Oftast är jag inte så brydd om pengar. Eller - klart jag vill ha pengar. Men det finns en annan sak som jag värdesätter långt mer och det är tid.

Därav mina beslut att vara hemma ganska länge med barnen. Att snåla och ta ut så få föräldradagar som möjligt. Trots att det innebär låg månadsinkomst, avstannad löneutveckling osv.

Men jag skulle kunnat välja annorlunda. Jag hade kunnat jobba mer. Tjäna mer. Göra mer karriär och ha mer pengar. Då hade jag haft mindre tid. Valet känns lätt.

Jag har ju trots allt så jag klarar mig. Vi har mat på bordet (på helgerna dessutom oftast rätt lyxig mat), jag har kläder (om än inte så nya), våra barn har kläder och leksaker och prylar (för mycket till och med), vi har allt vi behöver - och mer därtill. Det finns många som har det mycket, mycket, mycket, mycket kärvare än oss - även om de tar ut all föräldrapenning som går att ta ut. Därför känns det lite dumt att "gnälla" över en självvald situation. Inte för att jag egentligen gnäller, jag vill ju ha det som det är...men jag känner ändå att jag måste ursäkta mig och mina lyxproblem lite. :)

Men just nu önskar jag att jag hade ett par tusenlappar som bara kunde användas till onödigheter - helt utan att det kändes i plånboken. Jag vill ha en liten hemmastudio. Det vore fantastiskt att kunna försöka lära sig lite om studiofotografering och fota barnen och annat hemma.

Nu blir det nog en sådan på ett eller annat sätt ändå. Det tar bara lite längre tid. Blir lite enklare grejer. Och kostar på lite mer i bortprioriteringar av annat. Kanske det till och med tillåts förbruka ett par extraföräldradagar? Fast bara kanske.

Kontentan är att även om valet mer pengar eller mer tid är lätt och känns självklart. Så är det ändå inte helt självklart när det kommer till kritan.