Fullt upp
Ibland är det bra med bil
Andra gånger hade det nästan varit bättre med båt.
Vägen till Boden igår...
Från det ena till det andra
Efter fem dagar på varmare breddgrader är jag nu tillbaka i min kalla och regniga hemstad.
Från 30 grader, strålande sol, tropiska nätter...till regn och höstrusk.
Från städat hotellrum till ett hus fullt av leksaker.
Från dagliga fyrarättersluncher/middagar med goda viner till det som kylskåpet har att erbjuda.
Från en kall öl vid poolen till en kopp te i soffan.
Från konfererande, utflykter, shopping och trevliga uteserveringar tillsammans med kollegorna till bolibompa, sagoläsning och liknande tillsammans med barnen.
Ganska stora kontraster och båda sakerna är kul på sitt sätt. Men roligast är ändå att komma hem till barnen som hade längtat en hel del. :)
Dagen då alla vet vad dom gjorde
Förr var det ett datum bland alla andra.För 10 år sedan blev det ett begrepp. Ett datum för evigt förknipatt med terrordådet i USA.
Och alla(?) minns vad dom gjorde den 9 september för 10 år sedan. Vid den tiden bode jag i Umeå. Pluggade. Och jobbade extra på kvällarna. Just den kvällen skulle jag jobba med telemarketing mellan kl 17 och kl 21. Före arbetspasset gick jag i lite affärer. Hörde någon diskusion om att något hänt. Inget jag reflekterade dessto mer över.
När jag kom till kontoret som jag arbetade från stod dagpersonalen framför tv-apparaten i receptionen. Där kom även jag att se mina första glimtar áv terrordåden.
Den kvällen ställdes arbetspasset in. Jag åkte hem och tillbringade resten av kvällen framför TV-apparaten. Minns att jag hämtade mat på MAX på vägen. Minns även att bildena på TV´n nästan av en overklighetskänsla.
Trött, tröttare, jag
Inte riktigt återhämtad ännu. Denna förkylningen var verkligen en variant som tar osedvanligt mycket på just krafterna. Och inte blir det bättre av att ettåringen också är förkyld nu.
Ikväll skulle jag ha varit på fest med jobbet. Stannar hemma under en filt istället.
Sjuk igen, eller rättare sagt - fortfarande
Hundvakt
Dagarna tillbringar vi där och här (vi bor grannar) och på nätterna sover jag hos dem med hunden. Och med ett barn. Natten till idag sov jag där med E och nästa natt blir det med L.
Det är mysigt med lite egentid med bara ett barn. Igår badade jag och E badkar i karet som jag badat i sååå många gånger förr (älskar att bada badkar och gjorde det ofta när jag bodde hemma). Nu är det dock många år sedan jag badade i detta karet senast.
Efter badet tänkte vi ha lite myskväll med godis men det blev sängen direkt för E sa sin vana trogen "Nu vill jag sova". Som hon alltid säger när klockan är 19.
E fick ge Bamse mat på morgonen. Det gillades. :)
Sen åt vi frukost innan vi tog med oss Bamse hem till oss.
Till E´s glädje fanns det favoritpålägget salami i kylen.
En liten solros på frukostbordet. Mamma har nästan alltid färska blommor från deras trädgård inne. Ganska långt in på hösten. Ibland stora arrangemang. Ibland en enkel, ensam blomma. Fint och mysigt oavsett vilket.
High carb / High fat
I gårkväll åt vi världens antyagligen ostigaste och gräddigaste pastarullar (men med vispgrädde istället för matlagningsgrädde). Och sen glass.
Idag har vi varit på kalas och ätit massor med fika. Under tiden jag och de äldre tjejerna kalasade så kokade maken palt som vi sedan åt till middag. Och nu har vi avslutat kvällen med glass (man måste ju tömma paketet från igår) samt vispad grädde.
Det har varit gott. Men det kommer att bli lika gott att imorgon återgå till den lite GI-influerade kosthållning som vi annars oftast håller (OBS! "Influerade", inte något renodlat dietföljande här inte). Och det kommer att bli trevligt med den välmåendekänsla och pigghet som den kosten för med sig.
Till palten åt vi förresten lingonsylt som jag kokade idag av bär som L och E plockat själva. Varje år brukar mina föräldrar ta med ungarna på en bärplockningstur i skogen. Barnen älskar det, och det är trevligt med nyplockade bär. Om än jag nog tror att det där med "själva" är en kraftig överdrift...barnens hinkar har nog fått en hel del påfyllning från mina föräldrars hinkar. :)
Borta bra men hemma bäst
Vad är väl en hotellsäng mot detta?
På kurs
Ända nere i skåne. En del av landet som jag bara besökt ett fåtal gånger förut. Men starkt förknippar med den typ av byggnader som kursgården består av. Vita med mörka trädetaljer.
Här tillbringar jag hela denna veckan. Lär mig nya saker, springer i vacker natur, slappar i badkaret och intde minst - äter fruktansvärt gott.
Allt har ett slut
Det har varit en riktigt fin sommar. Och för varje sommar som går, för varje dag som går, blir jag mer och mer tacksam för att fått uppleva ännu en sommar med hälsa och liv i behåll - gällande både mig och familjen och andra anhöriga. Tror det har att göra med åldern? Varje dag blir mer och mer värdefull med åren...
Sommaren var iallafall som sagt bra. Och här kommer den i bilder.
Inledde sommaren, avslutade våren, med många morgonpromenader längs med älven.
I början på juni plockade jag och ungarna fram utemöbler.
Inför kvarterets årliga "lekpaksfest".
Nationaldagen
Sommaren var varm. Väldigt varm.
Det blev en del jordgubbar den här sommaren oxå. :)
Bilsemester. Hotellrumskväll med Yatzy, vin och fina charkuterier från äkta finsk saluhall.
Andra finska rariteter - Mumintrollen.
En svensk raritet - Skansen. Besöktes av oss under bilsemestern.
Jag passade på att fotografera apor.
Vi såg även andra fina sidor av Stockholm. En av mina favoriter är sedan länge vaktavlösningen.
För att inte tala om Livrustkammaren.
Vasa med all sin prakt och historia.
På hemvägen hälsade vi på kära vänner i Sundsvall och Umeå. Här E i en gunga hos Sundsvallsfamiljen.
Midsommarfirande på fina stället där även jag firade som barn.
Jag har hunnit med att dricka ett par glas rosé ute i solen tillsammans med gatans andra småbarnsmammor.
Och jag har legat i gräset och läst tidningar medan ungarna plaskat i poolen. En decimer djupt vatten borgar för viss avkopplingsfakor. Och ungarna är nöjda och glada ändå.
Vi har varit en hel del i mina föräldrars underbara trädgård. Och ätit av deras jordgubbar och andra bär.
Vi har ätit goda middagar i svärföräldrarnas mysiga uterum.
Vi har plockat fina blommor på mina föräldrars "äng"'
Och haft treårskalas.
Ett strandbesök blev det också.
Jag började springa den här sommaren. Springer ännu. HUr jag gör nästa sommar får jag se nästa sommar.
Största upplevelsen = det lopp där man sprang i myrmark, över berg och i skog. För att avsluta med 400 meter löpning i vattnet. Underbart. En magisk kväll. Kanske den mest minnesvärda denna sommaren. Efter loppet åkte jag, maken och grannparet (som också sprang) hem och åt pizza och drack en kall öl. Det var gott! :)
Min mamma trädde smultron på strån med barnen.
Jag köpte Naturpasset. Har inte hunnit leta lika många kontroller som jag hade hoppats, men än finns det tid kvar.
Vi var ut på restaurang med goda vänner. Något vi gör sällan. Väldigt sällan.
Det var en varm sommarkväll. Maten var god, sällskapet trevligt. Efteråt gick vi till en uteservering och drack varsin drink. Det gör vi sällan numera. Typ aldrig. Men den kvällen gjorde vi det. Sen cyklade vi alla hem i sommarnatten (ok, klockan var 23 men för oss är det natt). Det var också en ganska magisk kväll.
Vi har vandrat i skogen. Underbart.
Och lilla A har blivit galen i nektariner och persikor. Men hon kallar dem för äpplen. Eller "Dätte" som hon väljer att säga. :)
Hoppas på fler lika fina somrar.
Skogsutflykt i söndags
Inte hela vägen dit gick vi. Men en bit efter den fina gamla stigen. 2,7 km blev det. Dessutom i rätt kuperad och bitvis snårig terräng. Bra jobbat av lilla treåringen tycker jag. :)
Femåringen passerar på en liten bro tillsammans med kompissen F.
Korvätande treåring.
Avslappnad ettåring har fikapaus
Tänkvärt
Människan.
Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar.
Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.
Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.
Hon lever som om hon aldrig skulle dö.
Till sist dör hon utan att ens någonsin ha levt.
(Dalai Lamas svar på frågan om vad som förvånar honom mest)
Man kan knappt titta...
Det är nästan outhärdligt att se bilder som dessa.
Samtidigt är just dessa två lite hoppfyllda. På ett par veckor har pojken ökat en hel del i vikt. Han har nu turen att vara en av dem som kanske få överleva (om än det antagligen är en lång bit kvar med nya prövningar).
Hjälpen gör skillnad!
Man kan knappt titta...
Det är nästan outhärdligt att se bilder som dessa.
Samtidigt är just dessa två lite hoppfyllda. På ett par veckor har pojken ökat en hel del i vikt. Han har nu turen att vara en av dem som kanske få överleva (om än det antagligen är en lång bit kvar med nya prövningar).
Hjälpen gör skillnad!
Borta bra men hemma bäst
I helgen har vi varit på en liten minisemester hos svärföräldrarna. De hade lånat hem en husvagn av en granne som vi kunde bo i så det var lite extra semesterkänsla över besöket. Vi har haft en fin helg (inte vädermässigt dock). Ätit massor med god mat, varit på stan och shoppat med enbart ettåring med sig (alltså i praktiken "barnfria") och bara umgåtts.
En av dagarna var maken iväg på fisketur med sin pappa och sin farbror så jag och barnens farmor var ensamma med barnen. Det blev en sväng på loppis, fika på stan och så en del såpbubbleblåsning på gården för de äldre barnen och farmor (medan jag passade på att jobba lite).
Idag har vi ätit såååå god nyrökt abborre (från helgens fisketur). Sen bar det av hemmåt igen. Och hur trevligt det än är att vara borta så är det väldigt praktiskt att vara hemma. Iallafall om man har flera små barn. (Men husvagen gjorde det ovanligt praktiskt att sova borta också. Och mysigt. Men kallt) :)
För oss fortsätter nu kvällen i ätandets tecken. Mina föräldrar har plockat blåbär i helgen och vi fick en stor burk sådana. Så snart blir det blåbärspaj.
Att tvingas lämna sina barn
"Saruma Bahim Abdi, 34, lyckades ta sig ut ur sitt hemland och hela vägen fram till Dadaab. Hon gick till fots med sin man och två av deras barn i drygt 30 mil. Familjen tillhör bantufolket som står absolut lägst i rang i Somalia.
– Mina tre äldsta barn fick jag lämna kvar i Somalia. Vi kunde inte ta med dem, säger Saruma.
Barnen, som är 13, 11 och sju år är hos sin mormor, Saruma hoppas, men tror inte att hon någonsin kommer att återse dem igen.
Hur känns det för en mamma att lämna sina barn bakom sig i ett land drabbat av krig och svält? Det går inte att föreställa sig."
Nej det går inte att föreställa sig.
En annan sak som inte går att föreställa sig är hur det känns att inte kunna ge sitt hungriga och svältande barn mat. Och inte vatten. Inte mediciner. Inte vård. Inte en chans att få leva. Gräsligare än gräsligt.
Jag har skänkt en timlön till Läkare utan gränser och deras akutisats på Afrikas horn. Hoppas många andra gör det också.
Klättra uppför berg
I förrgår var vi på utflykt till ett litet berg/kulle som finns i närheten av vår stad. En lagom promenad. Lite klättring. Fin rasstuga. Och vacker utsikt.
A åker bärstol
Utsikt
L ville som vanligt plocka bär
E inväntar den grillade korven
A på vandring
Knotiga träd
Och mjuk ljung
Anteckning i stugans gästbok från senaste gången jag var där. Den 9 augusti 2002.
Hemskaste hemskaste hemska
Tänk om man kunde åka dit och mata...
Hundvakt
Idag har vi varit hundvakt. Det har gått bra - hunden var skötsam och snäll. :)
Morgonen inleddes med en tur i skogen. Jag och Bamse, som han heter, hittade fem av Naturpassets kontroller.
