Vi ska dessutom bli en av de där som "levde för länge sedan".

En dag ska vi alla bli en av dom som levde för länge sedan. Ett citat som jag läste för några år sedan och som fastnat i mig. Det är vacker i all sin vemodighet. Självklart och enkelt, men djupt.

För några dagar sedan när jag var på en tidig morgonpromenad med lilla A så gick vi runt lite på stans gamla kyrkogård. Där, bland gravar från länge sedan...döda som ingen nu levande person kände, blir det som citatet förmedlar så konkret.

När jag kom hem efter promenaden googlade jag detta citat som satt sig så fast i mig. Det visade sig komma från en dikt av Pär Lagerkvist (vilket jag nog egentligen visste eller iallafall hade en blek aning om).

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig så som havet.

Smärtsamt och vackert... Om än mest vemodigt ändå.