Det är bara att konstatera att de barn vi producerar här i huset är mycket bestämda och har en stark egen vilja. :)

L har alltid varit både bestämd och viljestark. I ganska så hög grad dessutom. Men nu står det klart att E är ännu mer bestämd och har ännu mer egen vilja. Dessutom triggas hon ju genom att se storasyster göra saker - hon vill ju göra likadant då såklart.

Med L var det inga som helst problem med vagnåkning - och är det fortfarande inte om man nu någon gång skulle få för sig att låta henne åka. Hon har aldrig bråkat och tjafsat om "gå själv". Oftast har hon ju gått själv det senaste året (minst), men ibland har det varit skönt att stuva in båda barnen i syskonvagnen och gå en långpromenad i mitt eget tempo...bara för min egen njutning.

E däremot vill såklart gå själv som storasyster gör. Och kan få riktiga utbrott i frågan. :)
(Självklart får ju även hon gå själv ibland då vi allihop tillsammans tar promenader utan vagn, men ganska ofta har jag henne i vagnen)

En annan sak som E vill göra som L är att stanna på dagiset när vi lämnar L där. Hon ber mig hjälpa henne att klä av sig ytterkläderna och när jag inte gör det går hon till och med till personalen och ber dem om hjälp.
Även dagisfrågan kan föranleda vissa utbrott... :)

För att inte tala om alla vardagliga situationer. Det L kan göra själv. Det vill E oxå göra själv.

Och det E inte vill göra. Det vill hon verkligen inte göra. Liksom hon verkligen, verkligen vill göra det hon kommit på att hon vill göra.

"Själv". "Vill inte". "Vill det". "Vill städa/gå själv/läsa". Sånt hör man ofta här i huset. :)

Men även om egen vilja ibland kan vara lite påfrestande så är jag glad att de har sån. Hellre för mycket än för lite av den varan.