I morse hittade jag denna tavla på L´s och E´s sovrumsdörr.

L har ritat sitt och kompisen J´s bröllop. Skor med rosetter och höga klackar. Fluga på brudgummen. Krona på dem båda. Blommor. Hjärtan. Och en hund.

En femårings rosa drömmar...

Jag är glad över att alla på bilden ler. När barnen ritar sig själva leende närs en liten förhoppning i mitt hjärta om att det speglar hur de känner sig. Att de är lyckliga.

En sak som bilden får mig att tänka på är att L börjar bli stor. Jag tycker inte det finns något fel i att "hänga ut" ett litet barns roliga felsägningar, teckningar, tankar osv. Men ju större barnet blir, desto mer närmar man sig den gränsen då saker och ting ofta måste få vara barnets privatliv. Då det finns mer av en djupare mening bakom teckningarna.

Vi närmar oss...

Men ännu är vi inte där. Inte när det gäller just hennes drömmar om bröllop med J iallafall, då dessa är något hon själv pratar om med alla hon möter.

När det gäller personlig integritet så har jag annars än ganska hård syn. Jag anser att även bebisar har rätt till det. Jag skulle exakt aldrig acceptera att min nyfödda lilla bebis skickas runt från famn till famn som någon allmän egendom släktmiddagar igenom. Och jag kommer aldrig försöka övertala mina barn att krama folk de inte vill krama. Osv.

Men. Jag tycker inte det är något hot mot något att lägga ut exv fotografier på nätet. Inte så länge motiven som sådana inte är kränkande. Jag skulle inte lägga upp en bild på barnen när de sitter på toa till exempel. Men vanliga bilder ser jag inget farligt med alls... Och i dagens samhälle är det dessutom nästan omöjligt att undvika att fotografier finns på nätet. Om man går till en fotograf så hamnar fotografierna ofta på dennes hemsida, om barnen går på en förskola är det vanligt att fotografier tas och läggs ut på dess hemsida, om man besöker ett midsommarfirande är det risk att en reporter är där och fotograferar till sin tidning. Ingen fara alls enligt mig.

En annan sak som däremot kan kränka minst lika mycket är att hänga ut barnens tankar, känslor och liv i övrigt i text. Man får passa sig. Speciellt ju äldre de blir.