Så här utslagen låg E och tittade på mig när jag gjorde i ordning sängen i kväll. En riktig liten tröttis. Hon har haft det tungt idag. Förkylningen som var på väg bort kom tillbaka med feber i fredags, för att sen vara bra igår igen, och idag krasslig och ledsen. Hon verkar väldigt täppt i näsan och är rosslig/hostig. Stundvis (eller rättare sagt hela dagen fram till dess att vi fick tag i nytt Nezeril, som hade tagit slut) så har hon varit jättejätteledsen och skrikit mer än jag någonsin hört henne skrika. Nu med Nezeril i näsan är det dock mycket bättre. :)

Just nu, när vi fått hela det senaste årets ranson av sjukdomar på en gång och E varit så ledsen och arg, så känns det nästan som att det är ett halvtidsjobb att smörja, suga näsor, bada fötter och trösta. En vanlig dag inleds med mjukgörande kräm på L´s fötter och händer samt på en 6-7 ställen på E´s ansikte och kropp. Dessutom Renässansdroppar och nässugning och Nezeril till E.

Några fler omgångar med nässug och droppar under dagen. Kanske en Panodil-supp också.

På kvällen är det dags att ta fram fotbadet åt L. Sen smörjning igen. Och så kortison på E. Och mjukgörande på E. Och Renässans-striden med E. Och det stora nässugs-världskriget med E. Och Nezeril-fighten med E. Och på det kanske en liten Panodil-osämja också...

Samtdigt så finns det nåt svagt, till hälften förträngt, minne av när L hade magsjuka för ett par år sedan. Och jämfört med det är detta ju faktiskt ingenting. :)

Hur som helst är det tur att dom inte är sjuka jämt :)