En mjölkfri diet
Dagens besök på barnmottagningen utmynnade i att vi ska testa att sluta med kortisonet iallafall i ansiktet. Några av fläckarna på kroppen (främst händerna) ska smörjas ytterligare en tid (en gång pe vecka). Vi skall även test att fullt ut ge E mjölkfri mat. De senaste dagarna har vi gett mjölkfri gröt och jag tycker att det iallafall eksemen på kroppen har blivit något förbättrade. Eftersom mjölk ibland kan orsaka hudbesvär på småbarn är det iallafall värt ett försök.
För E´s del innebär detta en kost helt fri från mjölkprotein (alltså även småmängder som kan finnas i exv. korv). För mig innebär det att jag antingen måste sluta amma eller själv undvika ost, creme fraiche och liknande produkter (mjölk dricker jag redan sedan tidigare inte och i mat föredrar jag hursomhelst havregrädde framför vanlig). Eftersom E bara ammar någon enstaka gång per dygn kan jag däremot äta exv. korv med mjölkprotein. Jag vill gärna amma ett tag till så det blir en lite ändrad diet för mig med. Jag är ju ingen mjölkfantast så det är inget större omak med det. Men lite trist blir det att inte få äta vispad grädde till våfflor eller dricka varm choklad till grillad korv. :)
Två veckor ska detta testas och jag håller tummarna för att det är mjölken som ligger bakom eksemet. Det värsta är ju om det inte är mot "något speciellt" som hon är överkänslig - eller inte mot något som vi kan komma på. Då återstår nästan bara kortison. Och det vill nog alla helst slippa.
För E´s del innebär detta en kost helt fri från mjölkprotein (alltså även småmängder som kan finnas i exv. korv). För mig innebär det att jag antingen måste sluta amma eller själv undvika ost, creme fraiche och liknande produkter (mjölk dricker jag redan sedan tidigare inte och i mat föredrar jag hursomhelst havregrädde framför vanlig). Eftersom E bara ammar någon enstaka gång per dygn kan jag däremot äta exv. korv med mjölkprotein. Jag vill gärna amma ett tag till så det blir en lite ändrad diet för mig med. Jag är ju ingen mjölkfantast så det är inget större omak med det. Men lite trist blir det att inte få äta vispad grädde till våfflor eller dricka varm choklad till grillad korv. :)
Två veckor ska detta testas och jag håller tummarna för att det är mjölken som ligger bakom eksemet. Det värsta är ju om det inte är mot "något speciellt" som hon är överkänslig - eller inte mot något som vi kan komma på. Då återstår nästan bara kortison. Och det vill nog alla helst slippa.
En ostare
Återbesök på barnmottagningen imorgon
Jag har bokat en ny tid åt E på barnmottagningen eftersom eksemen inte är så bra som man skulle önska. Vi har ju trappat ner kortisonet nu under en tid och det har inneburit att eksemet börjat komma tillbaka. Vi får se vad de säger imorgon. Antagligen finns det ju inte så mycket annat att göra.
Vi har fått tipset att prova helt mjölkfri kost åt E. För vissa småbarn med hudproblem hjälper en sådan kostförändring så vi har nu gett det en chans.
Tröttare än tröttast
När jag la ner henne för att sova ville hon omedelbart ställa sig upp. Med trötta ögon stod hon några sekunder. Sedan hörde jag en suck och såg att hon låg ner och sov.
Helt slut - men ändå måste hon öva en sista liten gång. :)
En solig dag
Om man inte ser - så syns man inte
L i nedhasade, korviga strumpor och pyjamasbyxor med något korta ben gömmer sig bakom en morgonrock. :)
En galen predikant har intagit vårt sovrum
E har fullt upp just nu. Hon håller precis på att finslipa kryptekniken (tar sig fram ett par meter nu - om än inte i racer-fart), hon håller på att lära sig äta själv, hon övar frenetiskt på att ställa sig upp mot olika föremål, hon babblar och babblar. Väldigt fullt upp alltså.
Hennes hektiska schema har resulterat i att hon numera har bestämt sig för att det är bäst att vakna före kl 6 och snabbt påbörja övandet. Så ungefär varje morgon vaknar jag av ett en pigg och glad E står högljutt babblande och gungar på alla fyra. Eller övar att stå upp (varvid hon använder mitt öga eller hår som balansstöd). Eller favoriten - stå upp på knä och maniskt mässa "Bla bla bla bla...Da da da da...Bla bla bla bla" och samtidigt banka i takt med en hand eller två mot närmaste "underlag", dvs ofta min panna. Så står hon och "predikar". Länge.
Behöver jag nämna att det är omöjligt att somna om. :)
En sabeltandad tiger
Tillslut hittade hon det hon sökte. Denna skräckinjagande sabeltandade tiger.
Kladd-eran har inletts
Så hon fick en egen sked och fick faktiskt i sig en del mat (vi "stödmatade" dessutom). Efter en stund ledsnade hon dock och tog till händerna. En fungerande variant även det.
Efteråt hade vi en nöjd och glad - om än kletig - liten tjej. Och idag ville hon såklart göra likadant igen. Vem vill väl sitta och enbart bli matad när man ser storasystern äta själv?
En härlig dag
Så här blå var himlen.
Så här glad var L när hon stod på toppen av en liten snöhög.
Så här arg var L på skidorna för att hon ramlade. Hon som hela hösten har längtat till vintern och hoppats på att få ett par skidor så att hon kan "åka skidor och dra E i en liten pulka"...och så visade det sig vara svårare än hon trott. :)
Men ilskan gick över fort och några minuter senare berättade hon stolt åt grannarna att hon åkt skidor.
Men ilskan gick över fort och några minuter senare berättade hon stolt åt grannarna att hon åkt skidor.
Spår i snön
Just nu är vi här. Just nu har hon små fötter som målmedvetet söker sig iväg på utflykter, längre och längre ifrån oss. Men än så länge ändå nära.
Redan om några dagar kommer spåren i snön att vara mindre skarpa. Om några veckor är de obönhörligen borta. Likaså kommer just den här dagen, just den här tiden, i våra liv att försvinna.
Inget är för evigt.
På eksemfronten är allt ganska bra
E´s kinder som förra veckan var på väg att bli sämre igen är åter bra. Vi smörjer med kortison två gpnger per vecka numera och då blir det torsdag- och söndagkväll. Den dag i veckan då det gått längst tid sedan smörjning är altså torsdagar. Försämringen kom förra torsdagsmorgonen. Vi får se hur det ser ut denna vecka,
På kroppen i övrigt ser de eksemfläckar hon haft sedan tidigare bra ut. Däremot verkar det vara knottror på gång på ena armbågen. Vi får se hur det utvecklar sig.
På kroppen i övrigt ser de eksemfläckar hon haft sedan tidigare bra ut. Däremot verkar det vara knottror på gång på ena armbågen. Vi får se hur det utvecklar sig.
Snöborg
Väl hemma i sängen undrade hon varför det inte rasar såna block från vårat tak för "det brukar ju rasa snöblock från tak". (Hos oss rasar det inte på det sättet riktigt - vi har betongpannetak)
Invigning av dubbelpulkan
Hahaha
Är det något jag aldrig kommer att göra så är det att åka iväg på detta. Jag tror knappast bebisar har något behov av den typen av aktiviteter. Och jag kan inte förstå varför det skulle vara så hemskt om ens egen unge lär sig gå lite senare än någon annan unge? Och jag tror det bara är bra att för barn (och även vuxna för den delen) att ha lite tråkigt - det stimulerar fantasin. Jag tycker inte att det optimala är att 10 åringar har varenda kväll uppbokad med aktiviteter - och absolut inte att 10 månaders bebisar har det. Och jag tror inte att så kallad kvalitetstid kan ersätta kvantitet. Inte för fem öre.
Två utdrag ur artikeln om babygym och liknande aktiviteter:
"Prestationskraven på föräldrar har också växt i takt med trenden av en allt stressigare vardag. Föräldrar har mindre tid för barnen och tenderar att investera i projekt tillsammans med sitt barn, bebisyoga, bebisteater och så vidare. Bara att ha tid tillsammans räcker inte, man tror det blir kvalitet bara om det kostar."
Vad tragiskt. Ett hett tips till förhöjd livskvalité: Prioritera TID. Före väldigt mycket annat.
En bra blogginlägg om artikeln finns hos Mad World.. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Ett utdrag:
"Jag skulle tro att dessa barn får magsår innan de ens fyllt två, för att deras föräldrar hela tiden jagar aktiviteter så barnen inte får tråkigt. Jag tror snarare att det är föräldrarna som är oroliga och hyperaktiva och blir galna om det inte händer något, hela tiden. Och vart har glädjen att bara finnas till med sina barn tagit vägen? Varför tycker många föräldrar att det är tråkigt att vara föräldralediga och vara hemma med sina barn? Jo, därför att de är så vana att ha sina dagar uppbokade med jobb och möten så de blir helt enkelt rastlösa av att "bara" vara hemma med de små. Jag tror inte det är bebisarna som behöver aktiveras, det är deras föräldrar som är så vana att hela tiden vara på språng som de skapar detta behov av bebisaktiviteter...
...Jag vet att det är många föräldrar som försvarar sitt superstressade bebisaktivetsliv med att barnen tycker att det är så roligt. Det är väl klart att de tycker det. Ett tag i alla fall. Tills de inte orkar mer och stupar när de är fem år för att deras liv är för aktivt. De barnen kommer inte heller att klara av att bara göra ingenting, de kommer att bli helt hysteriska om de får en timme "över" på dagen som inte är uppbokad. Precis som sina föräldrar. Och i tusentals år har faktiskt bebisar lärt sig allt de behöver kunna ändå, utan att ens ha tagit en enda teaterlektion."
Två utdrag ur artikeln om babygym och liknande aktiviteter:
"En rädsla att bebisen ska halka efter sina jämnåriga, är en av förklaringarna Magnus Lindkvist ger till det snabbt växande utbudet av aktiviteter.
- Det finns en prestationstanke, att barns kognitiva förmåga ska stimuleras. Problemet är att det ju inte finns någon vetenskap som det här vilar på. Vill man vara elak så är det ju en massa humbug. Tittar man på vår uppväxt, inte mådde vi så dåligt av att ha två tv-kanaler och vara hemma med mamma, säger Magnus Lindkvist, trendspanare och själv småbarnspappa."
"Prestationskraven på föräldrar har också växt i takt med trenden av en allt stressigare vardag. Föräldrar har mindre tid för barnen och tenderar att investera i projekt tillsammans med sitt barn, bebisyoga, bebisteater och så vidare. Bara att ha tid tillsammans räcker inte, man tror det blir kvalitet bara om det kostar."
Vad tragiskt. Ett hett tips till förhöjd livskvalité: Prioritera TID. Före väldigt mycket annat.
En bra blogginlägg om artikeln finns hos Mad World.. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Ett utdrag:
"Jag skulle tro att dessa barn får magsår innan de ens fyllt två, för att deras föräldrar hela tiden jagar aktiviteter så barnen inte får tråkigt. Jag tror snarare att det är föräldrarna som är oroliga och hyperaktiva och blir galna om det inte händer något, hela tiden. Och vart har glädjen att bara finnas till med sina barn tagit vägen? Varför tycker många föräldrar att det är tråkigt att vara föräldralediga och vara hemma med sina barn? Jo, därför att de är så vana att ha sina dagar uppbokade med jobb och möten så de blir helt enkelt rastlösa av att "bara" vara hemma med de små. Jag tror inte det är bebisarna som behöver aktiveras, det är deras föräldrar som är så vana att hela tiden vara på språng som de skapar detta behov av bebisaktiviteter...
...Jag vet att det är många föräldrar som försvarar sitt superstressade bebisaktivetsliv med att barnen tycker att det är så roligt. Det är väl klart att de tycker det. Ett tag i alla fall. Tills de inte orkar mer och stupar när de är fem år för att deras liv är för aktivt. De barnen kommer inte heller att klara av att bara göra ingenting, de kommer att bli helt hysteriska om de får en timme "över" på dagen som inte är uppbokad. Precis som sina föräldrar. Och i tusentals år har faktiskt bebisar lärt sig allt de behöver kunna ändå, utan att ens ha tagit en enda teaterlektion."
Utmanad
Nu var det dags för utmanings igen. Fick den från "En mammas betraktelser".
Utmaningen går ut på att man ska googla sitt namn + ordet "är". Jag googlade alltså "Mia är". Sedan ska man skriva upp de fem första meningarna i sin blogg. Alla meningarna ska börja med "Mia är".
För mig blev det så här:
1. Mia är min förebild.
2. Mamma Mia är en av de pappavänligaste barnavårdscentralerna.
3. Mia är hemma på besök?
4. Mamma Mia är mitt i livet.
5. "Mia är helt dum i huvudet"
Som vanligt har jag svårt att utse vem som jag ska föra den vidare till. Så den här gången får utmaningen stanna med mig.
Utmaningen går ut på att man ska googla sitt namn + ordet "är". Jag googlade alltså "Mia är". Sedan ska man skriva upp de fem första meningarna i sin blogg. Alla meningarna ska börja med "Mia är".
För mig blev det så här:
1. Mia är min förebild.
2. Mamma Mia är en av de pappavänligaste barnavårdscentralerna.
3. Mia är hemma på besök?
4. Mamma Mia är mitt i livet.
5. "Mia är helt dum i huvudet"
Som vanligt har jag svårt att utse vem som jag ska föra den vidare till. Så den här gången får utmaningen stanna med mig.
Grillutflykt
Dagen fulländades sedan genom att vi badade bastu när svärföräldrarna hade åkt hem. Aldrig är en bastu så skön som efter att man tillbringar en dag utomhus...
Tydlig försämring
Om det beror på nedtrappningen av kortisonet eller kanske något annat är ju svårt att säga... Positivt är iallafall att det redan ser bättre ut.
Igår var vi på en längre biltur då E tyvärr blev lite väl varm och en sån sak kan ju verka försämrande på eksem. Att det dessutom blev en del hastiga temperaturväxlingar då det var riktigt kyligt ute gör ju inte saken bättre. Igår var vi dessutom hos en familj som har katter. Det är i och för sig väldigt ovanligt att djur förvärrar denna typ av eksem - men för vissa kan det vara så. (Däremot är det ju så att eksemdrabbade barn tyvärr har en procentuellt högre risk än andra barn för att senare bli pälsdjursallergiker.) En annan sak är att hon åt fisk igår (vilket i och för sig ätits andra dagar förut också) och fisk är ju ett av de livsmedel som för endel kan vara förvärrande.
Nåja. Det är som sagt omöjligt att veta vad försämringen berodde på. Kanske den inte berodde på något särskilt alls. Vi får helt enkelt se om det fortsätter försämras. Eller vad som händer nästa gång vi till exempel träffar katter. Eller äter fisk.
E´s första kalas
Inte för att E kommer att ha så mycket glädje av det precis. Den som tycker det är roligast är storasyster L - ettåringen har nämligen en treårig storasyster som hon brukar leka med. Ganska perfekt, i den familjen finns alltså en tjej som är ett par månader äldre än vår yngsta och en tjej som är ett par månader äldre än vår äldsta.
Även om E själv inte har så enormt stor behållning av sin ettårige väninna ännu - så är storasystern väldigt exalterad över att även E numera har "en kompis". Ofta säger hon "LW är E´s allra bästa kompis". Som att E nu har massor med kompisar... :)
Men lite kul tycker även E det är att träffa en annan jämnårig...som framgår av bilderna. Kolla in blicken på den övre bilden.
"Vad du är fin dockan. Jag tycker så mycket om dig dockan"
Dock an är gjord av en dam på några år över åttio. En släkting till mig som jag inte ens har träffat på ett par år. Jag är djupt rörd över att hon har suttit och tillverkat denna docka åt vår dotter.
Vi kommer att vara rädda om den och se till att den finns kvar även när dottern har blivit stor. Hon kommer förhoppningsvis att en vacker dag kunna ta fram den, visa den för sina barnbarn och berätta att den tillverkats en gång för länge sedan av en kvinna i hennes egen morfars mammas generation. Men idag när den flyttade in fick L rå om den fritt ett tag. Många kramar och ömhetsbetygelser blev det. Framöver kommer den till vardags att få en plats på någon lagom hög hylla i L´s rum. Och då och då få komma ner och leka.
Alla får göra som dom vill
Och främst: Det är inte min business hur andra gör
MEN
Jag kan ändå inte låta bli att skriva att jag tycker detta är lite sorgligt.
Varför väljer man redan innan barnet är fött att inte vilja amma? Varför ligger man med en BH på när det nyfödda barnet antagligen ligger på ens bröst och instinktivt söker mat?
Jag kan förstå om barnet inte får söka sig till maten det första den gör om det finns medicinska skäl - att barnet behöver vård, eller att mamman behöver det. Jag kan förstå om man slutar/ger upp efter ett kort tag för att man inte kan, för att amningen inte fungerar. Eller till och med om man slutar redan efter någon vecka (trots en fungerande amning) för att man inte gillar att amma, även om det är beslut jag aldrig skulle kunna tänka mig att ta.
Men att man bara så där beslutar att ens barn ska inte få amma. Och inte ens låter det göra det de första minutrarna. Att man istället proppar i sig tabletter som stoppar mjölkproduktionen. Det kan jag faktiskt inte förstå.
Samtidigt håller jag med om att et självklart inte går att tvinga någon som inte vill. Det saknar mening.Men beslutet som sådant - det är oförståeligt i mina ögon.
Utslagen tjej
Just nu, när vi fått hela det senaste årets ranson av sjukdomar på en gång och E varit så ledsen och arg, så känns det nästan som att det är ett halvtidsjobb att smörja, suga näsor, bada fötter och trösta. En vanlig dag inleds med mjukgörande kräm på L´s fötter och händer samt på en 6-7 ställen på E´s ansikte och kropp. Dessutom Renässansdroppar och nässugning och Nezeril till E.
Några fler omgångar med nässug och droppar under dagen. Kanske en Panodil-supp också.
På kvällen är det dags att ta fram fotbadet åt L. Sen smörjning igen. Och så kortison på E. Och mjukgörande på E. Och Renässans-striden med E. Och det stora nässugs-världskriget med E. Och Nezeril-fighten med E. Och på det kanske en liten Panodil-osämja också...
Samtdigt så finns det nåt svagt, till hälften förträngt, minne av när L hade magsjuka för ett par år sedan. Och jämfört med det är detta ju faktiskt ingenting. :)
Hur som helst är det tur att dom inte är sjuka jämt :)
Surdegen som blev sur
Förra veckan satte jag igång en surdegsgrund. I ett par dagar skulle den stå lite lagom varm och två gånger per dag skulle den "matas" med mer rågmjöl och vatten.
Jag vårdade den ömt och gav den mat. I fredagskväll var den "klar" och skulle flyttas in i kylen. Det glömde jag göra. Vi skulle iväg på middag utan barnen och jag hade en massa annat att tänka på (exv. duscha, sminka mig och försöka prova kläder ensam hemma med barnen, varav ena dessutom var sjuk och skulle proppas full med Nezeril och Panodil och annat sånt som sjumånadersbebisar älskar att ta emot utan protester). Så när mina föräldrar (som skulle passa barnen) kom och jag åkte iväg stod surdegen kvar i värmen. Idag kom jag ihåg den. Oerfaren som jag är när det gäller surdegar så visste jag inte om den skulle lukta och se ut som den nu gjorde så den åkte raka vägen i soporna.
Ett nytt försök kommer att inledas inom några dagar.
Jag vårdade den ömt och gav den mat. I fredagskväll var den "klar" och skulle flyttas in i kylen. Det glömde jag göra. Vi skulle iväg på middag utan barnen och jag hade en massa annat att tänka på (exv. duscha, sminka mig och försöka prova kläder ensam hemma med barnen, varav ena dessutom var sjuk och skulle proppas full med Nezeril och Panodil och annat sånt som sjumånadersbebisar älskar att ta emot utan protester). Så när mina föräldrar (som skulle passa barnen) kom och jag åkte iväg stod surdegen kvar i värmen. Idag kom jag ihåg den. Oerfaren som jag är när det gäller surdegar så visste jag inte om den skulle lukta och se ut som den nu gjorde så den åkte raka vägen i soporna.
Ett nytt försök kommer att inledas inom några dagar.
Inte helt bra på eksemfronten
Sedan en tid tillbaka har vi ju minskat på kortisonet för E till 2 ggr per vecka. Tyvärr har det inte gått riktigt bra - inte för hennes händer iallafall. Det området är ju mest "utsatt" eftersom hon sitter och suger/gnager på sina händer så det är ju inte så konstigt att det är just där som det kommit tillbaka. Än så länge är det äldigt lite, och det verkar inte öka heller så vi har inte ändrat något i behandlingen. Avvaktar det besök (iofs bara på BVC) som är inbokat om några dagar.
Den eksemfläck som hon haft på knät syns även den lite nu igen. Som en liten klunga med "knottror". Den har inte behandlats med kortison alls på länge så där återupptar vi två gånger per vecka och ser vad som händer.
Annars ser allt bra ut. :)
Den eksemfläck som hon haft på knät syns även den lite nu igen. Som en liten klunga med "knottror". Den har inte behandlats med kortison alls på länge så där återupptar vi två gånger per vecka och ser vad som händer.
Annars ser allt bra ut. :)
Ett barn under armen
Notera dock mina rödflammiga armar - vi har haft en period då E har varit lite klösig och "nypig" på kvällarna. Hon vill nästan gräva in sina små fingar i mina armar känns det som. Och nypa tag i huden och hålla fast - hårt. Rätt enerverande och smärtsamt ibland. Men det går som tur är över fort. :)
Blodsockerblues försvinn
Jag har bestämt mig för att jag ska äta nyttigt nu en period. Dra ner lite på de riktigt snabba onödiga kolhydraterna. Äta mer fisk. Öka mängden frukt och grönt. Minska halvfabrikaten. Lite sånt. :)
Igår satte jag igång en surdegsgrund. Så om jag har tur har jag nybakat surdegsbröd typ på tisdag. En bra början.
Igår satte jag igång en surdegsgrund. Så om jag har tur har jag nybakat surdegsbröd typ på tisdag. En bra början.
Telefonmarodören
De senaste månaderna har L blivit en riktig telefonmarodör.
En period hade vi löpartävling till telefonen varje gång den ringde. Oftast hann jag först, men ibland inte. Bland annat svarade hon en gång när en telefonförsäljare ringde. Jag lyssnade i luren och kunde konstatera att säljaren fortsatte rabbla upp sin inövade inledningsfras trots att det var en tvååring som svarade. Sen tog jag luren då jag inte hade samvete att lura den stackars säljaren hur länge som helst.
Nu har hon som tur är nästan helt slutat med dessa telefon-rusningar. Men telefoner gillar hon fortfarande. Och det är så roligt att lyssna när hon pratar. "Jag tänkte fråga om jag får träffa er idag" är en vanlig inledningsfras. En annan är "Ska du komma hit, eller?". Ibland pratar hon i telefon med oss också. När hon är och hälsar på mormor och morfar och jag ringer för att komma överens med mormor om när hon ska komma tillbaka kommer hon oxå till luren "Jag tänkte fråga om jag kan äta här?". Så stor nu...
Men det är inte bara positivt med hennes stora telefonintresse - det kan bli kostsamt också om man har otur. Här om dagen hörde vi plötsligt att hon verkade prata med någon i telefonen och då visade det sig att hon hade ringt upp sin farmor och farfar genom att trycka på senast slagna numret. Inte så bra om hon sysslar med sånt - nästa gång kanske hon ringer upp något dyrt utlandsnummer eller vad som helst. Det kan bli riktigt tråkiga överraskningar när räkningen kommer... Så nu pågår projekt-"telefonen är ingen leksak" här i huset.
Nyss satt jag och ringde runt till några bilfirmor för att fråga vilka som har minibussar inne på lager. Mitt i ringandet vaknade lillasystern E till så jag var tvungen att lämna L och telefonen en stund. Eftersom jag vet om hennes telefonintresse - som är extrastort om hon precis sett mig sitta och ringa flera samtal - drog jag ur telefonsladden till telefonen som jag just hade använt (allt för att slippa hålla koll på L´s eventuella ringande samtidigt som jag skulle få E att somna om). Det var kanske tur för efter bara någon minut hörde jag:
"Hej. Det är L xxxxson och E xxxxson och mamma xxxxson som ringer. Har ni någon minibuss, eller?".
Undrar vad en bilfirma (som ju var senast slagna nummer) hade tänkt om de hade fått det samtalet? :)
En period hade vi löpartävling till telefonen varje gång den ringde. Oftast hann jag först, men ibland inte. Bland annat svarade hon en gång när en telefonförsäljare ringde. Jag lyssnade i luren och kunde konstatera att säljaren fortsatte rabbla upp sin inövade inledningsfras trots att det var en tvååring som svarade. Sen tog jag luren då jag inte hade samvete att lura den stackars säljaren hur länge som helst.
Nu har hon som tur är nästan helt slutat med dessa telefon-rusningar. Men telefoner gillar hon fortfarande. Och det är så roligt att lyssna när hon pratar. "Jag tänkte fråga om jag får träffa er idag" är en vanlig inledningsfras. En annan är "Ska du komma hit, eller?". Ibland pratar hon i telefon med oss också. När hon är och hälsar på mormor och morfar och jag ringer för att komma överens med mormor om när hon ska komma tillbaka kommer hon oxå till luren "Jag tänkte fråga om jag kan äta här?". Så stor nu...
Men det är inte bara positivt med hennes stora telefonintresse - det kan bli kostsamt också om man har otur. Här om dagen hörde vi plötsligt att hon verkade prata med någon i telefonen och då visade det sig att hon hade ringt upp sin farmor och farfar genom att trycka på senast slagna numret. Inte så bra om hon sysslar med sånt - nästa gång kanske hon ringer upp något dyrt utlandsnummer eller vad som helst. Det kan bli riktigt tråkiga överraskningar när räkningen kommer... Så nu pågår projekt-"telefonen är ingen leksak" här i huset.
Nyss satt jag och ringde runt till några bilfirmor för att fråga vilka som har minibussar inne på lager. Mitt i ringandet vaknade lillasystern E till så jag var tvungen att lämna L och telefonen en stund. Eftersom jag vet om hennes telefonintresse - som är extrastort om hon precis sett mig sitta och ringa flera samtal - drog jag ur telefonsladden till telefonen som jag just hade använt (allt för att slippa hålla koll på L´s eventuella ringande samtidigt som jag skulle få E att somna om). Det var kanske tur för efter bara någon minut hörde jag:
"Hej. Det är L xxxxson och E xxxxson och mamma xxxxson som ringer. Har ni någon minibuss, eller?".
Undrar vad en bilfirma (som ju var senast slagna nummer) hade tänkt om de hade fått det samtalet? :)
Idag är en stor dag
Minisim och pussar
På minisim går förutom dottern L även bland annat hennes kompis V. V är en kille som är ca 2 månader yngre än L och de har "känt varandra" sedan V föddes.
Idag var dom väldigt kära i varandra när vi var på minisim, De satt nära, nära varandra i bastun. Höll armen om varandras ryggar. Pussade varandra på kinden. Helt underbart att sitta bakom och titta ner på deras söta små barnryggar och höra deras konversation.
Barns TV-tittande - alltid högaktuellt
Enligt Aftonbladet har en ny studie visat att barn under tre år inte lär sig något alls av att titta på TV. I Aftonbladets artikel kan man bland annat läsa:
"Barn utvecklas i relation till levande människor av kött och blod som reagerar på vad de gör och som de kan föra en dialog med. Där är tv ett dåligt substitut. Samspelet med andra människor är grunden till allting och särskilt viktigt de två första åren i livet. Den interaktionen kan aldrig ersättas."
Även om en annan undersökning för inte länge sedan sa att det rent utav skulle vara nyttigt med TV för små barn så är det väl knappast någon som tycker att det är särskilt revolutionerande att upptäcka att småbarn inte lär sig något av TV-tittande?
Varför skulle en tvååring lära sig mer av en TV än av allt det andra som finns i deras liv? Vad skulle en TV kunna ge som omvärlden i övrigt inte klarar av att ge? Inte mycket tror jag. Jag håller med "Mammans Blogg" - det handlar om sunt förnuft.
Men, lika lite som jag tror på att småbarn skulle utvecklas bättre av att se på TV - lika lite tror jag att TV skulle vara på något sätt fördärvande för dem.
Våra barn ser jämförelsevis lite på TV tror jag. Och de missar knappast något för det. Men även om de tittade mer än de gör så skulle det nog "bli folk av dem oxå" - folk som dessutom utvecklas lika bra eller dåligt som andra.
Sen finns det ju självklart gränser med allt. En gräns där TV-tittandet blir så omfattande att det faktiskt är skadligt - men det är nog inte så vanligt att man låter det hända gissar jag. (Efter att jag hade skrivit klart detta läste jag ett till inlägg (inkl kommentarer) i "Mammans Blogg" och om det är som hon säger så finns det uppenbarligen en hel del 1-2 åringar som stillasittande aktivt ser på TV uppemot 5 timmar om dagen och det är ju tragiskt i så fall)
Jag kan alltså inte riktigt förstå varför detta TV-tittande är en så viktig fråga för Aftonbladet som den verkar vara. Det går ju inte särskilt många veckor mellan deras stora rubriker om att det är nyttigt - eller skadligt - eller något annat...
Inte på händerna också...?
Kan det var så kallade "vinterhänder"? Eller kan Iktyos se olika ut på olika delar av kroppen?
Dagens fotbads-outfit
