Igår åt vi goda hamburgare. Med ännu godare tillbehör.

Ett ägg var blev det ju till ungarna. Förstås. :)

Idag har vi ätit påskmiddag hos mina föräldrar tillsammans med mina två bröder, den ene broderns sambo samt med min farmor. Gott som alltid och kul att ses allihopa.



Traditionell påsk-dessert

Passade på att fota påskkärringarna idag. En ville gärna. Den andra var inte på humör...



L



L igen



E

Receptet

NSD´s Lina har i sin blogg skrivit om de två utspel som under senare tid kommit från socialdemokratiska kvinnor. Först Pekgul som sade att medelklasskvinnor som leker hemmafruar förstör när de hämtar barnen tidigt på dagis, och sen Palm som inte gillar RUT. Lina har hittat en riktigt bra krönika på det temat, skriven av Britta Svensson på Expressen.

Jag har extremt svårt att förstå mig på åsikter som Pekguls. För att inte tala om Palms. I tidningen SvD har hon uppenbarligen sagt att: "Vi behöver bygga in de sociala relationerna i stället för att uppmuntra till att köpa dem externt. Hälsosam hämtmat som lagas i förskolans kök och bättre stadsplanering kan vara ett sätt, ett annat att man hjälps åt och till exempel hämtar varandras barn."

Hälsomsam hämtmat från förskolan?? Tillåt mig skratta. Är det på riktigt? Eller ett aprilskämt?

Om RUT säger Palm att avdraget bör skrotas skrotas och att man istället ska satsa på fler offentligt finansierade tjänster...

Som Britta Svensson skriver: Barnomsorg och hämtmat i förskolan. Inlämning av tvätt och hämtning av matkassar i kollektivtrafikens lokaler. Fungerar inget av detta är det bara okej att få gratis hjälp av grannar och släktingar.
Hur kan det finnas människor i detta land som fortfarande tror att de kan tvinga andra att leva efter sådana besynnerliga regler? Som ens vill det?Ingen begriper ju vad det är för fel på att köpa hämtmat "externt", på Ica, Konsum eller hos den libanesiske invandraren på hörnet. Eller varför bara den kvinna som har en frisk mamma, eller ett stort nätverk, ska kunna få hjälp med vardagslivets små förtretligheter.


Nog för att jag personligen har en känsla av att socialdemokraterna alltid har haft lite väl mycket av pekpinnar och detaljregleringar av enskildas liv i sin politik. (Skriver jag utan att  vara desto mer insatt.) Men uttalanden som de senaste. De är ju av en annan värld. En värld där människor buntas ihop till en grå likformig massa. Ett kollektiv utan individuella olikheter. En gammal kommuniststat kanske?

Vad hände med valfrihet? Människors fria vilja? Tycke och smak? Vilja att anpassa sitt liv efter det som passar bäst för ens egen familj just då? Olikheter?

Jag tycker visst att det finns flera tillfällen då vi är ett kollektiv. Då vi som har möjlighet därtill ska hjälpa dem som behöver vår hjälp. Det är viktigt. Vi har alla ett ansvar för varandra. För att alla ska få ha det bra.

Men vi är fortfarande individer. Det är viktigt det med. Vi gör olika val. Vill hämta på dagis olika tider. Vill ha olika typer av hjälp i hemmet eller med barnen. Vi har olika förutsättningar dock. Olika typer av familjer, abneten, arbetstider, ekonomi, sociala nätverk.

Och sen den stora frågan - varför är det alltid just kvinnors livsval som ska ifrågasättas? Och varför oftast av kvinnor?

Om detta säger Britta Svensson: "Det brukas sägas att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra. Är det verkligen sant? Är det inte snarare så att det alltid finns plats i den politiska hetluften, och på debattsidorna, för den kvinna som angriper andra kvinnors livsval?
Är de stora politiska frågorna för Sveriges kvinnor verkligen var vi köper vår hämtmat, och vilken tid vi hämtar våra barn på dagis?"


Hela krönikan är bra. Mitt i prick. Så jag citerar den i dess helhet:

Nu är vi där igen. I diskussionen om vad som är fint och fult när det gäller hur vardagen organiseras. Att inte politikerna kan strunta att lägga sig i det? Nej, nu är den sociala ingenjörskonsten i ropet igen. Om hur kvinnor ska leva sina liv. 

Man blir så trött. Vem vill ha okända som lägger sig i det privata? När det redan är så att precis alla i en kvinnas omgivning anser sig ha rätt att tycka till om hur hon sköter sitt liv.
Var är vår rätt att själva bestämma?
Veronica Palm är ny i Socialdemokraternas verkställande utskott. Hon har detaljerade åsikter om hur andra ska fixa middagsmaten:
- Vi behöver bygga in de sociala relationerna i stället för att uppmuntra till att köpa dem externt. Hälsosam hämtmat som lagas i förskolans kök och bättre stadsplanering kan vara ett sätt, ett annat att man hjälps åt och till exempel hämtar varandras barn, säger hon i Svenska Dagbladet.
Tunga ord från en tung politiker. Butlern ska in i tunnelbanan. De sociala relationerna ska bara få finnas i strukturer som byggts upp för skattepengar.
Barnomsorg och hämtmat i förskolan. Inlämning av tvätt och hämtning av matkassar i kollektivtrafikens lokaler. Fungerar inget av detta är det bara okej att få gratis hjälp av grannar och släktingar.
Hur kan det finnas människor i detta land som fortfarande tror att de kan tvinga andra att leva efter sådana besynnerliga regler? Som ens vill det?Ingen begriper ju vad det är för fel på att köpa hämtmat "externt", på Ica, Konsum eller hos den libanesiske invandraren på hörnet. Eller varför bara den kvinna som har en frisk mamma, eller ett stort nätverk, ska kunna få hjälp med vardagslivets små förtretligheter (för det är ju inte att röja upp efter en tsunami det handlar om).

Det är en särdeles usel idé att genom ideologi försöka styra människors vardagsliv.
Alla dessa försök riktar sig mot kvinnor. Ingen ger sig på allvar på mäns "sociala relationer". Men nåde den kvinna som hämtar sina barn på dagis vid fel tidpunkt.
Det handlar om precis alla småbarnsmammor i det här landet. ALLA gör fel. Den som hämtar tidigt är en ängslig hönsmamma som leker hemmafru. Den som hämtar sent är en iskall och egoistisk karriärkvinna som inte ser till sitt barns bästa.
Nu har dessutom tillkommit den mest föraktade kvinnan av alla, den som betalar någon annan med rutavdrag för att hämta barnet.
Eller som fackförbundet Kommunals ordförande Annelie Nordström (som får sin lön betald av bland annat dagispersonal) uttrycker det i SvD:
- Det har blivit skamligt att ha sina barn länge på förskolan. I stället är det finare att ha en outbildad barnflicka som hämtar tidigt och går hem och sätter barnen framför tv:n.
Ojojoj. Snacka om förmåga att dänga till två kvinnogrupper med samma flugsmälla. Både rut-mamman och den lågt stående varelse som vågat ta ett rut-jobb.
Det brukas sägas att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra. Är det verkligen sant? Är det inte snarare så att det alltid finns plats i den politiska hetluften, och på debattsidorna, för den kvinna som angriper andra kvinnors livsval?
Är de stora politiska frågorna för Sveriges kvinnor verkligen var vi köper vår hämtmat, och vilken tid vi hämtar våra barn på dagis?
Det låter ju faktiskt som ett riktigt aprilskämt.