Sitter här i soffan och slappar efter en dag med mycket arbete (främst med inredningen av flickornas nya rum). Barnen sover. Eller iallafall den ena - nyss visade det sig att L fortfarande ligger och läser (hon brukar få läsa själv en stund efter det att vi läst för henne.) Man märker oftast inte när hon somnat eftersom hon oftast gör det utan att släcka lampan.

Iallafall. Nyss ropade hon från sitt rum, "Mamma, när jag blir stor ska jag klä ut mig till cowboy". Efteråt hörde jag hur hon bläddrade lite i en bok för att sedan konstatera "För då får man rida".

Tänk vad många roliga, kloka, lustiga, minnesvärda, konstiga, söta och tänkvärda saker det kommer ur ett barns mun. Varje dag. Jag hoppas att många  av dem fastnar i mitt minne för alltid.

Och just kvällens vardagliga cowboy-reflektion finns ju nu bevarad i skrift. Och det är ett av skälen till att jag bloggar. Visst kan man ju skriva ned sådant på andra sätt - men för mig blir det inte av lika ofta som när jag bloggar om det. Och de riktigt vardagliga händelserna skulle inte bli omnämnda alls...