Igårkväll var kanske den bästa kvällen jag haft det här året. Då sprang jag loppet som jag för drygt fem veckor sedan fick för mig att jag skulle springa.

In i det sista tvekade jag. Fem veckor är inte lång tid. Inte lång tid alls då det gäller att komma i form för ett lopp av denna typen. Ett lopp i s.k. extrem terräng. Men till sist åkte jag dit iallafall.

Tvekade än mer då jag såg de ca trettio deltagarna. Orienterare. Skidåkare. Ingen som såg ut som en vanlig motionär.

Men det var fullständigt underbart. (Hela tiden förutom de korta partier som gick längs efter grusvägar.) Det var en lång bit i en myr. En myr som förvisso mest innebar promenadtempo för mig. Promenadtempo med vatten och gyttja upp längs vaderna. Sen var det klättring uppför ett litet berg - med armar och ben. Och löpning i skogen. Och till sist 3-400 meter vattenlöpning innan loppet avslutades med att man sprang uppför en sandstrand.

Vädret var underbart. Utsikten från "berget" var magnifik. Myrarna doftade gott. Skogen var vacker. Vattenlöpningen var fantastisk. Sällskapet var trevligt. Pizzan efteråt var god. Det var en fantastisk kväll.

Ett mycket väl utnyttjat barnvaktstillfälle (vi har extremt sällan barnvakt och väljer tillfällena väl - men jag kan inte se särskilt många saker jag skulle prioritera före att få göra om detta nästa år igen).

Och nästa gång vet jag att jag törs ta i mera. Igår var målet att ta mig runt och jag var lite väl feg. Höll igen. Och plötsligt var jag vid vattenlöpningen med för mycket kvar att ge. Men bättre det än tvärtom. :)

Men nu vill jag orientera. :)

(Bilden föreställer målet. Vattnet man kom springande genom (från höger i bild). Stenen man rundade. Sandstranden man sprang uppför.)