Vad är det perfekta antalet barn?
Naturligtvis finns det inget svar på den frågan. För någon är svaret åtta, för en annan två och för en tredje inga alls.
Jag inbillar mig (utan att veta eftersom jag bara har två) att det optimala antalet är fyra. (Optimala för mig alltså). Två stycken täta när jag var ungefär 27-28 år och sen två stycken täta igen när jag var ungefär 32-33 år. Det skulle jag nog välja om jag idag kunde göra valet. Jag tycker det är roligt att ha barnen ganska tätt men vill samtidigt inte "förbruka" alla småbarnsår på en gång.
Nu finns ju inte valet. Så det blev en vid 32 års ålder, en vid 34 års ålder och - förhoppningsvis - en vid 36 års ålder (lika bra att skynda istället för att chansa på att fertiliteten håller i sig när man passerat 35-strecket och är helt säker på att man vill ha fler, tycker jag). Den fjärde blir nog däremot aldrig av.
Att ha fyra barn "tätt" känns som något som kan bli påfrestande för alla inblandade (på olika sätt). Dessutom vore det ju onekligen bra för mig att någon gång hinna jobba mer än ett år i sträck (vilket jag ännu inte gjort sedan jag påbörjade min anställning för 5 år sedan).
Och att vänta några år känns inte heller som ett alternativ, då skulle jag vara äver 40 år när barnet föds. Jag ser i och för sig inte det som något större problem just nu (förutom de ökade riskerna och den kraftigt minskade fertiliteten), men det känns lite synd om barnet som i så fall skulle ha pensionärer till föräldrar när hon/han är runt 20 år. Inte nu för att våra andra barn heller har purunga föräldrar precis. :)
Så något fjärde barn blir det sannolikt inte. Fast man ska ju förstås aldrig säga aldrig.
Ett ögonblick man gärna upplever om och om igen :)
Skulle gärna vilja ha ett tredje jag med, men jag vet inte om jag/vi orkar. Är inte purung jag heller. ;-) Ett år äldre än dig har jag förstått.
Ja det är svårt det där. Vi räknar med att det kanske blir något lite tufft år så här i början eftersom det ju blir tre rätt täta barn. Men vi (speciellt jag) var så säkra på att vi verkligen "måste" ha ett till så det fanns inte så mycket att tveka på - vi vågade inte chansa och vänta (just pga åldern).
Men hade vi känt mer att det kanske vore kul med en till (men inte som ett "måste") så hade vi nog chansat och väntat lite tror jag. Ofta går det ju ändå bra även om man bara har ett par år till 40. Det hade varit roligt att dra ut lite mer på småbarnsåren tycker jag - nu bara försvinner de ju för oss :(
(+ säkert lite lättare oxå på sitt sätt med några år mellan dom)