L har fått en docka idag. En riktig hemmagjord docka med stoppad kropp och "gjutna"(?) händer, fötter och ansikte. Med pålimmade ögonfransar i det lilla fina och personliga ansiktet. Och söta små skor på fötterna.

Dock an är gjord av en dam på några år över åttio. En släkting till mig som jag inte ens har träffat på ett par år. Jag är djupt rörd över att hon har suttit och tillverkat denna docka åt vår dotter.

Vi kommer att vara rädda om den och se till att den finns kvar även när dottern har blivit stor. Hon kommer förhoppningsvis att en vacker dag kunna ta fram den, visa den för sina barnbarn och berätta att den tillverkats en gång för länge sedan av en kvinna i hennes egen morfars mammas generation. Men idag när den flyttade in fick L rå om den fritt ett tag. Många kramar och ömhetsbetygelser blev det. Framöver kommer den till vardags att få en plats på någon lagom hög hylla i L´s rum. Och då och då få komma ner och leka.