Jag tycker om stillheten, luften, ljuset som råder tidigt på morgonen. Om tid och möjlighet finns går jag gärna morgonpromenader. Det gjorde jag i morse.

Det var en nästan magisk morgon. Alldeles tyst ute (inte så konstigt kl 6.30 en söndagmorgon kanske). Soligt. Klar luft. Vår.

Våren är speciell för mig. Två av tre av mina barn är födda på våren, och de ttredje i början på juli. Jag förknippar våren med höggravididet. Med turer till förlossningsavdelningen. Med förlossningar. Med barnvagnspromenader tillsammans med nyfödd bebis. Av de fem vårarna närmast före denna våren har jag varit höggravid tre. Men inte i år.

När jag gick runt på de tysta gatorna så kändes det dock lite som förra våren. Vet inte om det var ljuset eller något annat. Men det kändes lite som perioden på patienthotell och sen på BB och sen på avd 56 (barnintensiven) där vi var i maj månad förra året. Tänkte på alla de som just nu ligger på patienthotellet. Som tittar ut på soluppgången och som väntar på att få sitt barn. Och på de som ligger på BB med sina små bebisar. Eller på barnintensiven. Som kanske ligger och tittar ut på solen och längtar efter att få komma ut med sitt lilla barn. Komma hem. Blev lite nostalgisk på promenaden faktiskt. :)

Sen gick jag förbi den här fina skylten. Talande.