Ingen hund att skälla åt

E brukade skälla åt N. Med gungande knän (tog i med hela kroppen) stod hon långa stunder och sa "Vov, vov, vov" åt honom.

Nu finns han inte mer men när vi kom till mina föräldrars gård idag sprang E mot dörren och ropade "Eeeeo, Eeeooo" (hennes sätt att säga N´s namn). Sen ställde hon sig och skällde mot den stängda dörren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0