Löpning



För de som känner mig, men inte har hört talas om mitt senaste "ryck", så framstår nog det jag skrev igår om att jag sprungit som väldigt konstigt.

Men så här är det.

För två veckor sedan fick jag nys om ett lopp som går "i huvudsak i obanad terräng - myr, berg, snårskog - och avslutas med 300 meter vattenlöpning och återkommer för målgång uppför en sandstrand" Jag gillar inte att springa - hade inte gjort det på minst 25 år. Och var övertygad om att jag max orkade ett par hundra meter.

Men. Jag gillar skog. Och jag gillar korta men hårda satsningar/projekt. Och jag är en allt eller inget-person. Och jag bestämde mig för att göra ett försök på loppet. Testa om det är möjligt för min extremt otränade kropp att komma i form på 5-6 veckor.

Så jag började springa. Första gången orkade jag 800 meter innan jag var tvungen att ta en första promenadpaus pga blodsmak, andnöd (kraftig sådan) och spykänslor. En och en halv vecka hann jag träna innan vi åkte på semester. På slutet orkade jag springa ett varv runt elljusspåret (2,6 km). I och för sig i rätt långssamt tempo. Efter det ett varv med någon sorts intervallträning (först jogga en bit, sen tokrusa så länge jag orkar (= kort) och sedan gå tills jag orkar jogga igen osv.

Nu på semesterresan blir det inte mycket joggat. Men jag sätter igång sen igen. Om det blir ett försök på loppet eller ej vet jag inte säkert ännu. Jag måste klara att springa två varv på elljusspåret i så fall. Vilket säkert inte alls är omöjligt.

Så länge benen håller. Det är det som oroar mig. Från att ALDRIG springa - till att plötsligt göra det ofta och hårt (med mina mått mätt) kanske inte är så bra. Men vi får se. Går det så går det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se
RSS 2.0