Här ligger jag i min soffa och äter bullar. Har förberett jul hela dagen. Gjort senap. Kokat kola. Ordnat ljusarrangemang. Handlat julmat. Och så förstås myst en del med ungarna.

Jag har det alltså ganska bra. Även om inga garantier finns, och om än allt kan ändras på en sekund - för vem som helst, så är sannolikheten att jag ska få fira jul hemma med min familj stor. Så även sannolikheten att jag kommer att ha aptit nog att njuta av maten. Ork nog att njuta av sällskapet. Vara smärtfri nog för att överhuvudtaget orka "fira". Med största sannolikhet kommer jag att vara helt smärtfri och frisk om fyra dagar. Och om jag inte är det så kommer det troligen att bero på något som går över. Jag kommer iallafall att kunna föreställa mig att jag nästan helt säkert får fira jul med mina barn och andra nära och kära om ett år.

Alla har det inte så.

Linda, som för ett år sedan drabbades av inflammatorisk bröstcancer, har det inte så. Hon lever med ständiga smärtor. Med ett överhängande hot att inte få se sina barn växa upp. (Linda är den som van tidningen Mamas titel "Årets hjältemama")

Just idag - när jag julpysslat på här hemma och avrundat dagen med godsaker i soffan - ligger hon på sjukhus och önskar att hon ska kunna fira julen hemma med sin familj.

Jag känner henne inte. Och kan inte göra så mycket för att hjälpa henne eller någon annan enskild person. Men en sak gör jag. Jag prenumererar på Cancerfondens lotter. Jag tror att cancer en vacker dag kommer att vara en sjukdom som det "alltid" går att bota. Varje krona som kommer in till forskningen är viktig. Kanske det är just den kronan som möjliggör något banbrytande. Kanske just den kronan kan rädda livet på Linda eller på någon annan av alla dem som befinner sig i hennes situation.

Så gå in och prenumerera. Eller köp enstaka lotter.