Alla som har ett barn vet säkerligen om vilken skillnad det är om barnet är hos barnvakt en stund. Hur otroligt effektiv man kan vara som "barnfri" och vilken slående tystnad och lugn det blir i huset. (efter att den inledande saknaden lagt sig)

Så effektiv var man aldrig före barnet kom. Och ett sånt lugn tänkte man aldrig på att det var om man var ensam hemma heller för den delen.

Sen kommer barn nr två. Man inser snabbt att den där enorma effektiviteten och lugnet, det infinner sig nu redan om ena barnet är borta. Att bara ha ett barn hemma har plötsligt blivit som att vara "barnfri". Det går inte att förstå hur man någonsin kunde tycka att det tog tid att ha ett barn. Med bara ett barn är man numera supereffektiv och upplever omvärlden väldigt tyst och lugn. Precis samma känsla som man som enbarnsförälder upplevde med noll barn hemma.

Sen kommer det väsentliga i detta . När båda barnen någon kort stund är borta samtidigt. Vad ska man kalla den upplevelsen? En övernaturlig effektivitet. Och en "gudomlig" frid. Ja nästan faktiskt.

Kontentan av detta blir. Ju fler barn man skaffar desto högre nivå av lugn/harmoni och effektivitet kan man uppnå. I och för sig under korta stunder - för som ett brev på posten kommer ju saknaden efter de som på en sekund har förmåga att rasera det skinande hem som effektiviteten resulterat i och dessutom snabbt bryta lugnet och tystnaden. Och kanske det är så att man aldrig är helt ensam mer (på många år i allafall) om man har väldigt många barn?

Just nu är min man ute och går med båda barnen - jag städar, och upplever denna högre form av effektivitet och lugn. Och längtar till dom kommer hem. :)