Det blåser snålt kring flera sjukhus i länet just nu. Pengar ska sparas.

Jag är egentligen inte alls insatt i landstingspolitiken men rent instinktivt så är jag emot. Jag är emot allt som ger fler tomma korridorer i vårt sjukhus. Som kanske leder till att vi om några år inte har något sjukhus alls här i vår stad.

För snart 10 år sedan stängdes BB. Inget jag brydde mig om på den tiden. För då visste jag ingenting. Ingenting om det allra väsentligaste iallafall. Eller - jag tyckte inte samma saker var väsentliga då som nu...

Jag har aldrig fött barn på vårt gamla BB. På den tiden trodde jag att kag kanske inte ens ville ha några barn.

Under senare år har jag däremot varit i de gamla, i det närmaste övergivna, lokalerna. Legat tillfälligt i en sal för att ta en ctg-kurva. Sett ödsligheten. Upplevt tystnaden. I en lokal som bara några år tidigare sjöd av liv i ordets allra djupaste bemärkelse.

Jag tycker det är så sorgligt med sådana lokaler.

Tänk att bara för 10 år sedan firade man livets tillkomst med smörgåsar och flagga - just där. Nu sitter en ensam barnmorska i ett litet upplyst kontor i en i övrigt mörk korridor.

På väggen hänger fortfarande de gamla tavlorna där varje nyfött fått en egen liten markering. Men några fler markeringar, det blir det inte.

Nu ryker snart andra avdelningar också verkar det som. Jag skulle vilja stå upp och kämpa emot men känner att frågan är för stor och komplex för den tid och ork jag just nu har. För svår att sätta sig in i. För svår att vinna. Kanske.

Jag hoppas många andra står upp för vårt sjukhus.