Det blir inte mycket bloggat just nu. Tiden räcker inte till allt. Några enstaka gemensamma semesterveckor räcker inte långt. Speciellt inte då jag kom att jobba vissa dagar mitt i allt.

Men vad har vi då gjort och vad har hänt sedan sist?

Jag ägnar denna veckan åt att åka bil ca 16 mil om dagen, jobba långa dagar...och inte mycket mer. Eller lite annat - igår var jag och åt middag på en trevlig uteservering tillsammans med tre vänner. En vän som jag bor granne med och träffar ofta. En som jag knappt träffat alls under de senaste 6 åren. Och en som det nog var över 10 år sedan jag sist träffade. Kul att ses var det. :)

Ikväll är jag ensam hemma med A. Maken och de två äldsta barnen är på en minisemester, en övernattning i tält på en närbelägen campingplats. Säkert mysigt. Jag har jobbat sent, och ska jobba tidigt imorgon men det har gått ändå tack vare att mina föräldrar varit med A den tiden vi alla varit på vift. Och stått med bil till maken då jag behövde vår familjs enda bil i jobbet.

Annars så är det varmt och kvavt som vanligt. 27 grader kl 17 idag. Detta måste vara den varmaste sommaren på länge...

Tre sandgrävartjejer :)




Lilla A




Små fötter (A´s) i gyllene vatten




Lämnar fotavtryck i sanden...

Skönt med hela familjen hemma samtidigt. Dagar utan något alls inplanerat, om an för få.

Idag har vi bara varit. Maken fick sovmorgon. Nar han steg upp sprang jag en runda. Sen lite småfix hemma. En gemensam promenad ner på stan. Jordgubbar hos mina föraldrar. Maken tvattade bilen. God mat. Och nu blir det lite ostar och kallrökt.

Det enda tråkiga ar att A har feber. Och att dagar som dessa blir få i år. Många saker ska hinnas med på kort ledighet. Dck mest trevliga saker så det ar helt ok det med. :)

Igårkväll var kanske den bästa kvällen jag haft det här året. Då sprang jag loppet som jag för drygt fem veckor sedan fick för mig att jag skulle springa.

In i det sista tvekade jag. Fem veckor är inte lång tid. Inte lång tid alls då det gäller att komma i form för ett lopp av denna typen. Ett lopp i s.k. extrem terräng. Men till sist åkte jag dit iallafall.

Tvekade än mer då jag såg de ca trettio deltagarna. Orienterare. Skidåkare. Ingen som såg ut som en vanlig motionär.

Men det var fullständigt underbart. (Hela tiden förutom de korta partier som gick längs efter grusvägar.) Det var en lång bit i en myr. En myr som förvisso mest innebar promenadtempo för mig. Promenadtempo med vatten och gyttja upp längs vaderna. Sen var det klättring uppför ett litet berg - med armar och ben. Och löpning i skogen. Och till sist 3-400 meter vattenlöpning innan loppet avslutades med att man sprang uppför en sandstrand.

Vädret var underbart. Utsikten från "berget" var magnifik. Myrarna doftade gott. Skogen var vacker. Vattenlöpningen var fantastisk. Sällskapet var trevligt. Pizzan efteråt var god. Det var en fantastisk kväll.

Ett mycket väl utnyttjat barnvaktstillfälle (vi har extremt sällan barnvakt och väljer tillfällena väl - men jag kan inte se särskilt många saker jag skulle prioritera före att få göra om detta nästa år igen).

Och nästa gång vet jag att jag törs ta i mera. Igår var målet att ta mig runt och jag var lite väl feg. Höll igen. Och plötsligt var jag vid vattenlöpningen med för mycket kvar att ge. Men bättre det än tvärtom. :)

Men nu vill jag orientera. :)

(Bilden föreställer målet. Vattnet man kom springande genom (från höger i bild). Stenen man rundade. Sandstranden man sprang uppför.)

Sommaren pågår för fullt. Planterar blommor och buskar. Vattnar.

Pysslar med annat på gården med ungarna. Sitter i lekparken. Badar. Springer i skogen. Och dagarna bara går.

Kanske blir det lite mindre bloggat under perioder nu under sommaren. Det känns som att det blir så.

Efter Vasa åkte vi norrut. Först till Sundsvall där en gammal studiekamrat till mig bor tillsammans med sin man och deras två barn. Sist vi sågs var midsommarhelgen för två år sedan, före det var det nog ett ännu längre uppehåll mellan träffandet.

I Sundsvall övernattade vi i deras fina hus (med underbar bakgård bestående av tallskog - där de bland annat hade monterat upp gungor). Vi år god middag och umgicks i några timmar.

Morgonen efter åkte vi vidare. Nästa anhalt var Umeå och ännu en studiekamrat (som vi träffade senast sama midsommarhelg). En trevlig och god lunch. Lite lek för barnen och sen vidare.

Två korta möten. Men såååå roliga.

Två vänner till mig. Vänner som jag under 4 år delade nästan allt med. Vänner som numera bor i andra städer. Vänner som inte har sitt ursprung i min eller makens hemorter (många andra av de vi känner runt om i landet kommer ursprungligen från våra hemstäder varför det blir att man iallafall ett par gånger per år är i samma stad...med dessa två vänner blir det aldrig så). Så det är så kul att iallafall få till det så vi ses någon gång då och då. Om än det går ett par år emellan.

Efter lunchen i Umeå bar det av hemåt. En lyckad och rolig resa var slut. Och det gick över förväntan med barnen - inget problem alls att bilsemestra med tre små barn i baksätet. Det enda tråkiga var att vi passarade Umeå en tid då min yngsta bror och hans sambo jobbade, det hade varit kul att träffa dem också och se deras nya lägenhet. Men det får bli en annan gång.

Sista dagen i Stockholm inledde vi med ett besök på Vasamuseet. Ett museum som var klart bättre än jag minns det. Jag har sett Vasa för länge sedan, då hon låg i det provisoriska museet. Då hon var svartare och luften var fuktigare(?). Minns det som att man fick gå upp på däck (på spångar) på den tiden?

Jag har även varit i det nya Vasamuseet men minns det inte som så bra som det var. Själva båten är ju fantastisk, mäktig och rolig att se på - men sen minns jag det som att där inte fanns så mycket mer. Men det gör det ju. Det måste ha blivit mer sen jag var sist...eller så missade jag hälften då...

Iallafall så är museet klart värt att besöka.



Stooor




Mäktigt




Häftigt




Nytillverkad modell och originalet.




Hon var färggrann en gång i tiden. Och hög.




Tjejerna var också intresserade. L är numera (egenutnämnd) expert på Vasa.



Under fören fanns "kontor", fotostudio o dyl. Tääänk att ha sin arbetsplats under Vasas för.
Barndomens arkeologdrömmar vaknade till liv - om än mer i form av en önskan att arbeta med bevarandet av Vasa och liknande historiska föremål. Konservator kanske det heter? Hur som helst...på museet fanns en extremt intressant avdelning om just detta stora, viktiga och svåra - bevarandet för framtiden.



Unik och jag hoppas att även mina barnbarnsbarn en vacker dag kan se på henne.




Hela tiden pågår arbetet med att bevara.

Borta bra men hemma bäst... Men ett par dag till hade jag gärna varit borta faktiskt.

Vi kom hem igårkväll. Packade upp lite. Sprang ett varv på elljusspåret. Och tvättade.

Idag har vi tvättat. Och det kommer vi att fortsätta med flera dagar till känns det som. Smutstvätthögen är stor.

Har sprungit ett varv idag med. Men nu blir det bara midsommarfirande resten av dagen. Sillunch med efterföljande jordgubbar hos mina föräldrar. Sen (nu strax alltså) besök på festplats i min hemby tillsammans med kompisen L och familj. Efteråt grillning m.m. hemma hos dem. En trevlig dag :)

Trevligt var även att komma hem till vårt hus igår. Mamma hade placerat ut denna vackra bukett på vårt bord samt handlat bröd, frukt, pålägg m.m så vi hade kvällsmackor och frukost.

Ännu en heldag på stan. Förmiddag med shopping. Sen blev vi bjudna på lunch/fika av min faster. Roligt att träffa henne, hennes man samt min kusin. Efter det - lite mer shopping (rea-fyndade höstjacka på Polarn och Pyret åt äldsta dottern - och matchande mössor/vantar åt alla tre). Sen ett besök på Medeltidsmuseet. Lite mer shopping. Middag. Och...ännu mer shopping. (Nu låter det som att vishopat massor med saker men så kul är det inte...däremot har vi gått i gansksa många affärer) :)

Imorgon åker vi norrut...

Igår var vi alltså på Livrustkammaren. Och kollade vaktavlösningen.

Men förutom det hann vi en del annat också. Vi strosade runt i gamla stan. Gjorde en kort tur på söder. Gick i lite affärer. Var på Kungliga myntkabinettet. Det sistnämnda är ett museum som jag faktiskt aldrig varit på förut. Ämnet är inte det intressantaste tycker jag men det var ett väldigt fint museum. Välgjort. Stort. Och med en fin avdelning riktad mest mot barn.

Imponeras av äldsta dottern som, utan klagomål, vandrade runt i ca 10 timmar. (De två yngre fuskade med en del vagnåkning).

Idag blir det shopping och ett besök på Stockholms medeltidsmuseum. Jag har bar besökt det museumet en gång och det var väldigt länge sedan så det blir roligt.

Efter fantastiska livrustkammaren igår så såg vi på högvaktsavlösningen vid slottet. Även det en gammal favorit sedan årtionden tillbaka.

Jag tycker det är så fint att vi har kvar denna tradition. Vackert. Historiens vingslag i nutiden. För att inte tala om vilken attraktionskraft det hela har för utländska turister. Det måste väl ändå var bra ur ett ekonomiskt perspektiv för landet?

Personligen är jag starkt för ett bevarande av allt detta redan av känslomässiga skäl - men om nu saker ska räknas i kronor och ören så borde det ändå vara värt att bevara.



Välfotograferad.



Stor turistattraktion.

Livrustkammaren. Museet över vår kungliga historia. Mitt favoritmuseeum sedan typ 30 år tillbaka (vad gammalt det låter). Det gav mig gåshud när jag var barn, och gör det fortfarande. En av de montrar som jag facinerats mest av är den med hästen Streiff och med Gustav II Adolfs blodiga kläder från slaget i Lutzern år 1632. En annan favorit är den maskeraddfräkt som Gustav III bar på operamaskeraden 1792.

Det är en sådan hisnande känsla att se dessa, och andra, föremål. Veta att de var med vid specifika händelser hundratals år tillbaka i tiden. Fantastiskt och stort.

Jag gillar även källarvåningen. Särskilt då den är folktom. Klappret av hovar. Hästarna. De vackra vagnarna. Kullerstenen. Man kan nästan föreställa sig att man står på en av Stockholms gator en kväll för länge, länge sedan...



Ungarna, särskilt L, var också facinerade av många av föremålen.  (Gillas!!) :)
Men lite rädda också. Både för hästarna och riddarna iklädda rustningar...och för det stämningsfulla hovklappret i källaren.

Vädret igår var minst sagt regnigt. En stor del av dagen fullständigt öste det ner. Men eftersom vi var ute på djurgården - och inte känner att vi har tid att åka ut dit igen under den här resan - så gick vi in på Gröna Lund en snabbsväng (och just då var det faktiskt bara duggregn).

L och E gick i skrattkammaren med sin pappa och åkte karusell med mig. Båda sakena uppskattades - om än E blev lite ledsen i slutet på karusellsvängen.

För de som känner mig, men inte har hört talas om mitt senaste "ryck", så framstår nog det jag skrev igår om att jag sprungit som väldigt konstigt.

Men så här är det.

För två veckor sedan fick jag nys om ett lopp som går "i huvudsak i obanad terräng - myr, berg, snårskog - och avslutas med 300 meter vattenlöpning och återkommer för målgång uppför en sandstrand" Jag gillar inte att springa - hade inte gjort det på minst 25 år. Och var övertygad om att jag max orkade ett par hundra meter.

Men. Jag gillar skog. Och jag gillar korta men hårda satsningar/projekt. Och jag är en allt eller inget-person. Och jag bestämde mig för att göra ett försök på loppet. Testa om det är möjligt för min extremt otränade kropp att komma i form på 5-6 veckor.

Så jag började springa. Första gången orkade jag 800 meter innan jag var tvungen att ta en första promenadpaus pga blodsmak, andnöd (kraftig sådan) och spykänslor. En och en halv vecka hann jag träna innan vi åkte på semester. På slutet orkade jag springa ett varv runt elljusspåret (2,6 km). I och för sig i rätt långssamt tempo. Efter det ett varv med någon sorts intervallträning (först jogga en bit, sen tokrusa så länge jag orkar (= kort) och sedan gå tills jag orkar jogga igen osv.

Nu på semesterresan blir det inte mycket joggat. Men jag sätter igång sen igen. Om det blir ett försök på loppet eller ej vet jag inte säkert ännu. Jag måste klara att springa två varv på elljusspåret i så fall. Vilket säkert inte alls är omöjligt.

Så länge benen håller. Det är det som oroar mig. Från att ALDRIG springa - till att plötsligt göra det ofta och hårt (med mina mått mätt) kanske inte är så bra. Men vi får se. Går det så går det.