Snölykta
L var ytterst imponerad. Medan vi byggde upprepade hon gång på gång hur fint det blev...och hon sjöng julsånger. Och i sängen - efter att vi hade läst godnattsaga - fortsatte hon prata om hur fint det lyste i lyktan och om hur hon skulle berätta åt alla på hennes agis om bygget.
Ibland (ofta) så är det som roar mest oxå det som kostar minst...
Kommentarer
Trackback