L har numera en kraftigt ökad tilltro till "alla" andra vuxna - förutom oss föräldrar. Hon tycker det är sååå mycket roligare om någon annan än vi hjälper henne med något (eller vad det nu just då kan vara rågan om).

I går var min bror och hans sambo på besök och ingenting dög vi till. :)

När L ville gå upp på övervåningen för att hämta något konstaterade hon att någon ju måste hjälpa henne att öppna grinden varpå jag erbjöd mig. Snabbt kom svaret "Nej inte du - jag vill att T ska göra det istället". Och så är det med ungefär allt...

När det inte finns andra släktingar eller liknande i närheten duger vi dock bra fortfarande. Då är vi plötsligt mycket efterfrågade proffs igen. :)

Det skiftar mycket. :)