flera dimensioner av tillvaron. Det är en helt och hållet magisk värld där döden inte är det slutgiltiga mörkret, där trygghet är på riktigt, där samtalet med Gud är en kärleksrelation genom livet, där trösten finns bara en liten bit bort, precis där ljuset bryts.
Människor utan känsla för helighet kommer en dag upptäcka att livet planas ut, att tillvaron går ner för landning på en enda grå åker av värkande vardag. Det finns mysterium som inte går att lösa, men som lättar på förlåten och skänker dig lugna drömmar alla stormiga nätter.
Det finns en saga som väntar på att bli läst, men slarvar man bort sitt liv på världsliga ting, på fyllor, plast och cynism, så missar man den där sagan. Mysteriet förblir olöst. Sagan blir aldrig läst.
Utan helighet kommer dina tårar aldrig sluta rinna. Om du envisas med att trampa på allt heligt, och blundar för miraklet, kommer du aldrig hitta källan till de där tårarna. Din kran kommer stå öppen tills allt ditt ljus har runnit ut och du sitter ensam, yr och full av mörker och vind.
När du hånskrattar åt min tro eller min svaghet är jag inte längre där. Jag är där trösten är.
Livet har ett okränkbart värde, långt bortanför allt politiskt korrekt och slentrianmässiga konstruktion. Ni kan håna tills all luft runnit ur er. Ni kan förstöra med all er kraft. För vi andra är inte ens där längre. Vi andra har rört oss bort från det som drar ner och utplånar oss.
Tidens nycker, människors längtan att splittra och söndra, våra naiva försök att slå oss ut ur en andlig ordning, är korta sekunder av tillfälliga segrar. Hatet är hårt, smärtsamt men kort. Kärleken har ett långt minne och du ryms i detta minne, du också.
Mysteriet står kvar, även om du inte bryr dig om att lösa det.
Mirror - Window
Efter förra veckans panoreringar så handlar nu uppgiften i kursen om fotografi/visuell kommunikation om att fotopgrafera ett och samma ämne - men på två olika sätt. Dels i windowläge och dels som en mirror.
En "windowfotograf" ser världen som att den ligger utanför sig själv och förhåller sig objektivt till den. Lite på distans - och utan att blanda in sig själv alltså. En "mirrorfotograf" däremot ser världen genom sina egna känslor och sitt deltagande i världen
Ett exempel är en semesterresa till Paris. Window-typen ser eiffeltornet och vill avbilda det. Bilderna blir lite objektiva, kunde vara tagna av många andra. För mirror-typen handlar det mer om just hans resa till Paris. Om hans upplevelse inför eiffeltornet.
Att fotografera något i dessa båda lägena var inte helt lätt. Men till slut bestämde jag mig för att motivet fick bli yngsta dottern.
Jag tänkte mig att windowrbilden skulle bli ett porträtt som just bara är ett porträtt rakt upp och ner. Lite passbild-stuket.
Mirrorbilden skulle istället bli en bild som visar min känsla inför dottern. Det var svårare. Provade flera olika bilder men valde till slut just denna.
Det blev väl inte helt lyckat kanske men det jag tänkte att man ev kan se i den är närheten/symbiosen man har med en bebis - och samtidigt faktumet att bebisen blir en egen person, att symbiosen bryts. Att hon just nu är fullständigt i min hand (vår hand). Att vi är allt i hennes liv idag. Men att vägen bort ändå redan startat. Att hon blickar utåt/bortåt och sakta men säkert kommer att "lämna oss" (inte lämna oss helt hoppas jag - men hon kommer att fortsätta bli en egen person med ett eget liv, precis som det ska vara). I handtaget av idag finns på något sätt ett löfte om att alltid vara en stödjande hand för henne - även om jag kanske inte riktigt klarar av att göra en bild som förmedlar det fullt ut precis. :)
Svår och utmanande, men rolig, uppgift.
Ute är det kallt
Nästan 30 minusgrader stod termometern på i morse. Men inomhus är det iallafall varmt. Idag blir ännu en inomhusdag för oss. Vi har haft flera den senaste tiden om man säger så.
Trist att bra vara inne. Men lite extramysigt med en stor kopp te, morgontidning och hembakat bröd till frukost inne i värmen. Brödet var gott - och kanske lite nyttigt. Recept här. Pålägget är en av mina favoriter - Tartex vegetariska pastej. Och gurka.
Lilla sötnosen äter IKEA-pall
Nya försök i studion idag
Det börjas i tid
Igår var det alla hjärtans dag på riktigt. Jag ordnade en liten skattjakt åt L och E. "Någon" hade lämnat en skattkarta i vår postlåda. Och den ledde till ännu en karta. Och en karta till. Och flera till efter det. På det sista målet gömde sig två små mjukdjur med hjärtan. L och E var som uppslukade och tålamodet med alla dessa skattkartor var enormt. (Ibland kan ju annars tålamodet vara lite mer av kort karaktär).
Panorering
Senaste uppgiften i fotografikursen som jag går var att öva på att panorera. Inte lätt alls. Men roligt att testa. Resultatet blev inte det bästa - större delen av L hamnade i oskärpa. Men jag ska testa fler gånger och förr eller senare kanske det går att lära sig gfå till det. :)
Ögoninflammation är som magsjuka
Man byter handdukar. Och händer. Ofta. Fär man vill inte sprida vidare sjukan i familjen.
Vid ögoninflammation tvättar man dessutom ögon. Vid magsjuka får Savexen jobba hårt med att nästan lite maniskt rebgöra dörrhandtag och spol-knappar.
Som tur är har vi inte drabbats av magsjuka ännu i år (och inte heller ifjol om jag minns rätt). Ögoninflammation har dock kommit och gått här i huset den senaste tiden. Mycket tvättande blir det.
Men hellre ögoninflammation en månad än magsjuka ett dygn.
Dagens outfit
Tur att mammor finns. Min har inte bara stickad mängder med sockar och vantar till våra barn - även vi vuxna har fått. Sköna och fina och varma. :)
Influensa
Om man ska tro på Aftonbladet så är jag nog inte alls förkyld. Istället har jag troligen influensa. I hela mitt liv har jag trott at jag aldrig haft influensa. Men om symptomen och olikheterna med vanlig förkylning är som Aftonbladet säger så har jag nog haft det någon gång. Men det är ju inget man tänkt på desto mer när man exv inte hade barn. Just den här gången är det däremot lite mer betungande att må så här. (Om än jag faktiskt redan mår mycket bättre idag än jag gjorde igår) :)
Förkylning
Huvudvärk: ibland
Muskelvärk: lindrig
Feber: lite ibland
Hosta: ibland
Nysningar: ibland
Rinnande näsa: vanligt
Snor: ofta tjockt, klart eller gulgrönt
Halsont: vanligt
Allmänpåverkan: inte så farlig
Sjukdomsperiod: Förkylningssymptomen avlöser ofta varandra under en veckas tid.
Influensa
Huvudvärk: vanligt
Muskelvärk: ofta svår
Feber: ofta hög i 3-4 dagar
Hosta: vanligtvis svår
Nysningar: ibland
Rinnande näsa: inte så vanligt
Snor: ibland
Halsont: ibland
Allmänpåverkan: ofta mycket stor
Sjukdomsperiod: Influensan slår ofta till ”över en natt” och den sjuke blir inte sällan sängliggandes en vecka. Den drabbade kan känna sig svag flera veckor efteråt.
Jag
Huvudvärk: mycket
Muskelvärk: litegann, periodvis mycket
Feber: troligen
Hosta: extrem hosta
Nysningar: mycket få
Rinnande näsa: nej, eller möjligen lite, lite
Snor: nej
Halsont: till och från
Allmänpåverkan: stor
Det liknar ju influensa rätt mycket mer än förkylning...
Men en sak med min sjukdom liknar inte alls punkterna under influensa:
Sjukdomsperiod: Influensan slår ofta till ”över en natt” och den sjuke blir inte sällan sängliggandes en vecka. Den drabbade kan känna sig svag flera veckor efteråt.
"Sängliggande en vecka". Vilket skämt. :)
Här i huset är man sängliggande på natten. Om man har tur kanske det även går att få till en halvtimme eller två på dagen nu under sjukdomsperioden.
Jag hoppas att inte heller tidningens ord om svaghet i flera veckor stämmer för mig - för det känner jag inte alls för.
Förkylt igen
Så irriterande.
Så mycket tid som bara går...
Vi har massor med grejer vi vill göra. Bjuda goda vänner på middag. Åka till badhuset hela familjen. Skogsutflykter med hela familjen. Grilla korv.
Inget blir någonsin av denna vinter i förkylningarnas tecken (maken är inne på sin TREDJE riktiga förkylning och barnen har väl haft 1-2 var också - om man då betänker att vi inte alltid haft allt exakt samtidigt, och att vi är fem personer, och att förkylningarna varit långdragna, så kan man lätt förstå att det inte varit många friska veckor här i huset).
Så hos oss blir inget av. Men om vi nu snart är friska samtidigt någon helg - då ska det bli skog och bad och middagar. Dock inte allt på samma helg. :)
Hon börjar ha bra koll på pincettgreppet nu
Dagens planer
Hittills: Skickat största barnet till dagiset. Mellanbarnet har fortfarande lite, lite klet i ögonen så hon får vara hemma. Till hennes stora besvikelse. För att förgylla hennes morgon fick hon hemkokt saft (inte tillverkad av mig utan av min mamma) och kakor till mellanmål. Det är inget som direkt hör till vardagen så hon blev riktigt glad och glömde dagiset. (Efter en stund är hon hur som helst helt nöjd med att vara hemma, men precis när storasyster får gå men inte hon - just då så blir det sorgligt. Och det kändes taskigt att hålla hemma storasyster ännu mer än vi redan gjort då hon ju redan fått vara hemma pga E´s ögon).
Nu: Pusselbygge med mellanbarnet som just nu är inne i en fanatisk pusselbyggarperiod. Lilla barnet sitter bredvid och övar pincettgrepp.
Sen: Städa lite. Tvätta dagens sedvanliga maskin(er) tvätt. Fixa mellanmål. Surfa lite. Slappa och läsa någon saga. Byta blöjor. Torka rumpor. Äta lunch och hämta hem stora barnet.
Efter det: Kanske vara ute på gården en stund med ungarna om min hals pallar med det. Annars låta de stora vara ute själva (vi har staket, bästa investeringen någonsin!). Säkert småstäda lite till. Kanske bygga lite lego med barnen. Hjälpa yngstabarnet att få gå lite med sin gåvagn (favoritsysselsättning). Surfa lite till. Fixa mellanmål. Byta blöjor och torka rumpor. Sitta/ligga på golvet och se på när barnen leker/leka med dem. Förbereda middag. Kanske med två medhjälpare. (Det blir god middag idag tror jag - hittat ett recept i Bambis blogg som jag ska prova). Äta middag när maken kommer hem. Småplocka lite med tvätt och annat medan han tar undan efter maten. Se till att alla ungar får på sig pyjamasar och kvällsgröt/kvällsmacka. Placera dom stora framför bolibompa en stund. Passa på att sitta ner i soffan den halvtimmen - antingen se barnprogram eller oxå...surfa. Lägga alla barn i sina sängar.
Ännu senare: Dricka något gott te i soffan när alla sover. Kanske äta en macka till det. Eller en näve goda nötter. Slappa. Kanske se TV men mer troligt se på föreläsning om visuell kommunikation.
Sist: Sova
En rätt vanlig dag i livet alltså - som den ser ut att bli just nu iallafall. (Vanligen så ingår det ganska ofta en promenad också men just nu gör min hals att det inte blir så).
Vår helg
Men vi åt iallafall god mat. På lördagen blev det en egen variant av file black and white.
Och barnen fick bada alla tre tillsammans för första gången. Det var uppskattat.
Och L ville gärna prova fotografera sina mjukdjur i min lilla hemmastudio, vilket hon fick.
Ett konstmuseum i vår hall
Konstnärinnorna i museet. L har dagen till ära grävt fram en skjorta (min gamla) ur garderoben.
Snyggt matchad med volangkjol. E har en tröja med snyggt katt-tryck på. Trycket har dock
hamnat på ryggen... (Hon ser dessutom av någon anledning ut att vara typ höggravid)
L´s tavlor
Och E´s.
En vardagsfavorit
Melodifestivalen - update
1. Sämre än jag minns den. Främst sången.
2. Ungefär som jag minns den.
3. Kanske något, lite sämre än jag minns den.
4. Något bättre än jag minns den. Inte fullt så tråkig som den kändes igår.
5. Bättre än jag minns den. Kanske en Globen-plats? Eller oxå inte då konkurrensen om de platserna är rätt hård. Men åtminstone andra chansen väl?
6. Som jag minns den. Men kanske snäppet ännu mder Rybak än jag hade för mig.
7. Kanske lite bättre än jag minns den - men ändå inget melodifestivalämne i mina ögon.
8. Ganska mycket bättre än jag minns den. Mitt ogillande av själva låten beror nog en hel del på att jag inte gillar artisten.
Apropå melodifestivalen
Mina tankar om gårdagens genrep.
Det var roligt att vara där. Musik blir ju oftast lite bättre live än på TV. Scenen var stor och påkostad. Publiken var tyvärr gles.
Och låtarna:
1. Dilba "Try again"
Jag har aldrig gillat Dilba. Hennes låt är dock bra för att vara henne. Men jag varken tror eller hoppas att den blir än av de två låtarna som går direkt till Globen. Den känns som en helt ok danslåt, men den gör sig inte riktigt i melodifestivalsammanhang. Kanske en andra chansen-plats? Fast jag tror inte den ens kommer att nå upp till det...
2. Swingfly "Me & My drum"
En musikstil som jag egentligen inte alls gillar. Men låten kändes ändå rätt ok. Den är glad och har lite fart. Livade upp tillställningen. Andra chansen kanske?
3. Jenny Silver "Something in your eyes"
En fartfylld låt med en refräng som fastnar. Musik som man blir glad av. Det låter iofs som ABBA, men vad gör det?. Jenny Silver är snygg och har en en klänning som det gnistrar om. Jag gillar låten och uppträdandet och jag tror fler än mig känner detsamma. Globen direkt tror jag - annars åtminstone andra chansen.
4. Jonas Matsson "On my own"
Ganska trist tycker jag. Minns knappt något av uppträdandet, annat än att det var ganska blekt och grått och tråkigt. Jag tror inte den går vidare.
5. Le kid "Oh my god"
Färgstarkt. Snygga klänningar och fina frisyrer. En trallvänlig låt. Andra chansen kanske?
6. Rasmus Viberg "Social butterfly"
Han ser ut som Karlsson på taket. Men låten var överraskande bra. En sån som fastnar på något sätt. Men jag tror inte det räcker hela vägen. Kanske andra chansen...eller också inget alls.
7. Pernilla Andersson "Desperados"
En bra låt - om än inte riktigt min favorit-typ av musik (en musikstil som jag bara gillar ibland). Charmig artist. Säkerligen blir det här en av de låtar som får ett liv även utanför melodifestivalkonceptet. Hur det går idag? Gissar väl på andra chansen igen - med viss chans på direktplats i Globen (Det blir många "andra chansen" här bland mina gissningar) :)
8. Danny "In the club"
Jag har aldrig gillat Danny. Kan inte heller påstå att jag tyckte den här låten var så särskilt jättespeciell heller. Inte dålig, men inte heller något som utmärker sig som riktigt bra. En ok låt. Inte trist som 4:an iallafall. Antar att den går raka vägen till Globen.
Det blir spännande att se hur det går ikväll. Och vad jag tycker om låtarna efter att ha sett dom på TV. Gissar att att jag kommer att ändra mig en del - det brukar ju bli så när man hör en låt för andra gången (och ibland när man hör den i ett annat "koncept").
Och Eurovision då? Kommer Sveriges bidrag till årets Eurovision song contest från dagens deltävling?
Nej det tror jag inte. Startfältet ikväll är ganska bra. Ganska jämnbra. Men det saknas en sån där riktigt, riktigt bra låt som man hoppas på till Eurovison.
Jag är snyggare än Marie Sernholt
Men det finns dom som inte tycker att tanken är så helt absurt främmande som den är. Och det är mina döttrar.
Igår när jag skulle åka på melodifestivalgenrep, och dagen till ära var iklädd kjol, överöste de mig med komplimanger.
"ÅÅÅH du är så snygg mamma! Du kommer att vara den finaste tjejen på hela melodifesten" (som de säger istället för melodifestivalen)
Så kan det gå när barnen nästan aldrig ser sin mamma i andra kläder än mysbyxor och amningströjor. Och kanske jeans och vanlig tröja någon gång ibland. :)
(Marie Sernholt var för övrigt riktigt supersnygg på genrepet, och det är därför jag valde just hennes hamn i rubriken)
Titta hon står
Idag har A börjat stå själv ganska långa stunder. Vingligt. Och ibland vickar hon. Men mest går det bra.
Svenska grisar
"Vid årsskiftet uppdagades det att tyska bönder använt djurfoder som innehåller dioxingift i grisuppfödningen. Ett flertal länder stoppade omedelbart importen av tyskt fläskkött. För att väga upp förlusterna från de stängda marknaderna dumpar den tyska industrin sitt fläsk på den svenska marknaden till rekordlåga priser."
Man skulle ju kunna tro att vetskapen om gift i kött gör att folk väljer bort just det köttet. Men så verkar inte vara fallet.
"Med dioxinfläsket från Tyskland trodde jag läget skulle ändras. Att fler skulle vilja köpa svenskt fläsk och att efterfrågan skulle stiga. Det blev ju tvärtom i stället, säger Långström."
Jag försöker förvisso redan sedan tidigare att välja svenskt kött så ofta det går - och allra helst kött producerat i mitt närområde. Men nu tänker jag försöka lite hårdare. Jag började idag med att köpa färsk s.k. fläskytterfilé - producerad i norrbotten och dessutom billig (69 kr/kg). Imorgon ska jag göra någon sorts grekisk pyttipanna av den. Från samma norbottniske producent fanns det även svål(?) till småfåglar. Så det hamnade en sån förpackningi kundvagnen också.
Och apropå grisar - vissa är det som bekant synd om.
Apropå morgontidning
Hur som helst. Jag läser tidningen ändå. På nätet. Inte lika komplett. Inte lika mycket känsla - men det funkar.
Jag hoppas bara att detta nya läsbeteende funkar även för tidningarna? Att de får in ordentligt med annonspengar på oss som av olika skäl tillfälligt, eller alltid, väljer att läsa tidning på nätet.
Men jag antar att de är beroende av att folk faktskt betalar för sin tidning också?
En vacker dag kommer jag att återgå till den betalande skaran. Sen. När vi jobbar.
Men jag kommer aldrig överge nätupplagan. Den kommer finnas med som ett komplement. Där man kan uppdatera sig om det allra, allra senaste nyheterna. Och läsa bloggar. Och läsardebatter som uppstår i kommentarerna till artiklarna.
Det bästa av två världar - nytryckt, obläddrad papperstidning på morgonen. Färska nyheter, åsikter och debatter på nätet under dagen och kvällen.
Lyx
I morse njöt jag den lyxen. Och bland alla tänkvärdheter i tidningen fastnade jag bland annat för några ord som påminner mig om en annan lyx - lyxen att i vuxen ålder ha kvar vänner som delar ens barndom. Det är en stor lyx.
Två av de vänner som jag ännu idag räknar in bland mina allra närmaste har jag varit kompis med sedan jag var barn. Den ena lärde jag känna som sexåring när vi började i samma skolklass. Den andra lärde jag känna ett par år senare. Båda har följt mig genom livet. I vissa perioder har vi levt helt olika liv och hamnat lite mer på avstånd, inte haft kontakt lika ofta - men alltid ändå varit nära.
Den ena av dessa vänner bodde i samma by som mig. Vi var ofta tillsammans nästan dygnet runt, och delar barndomsminnen på precis det sätt som Lina Norberg-Juuso skriver om i NSD. (Krönikan finns inte på nätet ännu vad jag vet - så jag länkar till hennes blogg istället)
"Jag träffar en barndomsvän som kan mina rötter, som kan min mylla och mitt vatten. Och jag kan hennes bilder från barndomsrummet och vet hur det doftade i hennes kök. Vi har andats samma syre och slagits mot samma sommarmygg."
Och jag håller med Lina när hon skriver, "Att dela pusselbitar av en uppväxt är en ogripbar skatt man måste öppna ihop. Att ha en barndom som flätats tillsammans spelar roll. Att veta var den andra kommer ifrån har betydelse."
Det ÄR en stor lyx att ha kvar vänner som delat ens barndom.
Jag är glad över att jag har det. För även om jag bland de senare tillkommna vänner också har lika nära vänner. Vänner som jag litar på och som känner mig ungeför ut och in - så är det något extra just det där med att veta hur det var i barndomen. Hur det luktade i kompisens kök, vilket smör det alltid severades till smörgåsarna hos kompisen, hur det var att sitta hos kompisens farmor och se på nymodigheten text-tv. Och ha någon som vet detsamma om mig.
(För att inte tala om tonåren. Jag är även glad för alla de vänner som delade de åren med mig - och som jag ännu idag har kvar. Men det är en annan historia och detta inlägget är redan nu för långt...)
Jag har inget att ta på mig
Krypa är för bebisar
Gå kan hon inte. Men hon verkar vilja. De senaste dagarna har hon alltmer övergett krypandet för att istället, med ett stort flin över ansiktet, hoppa fram på rumpan.
Hon får upp en riktig fart ibland. Och det ser ofta mer eller mindre farligt ut (typ risk för bakåtfall). Och dessutom var det svårt att fånga på bild utan oskärpa verkar det som ;)
Ett första steg
Hotell är bokat för några nätter i Åbo. Det blir ett badhotell som verkar jättefint och roligt - och tiden i Åbo kommer att tillbringas med att bekanta oss med Mumintroll samt att slappa och bada. Vi har även bokat färja till Stockholm. Dagfärja så barnen hinner uppleva den på riktigt.
Det känns som en mycket bra början i planerandet. Om än dyr. Oj vad dyrt det är med hotell. Och vår semesterburk som är alldeles förtom ännu - men som tur är kommer det ju skattepengar. Det är dyrt att semestera. Speciellt i skandinavien. Speciellt med ganska stor familj. Men det är värt det ändå. Ungarna ser redan fram emot det mycket och har suttit och kollat panormanabilder från hotellets alla delar på deras hemsida samt studerat båtar på Silja Lines hemsida.
Vi har dessutom haft tur och kommer att slippa tänka på blomvattning när vi är borta. Min ena bror och hans tjej ska låna vårt hus. Perfekt.
Det som nu återstår är att fundera lite över nedfarten till Åbo. En natt eller två tänkte vi stanna till någonstans. Vi vill gärna komma fram till Åbo ganska tidigt på dagen. Sen ska det planeras in något boende för ett par dagar i Stockholm. Där blir det inget badhotell utan hellre något ganska centralt - kanske med a la Carte-kort då vi tänkt besöka en del museer och Gröna Lund och liknande (tyvärr kommer Junibacken att sluta ingå i kortet från i sommar men det ska vi besöka iallafall, det ska bli så roligt att åka sagotåget med barnen nu när de är lite större än sist och förstår mer). Eventuellt blir det så att vi kan låna en övernattningslägenhet i Stockholm för en lite billigare peng än vad hotell kostar. Det skulle kunna bli en bra variant för halva Stockholmstiden - och sen hotell halva (Om man räknar med a la Carte-kortets fördelar, frukosten m.m. så blir hotell inte mycket dyrare de dagar då vi ska besöka saker som a la Carte-kortet ger gratis inträde till). Vi får se hur det blir.
Sen blir det iallafall bilresa hem genom Sverige med något stopp på vägen. Troligen tänker vi se till att komma hem till midsommar - men eventuellt kanske det går att få ihop ett firande med mina gamla studiekamrater och deras familjer, så som vi gjorde senast vi var på semester (sommaren 2009).
Barn är kloka
Fyraåringen utbrast: "Hon är ju nästan naken! Shit, vad kallt det måste vara!!"
Fullständigt ljuvligt
Det är iallafall härligt att ha tid till sådant här. Tid att gå till Coop för att köpa lite kyckling som just nu är billig där. Tid att dessutom ta en omväg för att vädret var fint. Tid att fotografera.
Apropå svartvitt - Lektion 1 på bildbehandlingskursen
Jag valde bilden nedan. Dottern är ju lite vinterröd i ansiktet så jag drog ned på det röda i bilden för att få ansiktet att bli mindre mörkt än i originalet. En justering som enligt mig förbättrade bilden.
Originalet till vänster och till höger samma bild men med något mindre rött i sig
