Konstaterar att jag faktiskt känner stor respekt och aktning och faktiskt beundran för honom.

Sånt känner jag inte för idrottare annars. Jag tycker helt enkelt inte att den typen av prestationer är så fantastiska. Visst - det är väl trevligt för dem om de är i bra form och hälsa (inte för att jag nu tror att dagens elitidrottande på något sätt är synonymt med hälsa - snarare ohälsa). Och visst kan jag förstå att det är  roligt för den som vinner en tävling. Jag kan bli glad för deras skull om de klarar av något de gärna vill klara. Iallafall om de är ödmuka och inte tar sitt idrottande på så galet stort allvar som många gör... (Jag tycker inte det är något fel om de satsar på allvar och är seriösa - felet är när man som idrottare börjar tro att ens egna prestationer har någon sorts avgörande betydelse i världen. Tycker jag.)

Men för den skull är det ju deras vinnande eller ickevinnande inte något som direkt berör mig på något sätt. Alls.

Men om Ingemar Stenmark vinner något nu så blir jag berörd. För han förtjänar det mer än de andra tycker jag.

Ganska ologisk är jag i mina resonemang kanske. Men så är det. :)