Jag hör inte till dem som hängde på öppna förkolan eller i olika "mammagrupper" när jag var hemma med en bebis. Kände aldrig något behov av sånt - kanske är jag asocial eller något. :)

Men när L blev äldre var vi ibland på den närliggande kyrkans öppna förskola och gick även på barnrytmik som de anordnade. L började ju inte förskola förrän hon var 3.5 år och¨på slutet av hemmatiden var det nog roligt att få träffa lite fler kompisar än våra bekantas barn (som många vid det laget gick mer eller mindre heltid på förskola och därför inte hade tid att träffas särskilt ofta). Även E halkade ju med på detta såklart - men hon var under året sist vi var på kyrkans aktiviteter så hon var rätt liten. (Sen har båda flickorna gått barnrytmik i höstas med sin pappa oxå).

Nyss när jag tittade igenom lite gamla bilder hittade jag några från den tiden - och kom att minnas hur mysigt det var. Jätteroligt att få vara med sin treåring på sångsamlingar, dans och intrumentspelande. Och få vara med och på avstånd se henne agera i barngruppen. Sitta med henne och se på kyrkans fina julspel. Jag är glad att jag fått den tiden med henne - att det inte bara är förskolepersonalen som fått vara med henne i alla dessa situationer. Trots en löneutvecklig och karriär som inte är vad de kunnat vara långledigheterna förutan så ångrar jag inte en sekund att jag varit hemma länge med mina barn. Och jag är tacksam att jag haft möjlihet att ens göra valet...