Telefonmarodören
De senaste månaderna har L blivit en riktig telefonmarodör.
En period hade vi löpartävling till telefonen varje gång den ringde. Oftast hann jag först, men ibland inte. Bland annat svarade hon en gång när en telefonförsäljare ringde. Jag lyssnade i luren och kunde konstatera att säljaren fortsatte rabbla upp sin inövade inledningsfras trots att det var en tvååring som svarade. Sen tog jag luren då jag inte hade samvete att lura den stackars säljaren hur länge som helst.
Nu har hon som tur är nästan helt slutat med dessa telefon-rusningar. Men telefoner gillar hon fortfarande. Och det är så roligt att lyssna när hon pratar. "Jag tänkte fråga om jag får träffa er idag" är en vanlig inledningsfras. En annan är "Ska du komma hit, eller?". Ibland pratar hon i telefon med oss också. När hon är och hälsar på mormor och morfar och jag ringer för att komma överens med mormor om när hon ska komma tillbaka kommer hon oxå till luren "Jag tänkte fråga om jag kan äta här?". Så stor nu...
Men det är inte bara positivt med hennes stora telefonintresse - det kan bli kostsamt också om man har otur. Här om dagen hörde vi plötsligt att hon verkade prata med någon i telefonen och då visade det sig att hon hade ringt upp sin farmor och farfar genom att trycka på senast slagna numret. Inte så bra om hon sysslar med sånt - nästa gång kanske hon ringer upp något dyrt utlandsnummer eller vad som helst. Det kan bli riktigt tråkiga överraskningar när räkningen kommer... Så nu pågår projekt-"telefonen är ingen leksak" här i huset.
Nyss satt jag och ringde runt till några bilfirmor för att fråga vilka som har minibussar inne på lager. Mitt i ringandet vaknade lillasystern E till så jag var tvungen att lämna L och telefonen en stund. Eftersom jag vet om hennes telefonintresse - som är extrastort om hon precis sett mig sitta och ringa flera samtal - drog jag ur telefonsladden till telefonen som jag just hade använt (allt för att slippa hålla koll på L´s eventuella ringande samtidigt som jag skulle få E att somna om). Det var kanske tur för efter bara någon minut hörde jag:
"Hej. Det är L xxxxson och E xxxxson och mamma xxxxson som ringer. Har ni någon minibuss, eller?".
Undrar vad en bilfirma (som ju var senast slagna nummer) hade tänkt om de hade fått det samtalet? :)
En period hade vi löpartävling till telefonen varje gång den ringde. Oftast hann jag först, men ibland inte. Bland annat svarade hon en gång när en telefonförsäljare ringde. Jag lyssnade i luren och kunde konstatera att säljaren fortsatte rabbla upp sin inövade inledningsfras trots att det var en tvååring som svarade. Sen tog jag luren då jag inte hade samvete att lura den stackars säljaren hur länge som helst.
Nu har hon som tur är nästan helt slutat med dessa telefon-rusningar. Men telefoner gillar hon fortfarande. Och det är så roligt att lyssna när hon pratar. "Jag tänkte fråga om jag får träffa er idag" är en vanlig inledningsfras. En annan är "Ska du komma hit, eller?". Ibland pratar hon i telefon med oss också. När hon är och hälsar på mormor och morfar och jag ringer för att komma överens med mormor om när hon ska komma tillbaka kommer hon oxå till luren "Jag tänkte fråga om jag kan äta här?". Så stor nu...
Men det är inte bara positivt med hennes stora telefonintresse - det kan bli kostsamt också om man har otur. Här om dagen hörde vi plötsligt att hon verkade prata med någon i telefonen och då visade det sig att hon hade ringt upp sin farmor och farfar genom att trycka på senast slagna numret. Inte så bra om hon sysslar med sånt - nästa gång kanske hon ringer upp något dyrt utlandsnummer eller vad som helst. Det kan bli riktigt tråkiga överraskningar när räkningen kommer... Så nu pågår projekt-"telefonen är ingen leksak" här i huset.
Nyss satt jag och ringde runt till några bilfirmor för att fråga vilka som har minibussar inne på lager. Mitt i ringandet vaknade lillasystern E till så jag var tvungen att lämna L och telefonen en stund. Eftersom jag vet om hennes telefonintresse - som är extrastort om hon precis sett mig sitta och ringa flera samtal - drog jag ur telefonsladden till telefonen som jag just hade använt (allt för att slippa hålla koll på L´s eventuella ringande samtidigt som jag skulle få E att somna om). Det var kanske tur för efter bara någon minut hörde jag:
"Hej. Det är L xxxxson och E xxxxson och mamma xxxxson som ringer. Har ni någon minibuss, eller?".
Undrar vad en bilfirma (som ju var senast slagna nummer) hade tänkt om de hade fått det samtalet? :)
Kommentarer
Postat av: Åsa
Vad duktig hon är på att prata. Är hon tre eller hur gammal är hon var nu igen?
Tänk att telefoner alltid ska vara så roliga. Vi har en trådlös som vi förvarar högt upp. Men det kommer nog inte att vara något hinder i framtiden...
Trackback
