Igår plockade jag fram lite "nya" kläder åt A från lådorna i förrådet. Några kvarglömda 74:or och även en del 80:or. Letade även fram galonkläder att skicka till förskolan med E (L har sådant där sedan i höstas). Och plockade undan en del kläder som är urväxta - vissa till "att spara"-lådan, andra inte.

Som vanligt var det vemodigt. Det är alltid vemodigt att göra detta tycker jag.

En som inte verkade sorgsen alls var dock min lilla medhjälpare. I ungefär samma takt som jag sorterade kläder i olika högar lyckades hon sortera om dom på helt andra sätt. Särskilt sådana plagg som skulle ligga kvar i lådan hade hon en helt annan uppfattning än jag om. De skulle absolut plockas upp.

Och när de väl plockats upp försökte hon lite tafatt att dra dom över huvudet. Kunde man iallafall med lite god vilja få det till... :)

Även igår, söndag, hade vi strålande väder. Vårvintern är verkligen en underbar årstid.

Jag och fyraåringen åkte ner på isen en sväng. Båda två på skidor, men jag hade med mig dragpulkan också eftersom jag tänkte åka längre än vad jag vet att dottern fixar. Och det var bra - för hon fixade mindre än vanligt. Precis när vi skulle starta kom nämligen grannen skatande förbi - och vips ville även dottern bara skata. Vilket hon inte kan alls. Vilket altså ledde till att hon ramlade en hel del.

Men det blev lite skidåkning för oss båda. Sen en tur för mig med henne i pulkan. Och till sist avslutade vi med gemensam skidåkning igen.

Vädret var ljuvligt och solen verkligen värmde. Nu är det vår.

Fyraåringen är mycket för att apa efter det andra gör. Om hon hör at någon sysslar med en viss aktivitet - då vill hon också det. Iallafall en stund. Tills hon kommer på något annat att fundera på - eller tills någon annan ska göra en annan aktivitet. :)

I höstas hade en pojke på hennes dagis börjar fotbollsskola. Det märktes hemma. I ett par dagar var det mycket prat om denna fotbollsskolan. Sen har det varit allt möjligt annat - bli bättre på skidor så hon orkar åka långt och grilla korv, bli dansös, åka skridskor, hoppa höga hinder med hästar, börja skolan, börja sångträna...osv. Det mesta förverkligas aldrig eftersom vi inte tycker att en fyraåring bör ha hur många aktiviteter som helst (samt då det mesta är tillfälliga nycker som hon bara pratar om en stund precis när hon ser någon annan göra det - för att ett par timmar senare helt glömma bort det).

Nu senast vill hon gå fotokurser. För hon fick veta att jag just nu går en sådan. Men snart är det något annat. :)

Igår var det både internationella kvinnodagen och fettisdagen. Och på ICA kom fyraåringen i samspråk med en annan kund om just detta. Han berättade att fettisdagen ju inte bra handlar om semlor - utan att man gärna kan äta runa bönor och fläsk just den dagen. Och att på internationella kvinnodagerna skulle man ge blommor til kvinnor. Ungefär.

Så L ville naturligtvis ha bruna bönor och fläsk till lunch. Och så blev det. Swdan började hon fantisera om blommorna som hon, jag och även hennes småsystrar skulle få av pappan i huset. Pappan i huset var dock på resande fot så någon blomma blev det inte (men lite annat smått och gott hade han med åt oss så alla var nöjda och glada ändå).

Men idag fick iallafall jag en blomma. Fyraårigen hade "hittat" en liten kvist på golvet (jag tror mer på att hon plockat den från en krukväxt men struntade i det den här gången). Kvisten hade hon sedan placerat i en kork, tillsammans med jord från en krukväxt (jag hoppade även över att just den här dagen påtala att man inte leker med krukväxternas jord). Sedan hade hon vattnat. Hon har redan påtalat att om ett tag, när blomman växt, så måste man plantera den i en stor blomkruka istället. För annars kan den vicka. :)

Nyligen letade jag upp alla hummistövlar och sandaler i våra lådor med barnskor. Tänkte att det är bra att veta vad vi har så man vet om/vad som behöver köpas in av just de typerna av skor.

Det visade sig att vi har en hel del. Minst sagt. Det har blivit så då vi dels köpt eget och dels ärvt av släkt/vänner(ganska ofta har vi ärvt efter att vi redan hunnit köpa just de storlekarna). Men det mesta har kommit till användning ändå. Ett par stövlar på dagis och ett hemma. Vissa stövlar är med foder och andra utan. Och ungarna har gillat att ha flera sandaler att välja på.

Och en annan sak som kan komma till användning är dessa bilder. Nu kan jag kolla på dom istället för att gräva i förrådet nästa gång jag funderar över vad vi har för skor till barnen. Iallafall om det gäller stövlar eller sandaler.

Fyraåringen brukar ibland se på ett TV-program som heter Fixa rummet. I programmet åker de hem till olika barn och fixar deras rum.

Igår sa dottern yill mig att "när Isabelle kommer hit vill jag ha fladdermöss på väggarna". Jag förstod ingenting. Tänkte att Isabelle kanske var någon kompis som hon vill ha besök av och att hon önskar sig fladdermöss inför besöket.

Sen förklarade dottern att Isabelle ju är tjejen som åker runt och fixar rum i Fixa rummet. Dottern vill henskt gärna att hon ska komma hit - jag har dock förklarat att hon inet så ofta åker så långt och att det är många, mångta barn som skriver till henne - att hon inte hinner till alla.

Dottern ville dock skriva ett brev och satte sig och skrev i Word.

isabel  jag  vil  at  du  ska  koma  til  linnea 

du  ska  måla    flade  mös  på  taperten

och  du  ska  måla  skrivb  odt       prikit

Jag bläddrade runt bland gamla bilder på datorn igår. Hittade bland annat denna. Den föreställer L när hon var några månader gammal. Alltså för ungefär 4,5 år sedan. Länge sen och nyss.

Jag har iallafall alltid gillat just den bilden.

Oftast är lilla A så stor. Hon vill inte bli matad om hon inte får hålla en egen sked. Idag ville hon till och med mata oss andra. Hon vill stå och gå hela tiden. Hon har blivit stor ännu fortare än de andra två. Det går fortare för varje gång. Jag tror inte bara det känns så - utan det är verkligen så. Vem vill vara en bebis när storasyskonen gör så roliga grejer? Klart man vill vara som dom istället.

Men ibland är A fortfarande liten. Ibland ligger hon som en liten (ganska stor) bebis i min famn och sover. Inte ofta. Men iallafall ibland. Idag somnade hon helt enkelt när hon ammade och blev sedan sovande i min famn som en liten nyföding. Mysig.

Idag har fyraåringen varit över till den jämnårige grannkillen på en (försenad) alla hjärtans dag-middag. Kyckling och sen en piggelin till dessert. Hon var värre nöjd. Särskilt då hon var där utan oss andra i familjen (och besöket såklart även innefattade lek och inte bara mat).

Igår var det alla hjärtans dag på riktigt. Jag ordnade en liten skattjakt åt L och E. "Någon" hade lämnat en skattkarta i vår postlåda. Och den ledde till ännu en karta. Och en karta till. Och flera till efter det. På det sista målet gömde sig två små mjukdjur med hjärtan. L och E var som uppslukade och tålamodet med alla dessa skattkartor var enormt. (Ibland kan ju annars tålamodet vara lite mer av kort karaktär).

Idag har vår hall förvandlats till ett museum. De två äldsta barnen har målat teckningar som de hängt upp under trappen. Sen har L tillverkat en skylt med viktig information, dvs att det kostar två kronor att besöka museet. Hon fick sedan ringa och bjuda in mina föräldrar, som bor på samma gata som oss, på invigning. Det serverades kakor samt dryck under trappen. Och alla besökare fick välja ett konstverk var och ta hem det.


Konstnärinnorna i museet. L har dagen till ära grävt fram en skjorta (min gamla) ur garderoben.
Snyggt matchad med volangkjol. E har en tröja med snyggt katt-tryck på. Trycket har dock
hamnat på ryggen... (Hon ser dessutom av någon anledning ut att vara typ höggravid)


L´s tavlor


Och E´s.

Idag har A börjat stå själv ganska långa stunder. Vingligt. Och ibland vickar hon. Men mest går det bra.

 

Yngstabarnet A kan krypa. Och visst gör hon det ibland - men oftast med målet att komma fram till något att stå mot. Stå är bättre än krypa verkar hon tycka.

Gå kan hon inte. Men hon verkar vilja. De senaste dagarna har hon alltmer övergett krypandet för att istället, med ett stort flin över ansiktet, hoppa fram på rumpan.

Hon får upp en riktig fart ibland. Och det ser ofta mer eller mindre farligt ut (typ risk för bakåtfall). Och dessutom var det svårt att fånga på bild utan oskärpa verkar det som ;)

Igår satt jag och kollade barnprogram med fyraåringen. På TV´n var det ett reportage om barn/ungdomar som åktre konståkning. Tjejerna var klädda på det sätt som konståkande tjejer vanligen är klädda.

Fyraåringen utbrast: "Hon är ju nästan naken! Shit, vad kallt det måste vara!!"

Eller inte riktigt. Men idag klädde barnen ut sig till mig och deras pappa. Både provade båda rollerna. På bilden är E utklädd till mig. Min mössa och min kofta. Så lite behövs det för att bli någon annan. För det var hon. De var såklart inte utklädda utan de var oss. Så funkar det.