I dag är jag ledig fram till kl 13. Det har varit en riktigt skön förmiddag med strålande väder ute. Vi har hunnit med BVC-besök för 18-månadersvaccinering av E och efter det en stunds utevistelse på gården. E ägnade den stunden åt att noggrant skotta med snöräven. Fram och tillbaka och fram och tillbaka gick hon och ville helst inte sluta alls. 
 

De senaste veckorna är det mestadels barnens pappa som följt med L på hennes ridning. Det har varit smidigast så eftersom jag helst inte springer runt så mcket just nu - speciellt inte i en ibland halkig paddock. Dessutom är magen lite otymplig och ivägen vid hovkratsning och liknande...

Idag åkte vi dock hela familjen för vi tänkte att E skulle få klappa hästar och kaniner. Hon var mycket facinerad då hon kom in i stallet. "Häst! Stoooor häst", sade hon och pekade på de små shetlandsponnierna.

När L väl fick sitta upp visade E mycket tydligt att hon inte delade vår tanke om att klappa kaniner och hästar - hon ville ju också rida. "Proooova", ropade hon och pekade på hästarna. Och efter att ha fått stå och titta på en stund när storasyster red så fick hon faktiskt prova. Och det gjorde henne ytterst nöjd. Med ett stort leende och glittrande ögon satt hon på hästen och sa "galoppa, galoppa". Varje gång vi gjorde halt för en kort stund gjorde hon tappra försök att "gunga igång" hästen på sitt eget lilla vis. E fick rida hela vägen från padocken till stallet vilket hon var nöjd och glad över. Något man dock inte kan säga om hennes sinnesstämning då jag lyfte av henne från hästen. :)

L fortsatte i sin vanliga stil. "Du får inte gå och hålla hästen, jag kan rida själv". "Jag vill hoppa med hästen". Osv. Hon kan ungefär allt redan. Utom möjligen att lyssna på läraren... :)


L i stallet. Jag gillar ridning eftersom det är så mycket mer än bara en "sport" -
det handlar även om att lära sig umgås med djur och vara snäll med dem.
Vilket i mina ögon är superviktigt.


E tittar på ridning (L rider på en brun häst alldeles till vänster om E´s huvud)

Trots att här ibland låter som ett zoo med en stor apflock när de båda går runt och sjunger eller något...så är det verkligen mest "underlättande" att ha två barn. De roar verkligen varandra ofta och länge. Och de verkar ha så roligt tillsammans så man blir alldeles glad. (Sen finns det ju andra stunder då de inte alls har lika roligt tillsammans utan istället bråkar om en legogubbe eller någonting). :)

På bilden åker dom tillsammans runt på en stor mjukisflodhäst.

Vi har valt att försöka ha våra barn hemma ganska länge. L har ju börjat förskola nu i höstas och hon var då ca 3,5 år gammal. Hennes första 1,5 år var jag hemma på heltid (men skötte lite skrivarbeten och liknande hemifrån). Efter det delade vi föräldrar på ledigheten på så sätt att min man arbetade ca 50 % och jag arbetade ca 60-65%. Att vi fick den ekvationen att gå ihop trots två arbeten med sedvanliga kontorstider beror till stor del på att vi hade sådan tur att min mamma gick ner i arbetstid till 80% så att hon en dag per vecka kunde vara med L. På så sätt kunde vi båda två jobba samtidigt varje måndag utan att behöva barnomsorg (vi såg till att en slutade runt kl 14 så att mamma fick en liten stund över av sin lediga dag också). :)

Hur som helst - det var guld värt för oss och kanske än mer för L som under nästan ett års tid fick en dag i veckan med någon som hade tid och lust att sjunga sånger hur länge som helst, läsa hur många böcker som helst osv... L tyckte det var riktigt kul!

När E sen föddes var jag hemma på heltid igen och mormor fick ägna sina lediga måndagar åt annat ett tag (även om det självklart hände att L tillbringade en stund hos dem någon måndag ibland ändå).

I höstas, när E var strax över ett år gammal, började jag jobba igen och återigen delade jag och barnens pappa upp veckan på så sätt att det alltid finns en vuxen hemma. Den här gången gör vi så att jag arbetar 80% och han arbetar 35%. Och på måndagarna - då är min mamma här med E fram till ungefär kl 14 då barnens pappa kommer hem från jobb och förskolehämtning. (L går ju numera på förskola måndag- onsdag till 13.15).

Nu är det alltså E´s tur att ha odelad uppmärksamhet från någon en dag varje vecka och hon älskar det. En lång stund innan min mamma kommer spanar E i fönstrena och säger "Mormor, mormor". Och när mormor väl kommer innanför dörren är E snabb med att vinka och säga hejdå till mig och L. Sen rusar hon mot lekrummet samtidigt som hon uppfodrande säger "Läsa", "Lego" eller något annat som hon vill göra.

Som tur var har vi en stor "badbalja" som vi kunde placera konstnärerna i efteråt.:)


Två små bensprattlare...



E var så glad så hon upprepade gånger meddelade oss detta genom at säga "Glad...glad"

I går hade jag tänkt göra räkcocktail åt oss alla fyra och hade till det köpt bland annat en citron. L är förtjust i räkor och var ganska involverad i och intresserad av uppackandet av matvarororna.

När jag någon timme senare skulle skära upp citronen så hittade jag den ingenstans. Till slut frågade jag Linnea om hon sett den. "Jo den har jag satt i min pjäxa" svarade hon...med ett tonfall som att det var den mest naturliga placeringen i världen. :)

Konstruerad av L förra veckan
(då hennes pappa var i Stockholm hela veckan och färdades dit med just flygplan)