Jag har hittat en ny blogg som jag är rätt säker på att jag kommer att besöka många gånger i framtiden. Bloggen heter "Omdigitalkameror" och det jag mest ser fram emot är fotoskolan - den verkar bli guld värd för mig, som vill mycket men kan lite.

På bloggen finns just nu en tävling som jag är med i. Vinsten är en digitalkamera - en Nikon D60 + 18-55/3,5-5,6. Jag håller bägge tummarna för att turen ska vara på min sida.

För den som vill lära sig mer om digitalkameror kan jag rekommendera ett besök i bloggen. :)

E är nu 5,5 månader och har under de senaste två veckorna fått börja med lite små smakportioner. Med förundrad min har hon tagit in skeden med potatis- och majspure i munnen. Och försökt amma skeden.

Men till slut har det iallafall gått bra, även denna nyhet i livet togs emot med hennes eviga leenden. Men "mammas mat" är fortfarande på klar förstaplats hos henne. Nu är det ju bara någon vecka kvar innan hon kommer att äta någon form av riktiga "måltider" av annan mat, men jag hoppas hon även efter det är vänlig nog att inte rata mig. :)
Det vore så grymt osmidigt att inte ha med sig färdig mat till sängen och överallt annars oxå... Och dessutom så grymt vemodigt att amma "den sista gången". Att veta att nu är det över, att hon aldrig mer kommer att amma. Och om det blir fler vet man ju aldrig heller. Men blir hon en person som inte vill så är det ju bara att gilla läget. Blir hon det inte så är ingen gladare än jag.

Oavsett vilket så är det roligt att ge henne "vanlig mat" oxå. Få vara med när hon första gången smakar olika rätter. Få se när hon med beundran och lycka i blicken sitter vid sin syster och får äta "på riktigt" - så som storasyster gör.
Fantastiskt är det. Inte kunde man ana att något som ser så grisigt ut är så fint.

Att fotografera våra två barn tillsammans (utan någon vuxen på bilden) är inte lätt. Alltid är det någon som tittar bort eller springer bort eller halkar bort. När de nu var uppklädda under jul hade det varit roligt med någon fin bild på dem båda tillsammsans. Det gick inte så bra, ungefär så här ser alltså de flesta av försöken ut. (Inte alltid lika suddiga som just denna (mobiltelefonbild) dock.)

...och bland annat detta paket ska öppnas.

Igår var L för första gången och lekte hos en kompis, helt utan oss. Det verkar ha gått bra. Vilket i och för sig var väntat då hon känner familjen väl och dessutom rent allmänt inte har något emot andra människor. Iallafall så kom hon hem med detta paket i handen, det är ibland till mig och ibland till hennes pappa så vi gissar att det är till oss båda. :)

Hur som helst - vårt första paket från henne. Som hon gjort helt utan oss. Och som vi inte vet vad det innehåller.

Spännande.

Dottern L vill numera ofta få vara utan oss föräldrar en stund. Som igår. Vi var förbi till barnens mormor och morfar och dottern skulle få hjälpa morfar att bära in granen från uthuset och sedan klä den, medans jag skulle åka och handla lite. Vi stod ute på gården medan morfar yxade bort några låga kvistar innan bärandet skulle börja... Yxhuggen ackompanjerades av dotterns "Mamma bort, mamma bort", "Jag vill vara själv med mormor och morfar". Hon hade minst sagt bråttom att få iväg mig, så jag satte mig i bilen för att åka .Stoltare min än den  hon hade när hon sedan gick över gården med granens topp i sin hand ser man sällan. Och tur för morfar att han fick hjälp att bära, han hade nog aldrig orkat granen om hon inte hade bidragit med sin styrka. :)

Samma sak var det häromdagen när vi var förbi på en kompis jobb. L frågade mycket om vad hon gör på jobbet och jag sa att L ju kanske kunde få prya där. På en gång kom frågan, "Vad är prya". Efter att jag hade förklarat att det är när man är på en arbetsplats och får vara med dom som jobbar där och hjälpa till en dag så satt L tyst en stund och funderade. Sen; "Mamma, kan du gå".

Hon är så söt. :)

Idag var jag på stan och skulle leta efter en julklapp som jag hade kvar att köpa. I en butik sprang jag på en sån där mask som man kan lägga över ögonen för att pigga upp lite. (Inte en sån vätskefyld som kyler utan en engångsvariant som innehöll någon sorts kräm för ögonen - typ ansiktsmask). Jag tänkte att en sån kunde ju vara trevlig åt mig själv...tills jag läste intruktionerna på baksidan. "Ta på dig masken när du tänkt ligga och koppla av i ca 20 minuter".

Aha..vilken av alla veckans avkopplingsstunder ska man välja...? Nej just ja. Jag kopplar ju inte av på det sättet, någonsin. När gör man den då? På natten när man sover?

Det blev iallafall ingen mask för mig. De stunder av "vila"  (dvs när inga barn behöver mig och inga julklappar ska slås in och ingen tvätt ska hängas och ingen diskmaskin ska tömmas osv osv) som finns här i huset vill jag även fortsättningsvis hellre ägna åt en bok eller datorn. De är för få för att jag ska vilja "slösa" bort dom på att ligga och glo i en mask.

Så det blir en julhelg utan reducerade påsar runt ögonen och extralyster i hyn...eller vad det nu var masken hade kunnat ge mig. Det går nog bra det med hoppas jag. :)

Igår hade vi dop för lilla E. Tiden går så fort och hon är redan över 5 månader gammal. Vemodigt att tiden går fort och hon snart inte ens är en bebis... Samtidigt så roligt att se henne utvecklas och bli en person.

En nackdel med "juldop" är att det är lite stressande att förbereda dop (göra smörgåstårtor, dopprogram osv osv) samtidigt som det snart är julafton. Men fördelarna överväger - jag vill ha fler juldop. Det är så mysigt. Jag tycker i och för sig att det alltid är vackert i kyrkan (även om jag väldigt sällan är där och beskådar det vackra), men just vid jul är där "extrafint". Helt otroligt egentligen att man gratis kan få vara i en sån underbar lokal, få gratis musiker osv. En lika vacker lokal på "öppna marknaden" kostar nog några kronor - och det gör det nog även att hyra in någon som spelar orgel. (Sen kan det ju vara så för många att man väljer annan lokal hellre ändå - till exempel för att man inte vill ha ett kristet dop. Det är säkert inte så vanligt att man döper i kyrkan enbart av skälet att det är gratis - men det är ändå ganska häftigt att få "låna" en så fin lokal tycker jag). 

En fördel med juldop är att man kan ha lite "julig" musik. Som en av psalmerna hade vi "Nu tändas tusen juleljus", kul att kunna ha något som "alla" kan (och som man dessutom gillar). Den andra psalmen som vi valde är en jag hörde för första gången när en kompis döpte sin dotter för två år sedan. "Dansa med änglarna" heter den och jag älskar låtens text.

Vi hade även en solist som sjöng dessa två låtar - helt otroligt vackert.



"Juldop" kan varmt rekommenderas. :)

Vårt pepparkaksprojekt slutade illa. En entusiastisk 2-åring råkades knäcka ena gaveln i flera bitar, så det blev inget hus...

Istället blev det lite pepparkaksbakande (som pappan i huset utförde tillsammans med dottern). Traditionella julfigurer blandat med hästar, noshörningar och andra lite annorlunda motiv för just pepparkakor.

Att baka pepparkakor är något jag inte sysslade med innan jag fick barn (annat än när jag var själv var barn såklart). För faktiskt - jag tycker köpta pepparkakor är godare än hemgjorda. Jag kan inte minnas att jag någonsin smakat en hemgjord pepparkaka som varit bättre än köpta. Vilket i och för sig är trist, för de köpta innehåller säkert(?) onödiga tillsatser...och sånt gillar jag egentligen att iallafall försöka undvika så mycket som möjligt...

Dottern L älskar precis allt numera. Det kom lite smygande. Först älskade hon sin lillasyster, sen sina föräldrar också. Ganska länge stannade det vid det, och kändes som att hon verkligen menade orden.

Numera är det inte lika exklusivt. Nu älskar hon allt. "Jag äääääääääälskar min skål" (en gammal sliten degskål). Eller "Jag äääääääääälskar min krita. Det här är min allra bästa krita", för att några minuter senare säga samma sak om en annan krita.

Hon äääääälskar med inlevelse. Smeker skålen mot kinden, kramar dockan, eller hänger runt vår hals och "äääääälskar" just det föremålet eller den personen.

Men trots den förlorade exklusiviteten är det ju underbart mysigt när hon kommer och kastar sig runt halsen och säger "Jag ääälskar min mamma. Du är min allra bästa kompis". (Just det där med "allra bästa kompis" är också populärt  numera. Ena timmen är det jag eller hennes pappa som är det, nästa timme är det hennes mormor, någon av hennes kompisars föräldrar eller någon annan...och oftast någon av hennes "riktiga kompisar" (som tur är, vem vill väl ha sin mamma till bästa kompis?)

Just när den här bilden togs så hade hon bedyrat sin kärlek till lillasyster E, som fortfarande är den som får överlägset flest kärleksbetygelser från L. Det är så gulligt och hjärtevärmande.

Barnens pappa är i Stockholm på konferens. Och idag undrade K mycket över var han ska sova..."Finns det en säng i Stockholm?". Jag förklarade att det gör det. "Vilken färg?", undrade L. Jag hade ju självklart inte en aning så hon fick ringa upp sin pappa och fråga...

Sängen var vit. Och pappan (som bor på Långholmen) tänkte berätta för henne om boendet; "Vet du var pappa bor? På ett gammalt fängelse."

L´s svar på detta var: "Du bor ju här. Inte i "ängelse"".

Precis.

mKring första advent plockade vi fram ljusstakar, stjärnor och sånt. Tomtarna fick dock vänta - men idag har de krupit upp ur sina kartonger. Detta till äldsta dotterns stora glädje. Hon har gått runt och beundrat och gett kommentarer som "Åh vad tjusig tomte" och "Vilken vacker gran".

Det är roligt att umgås med sådana som henne. Allt är oftast så vacker och fint. Tar man på sig en urtvättad t-shirt som är ny för hennes ögon så får man höra "Åh vilken vacker tröja du har". :)

Å andra sidan. Är hon på dåligt humör så är det ju inte lika vackert...
"Jag vill inte ta på mig overallen. Det är bajs i den"
"Jag vill inte gå ut, det är bajsigt att gå ut"
"Jag vill inte sova, det är baks i täcket"
"Jag vill inte städa, det är bajsigt att städa"
osv
osv

Igår fick lillasyster E sina femmånaders-vaccineringar. Två sprutor - dels den som ingår i programmet och dels en extra mot bland annat pneumokocker, som vi själva kompletterat med (den kommer att ingå i allmänna vaccinationsprogrammet efter årsskiftet, men då är det ju för sent för E).

Iallafall så fick E den första sprutan - och det märktes tydligt att det gjorde ont. L som satt bredvid blåste på E´s ben och höll handen. Sen tog sköterskan fram nästa spruta. E, som hade blivit glad igen, förstod inte den nya annalkande faran. Det gjorde däremot L. När L förstod att E skulle få ännu ett stick började underläppen att puta och ögonen blev glansíga. På L alltså. När sköterskans hand med sprutan i närmade sig E´s lilla ben började L´s tårar rinna. "Du får inte sticka E igen. Hon får ju ont".

Så söt så man blir tårögd.

Idrottsrörelsen har problem. Ungarna deltar inte som förut.

Jag har den enkla lösningen.

Låt idrott för barn vara lek. Håll inte på med toppning och hårdsatsningar. Jag vet fler andra än den som kommenterat Linda, som har barn som slutat idrotta när de varit just ca 9 år. I vissa fall slutar de för att de själva inte orkar med hetsen, i vissa fall för att föräldrarna inte anser det sunt att barnen har så mycket träningar och matcher som de har, och t.o.m seriespel som de förväntas delta i. (Frågan om bakning och lottförsäljning och minskat antal eldsjälar är ju även det något som är viktigt när det gäller idrottsrörelsens problem - men jag utelämnar den biten här  (jag tror dessutom att fler skulle orka var eldstjälar och bakningen skulle minska om barnens träning hölls på barnnivå och inte på tonårssatsningsnivå, men det är bara en gissning))

Om idrottsrörelsen ser till att låg och mellanstadiebarn inte har tre träningar i veckan + match nästan varje helg så skulle den dra flera nya gruppar av barn.
Dels de som har föräldrar som inte hinner med om det blir för ofta (exv den nyinflyttade ensamstående mamman som Linda pratar om)
Dels de som har föräldrar som i och för sig skulle hinna men inte "ids".
Dels de som har föräldrar som tror att det inte är särskilt hälsosamt för barn att ha "all" fritid uppbokad med träningar och matcher. Och som tycker att presetationshysterin kan vänta.

Jag tillhör den sistnämnda gruppen. Jag vill att mina barn ska idrotta. Jag kommer att uppmundra dem till det. Liksom jag kommer att uppmuntra dem till att sjunga i kyrkans kör, gå på scouter, spela schack eller vad de nu månna bli intresserade av. Men jag kommer aldrig att tillåta att de hetsas sönder med ett träningsschema passande en tonåring redan på lågstadiet. Jag tycker det är bra att få möjlighet att prova flera saker. Men när redan en enda idrott ensamt tar upp "för mycket tid" - hur gör man då för att hinna med flera aktiviteter (inte nödvändigtvis idrott - det finns ju annat också)? Detta beror inte på att jag är för "lat" för att skjutsa. Utan det bygger enbart på vad jag tror är bäst för mina barn - och för familjen som helhet (flera barn, vad händer om det ena barnet har träning och tävling jämt och familjens all fritid ägnas åt detta, hur kul är det för det andra barnet)

Det är väldigt många som tänker som jag. Man vill att sina barn ska ha tid till att ha tråkigt och utveckla fantasin, tid till lugn och ro i hemmet, tid till läxläsning, tid till att spontant träffa kompisar och tid att resa på semester även mitt i fotbollssäsongen. Som det är nu undviker många idrotten för att de inte vill att barnen missar så mycket av allt detta. Många andra börjar men tar barnet från laget när de bli en 9-10 år och hårdsatandet eskalerar  och barnet inte tycker det är roligt då de känner för stor press. Är det inte bättre att riskera att missa några nya Zlatan (om det nu krävs hårdstsning från man är nio år för att bli Zlatan, vilket jag inte tror på) än att helt tappa alla dessa barn? Barn som helt tappar det positiva som deltagandet i en gruppaktivitet ger. För det är ju både utvecklande och roligt att vara med i ett lag.

Att röra sig är viktigt. Men det måste väl inte ske som "hårdsatsning"? Se till att det finns fler spolade och plogade isar på vintrarna och ge barnen möjlighet att åka skridskor med sina kompisar. Placera ut basketkorgar i bostadsområden. Lämna tomma gräsytor i bostadsområden - där kan barnen spela fotboll, eller bygga en hästhoppningsbana eller spela kubb eller göra vad som helst. Bygg skateboardrampar - eller upplåt ytor där barnen själva kan konstruera. Var ute med barnen och visa dem hur mycket roligt det finns att göra där - låt dem upptäcka skogen.

Och - ge dem möjlighet att ha tid med annat än hårdsatsning. Se till att den organiserade träningen (som även den fyller en viktig funktion) inte är för omfattande och för krävande.

Detta är vad jag tror på.

Detta fina porträtt av lillasyster E ritade L häromdagen. Det är verkligen likt - båda armar och ben, precis som E har. Ögonen och munnen stämmer också överens med vad E har.

Det var så kul att jag hann spara den här. Oftast brukar nämligen L hinna kladda en hel del över sina portättbilder innan jag hinner ta undan dem. Men just detta vackra porträtt ska sparas - L´s första sparade riktiga huvudfoting.

Alla verkar ha olika traditioner när det gäller det här med julgran. Vissa vill ta in den redan kring advent - medan andra tycker att den ska kläs på julafton. Vissa tycker att plast är det enda rätta - medan andra bara gillar äkta. Vissa skulle aldrig sätta något annat än en stjärna på toppen - medan andra vill ha en spira.

Vår dotter har fått en egen liten gran av mormor och morfar. Den har hon i sitt rum och den är hon väldigt stolt över. Igår var vi och köpte lite "tåliga" kulor till hennes gran och hon klädde den vacker,t med kulor i fina klungor. Efteråt kastade hon sig på telefonen och ville ringa och be morfar komma och titta på underverket (det var han som kom hit med granen). Mycket stolt ung dam.

Dotterns gran står alltså redan på plats. Vår egen kommer däremot inte in förrän kvällen före julafton (jag har vuxit upp med att granen kläs på julaftonsmorgon - men vår gemensamma traditon nu har nog blivit kvällen före). Och den ska vara äkta - det är det absolot viktigaste av allt (om nu inte något av barnen i framtiden blir allergiskt). Och på toppen ska det gnistra en stjärna. Pyntet i övrigt ändras med tiden- det går ju lite trender i det - men just nu gillar jag att ha det enhetligt - rött och guld.

Jag gissar att även dottern i framtiden kommer att ändra sin syn på hur granen skall vara klädd. :)

Det har visat sig att Tyskungen gått och bytt adress i natt. Detta har gjort att länkarna till honom i mitt förra inlägg inte har fungerat idag.

Jag har nu rättat till det. Han är läsvärd, gå in och läs! :)

Tyskungen är en av mina absoluta bloggfavoriter - han skriver fruktansvärt bitskt och ironiskt och vidunderligt vackert och gripande. Han skriver på ett sätt som knappast kan lämna någon oberörd.

Åtminstone de gånger då han verkligen "får till det". Det är Tyskungen för mig - en ganska vanlig blogg, som emellanåt (ganska ofta) får till det så bra så att han konkurrerar ut alla andra - med hästlängder.

Tyskungen, eller Klaus som han heter, har nyligen vunnit Blogg-SM och priset var en dator. Den datorn auktionerar han nu ut och hela summan som han får in kommer han att skänka till Barnscancerfonden och Hjärt- och lungfonden.

Alla ni som behöver en dator eller som har pengar över - in och bjud! (Idag är sista dagen) Och läs hans fina text om glädjen över att han har två friska barn och om att alla inte har det lika väl förunnat:

"Och då tänkte jag en stund på alla de familjer som inte har förmånen att natta sina barn hemma i sina egna sängar. Alla de som istället får tillbringa sin tid på svenska sjukhus runt om i landet.

För där bor monstret inte under sängen. Utan det har istället brutalt tilltvingat sig en oönskad plats i den där barnsängen. Och jag känner mig så ofattbart maktlös när jag tänker på hur de omfamnas av det där vedervärdiga och urskiljningslösa monstret. Hur det har gripit tag i dessa små sköra kroppar. Så mina tankar vandrar till alla de som drabbats av den obegripliga drabbning - och ibland fruktlösa kamp - som olika vidriga sjukdomar för med sig.

Jag tänker på alla de som har det så svårt. Och äntligen har jag har chansen att hjälpa till lite. Tillsammans med er."

För er som inte känner till Tyskungen sedan tidigare så bjuder jag på direktlänk till två andra höjdpunkter  i hans blogg:

Under en filt hos min bästa vän
och
En hallonsoda midsommarafton 1980