Idag var första dagen på L´s inskolning. En timme på förmiddagen skulle vi vara på förskolan. Under tiden var barnens morfar med E. Det kändes bra att iallafall den första inskolningsdagen kunna gå till förskolan med enbart L.

Dagen började bra. L klädde glatt på sig sina kläder och frågade några gånger om det inte var dags att gå snart (vi har peppat henne rätt rejält inför detta under den senaste tiden). Tillslut närmade sig klockan nio och det var dags att ta på ytterkläder. Det gick också bra. Tills L såg att även jag klädde på mig. Hon undrade hur det kunde komma sig varpå jag svarade att vi ju skulle gå till dagiset. L blev bestört. Inte skulle hennes mamma få följa. "Dagis är ju faktiskt bara för barn!!". Jag frågade hur hon då hade tänkt sig att hon skulle göra och svaret var att hon skulle cykla dit. Själv.

Tillslut kom vi iallafall iväg. Vi var nog båda lika nyfikna när vi kom fram till förskolans nya lokaler. Och förväntansfulla (speciellt L). Och lite nervösa (speciellt jag). Men allt kändes väldigt bra. L hade en egen hyllplats med krokar. En egen låda för extrakläder. Osv. Vid hennes namn var det en blomma (vid andra barns namn var det andra symboler). Precis som det väl är på alla förskolor. Men för oss är det nytt och spännande och roligt.

L hängde av sig och gick sedan in och spelade spel med några andra barn. Samtidigt som hon satte sig vid spelbordet påtalade hon att jag faktiskt kunde gå hem nu. Sen hann hon med att pyssla lite, klä ut sig och även äta frukt. Hon såg ut att ha roligt. Och det är huvudsaken. Men visst känns det underbart för mig också att det gick så bra idag. Inte för att jag hade väntat mig något annat - hon är ju så stor att man kan prata med henne och förbereda henne på ett bra sätt. Nu hoppas vi bara att det fortsätter att gå bra och att eventuella bakslag går över fort.

Våran söta lilla stortjej väg till sin första dag på förskolan.
Fortfarande lite missnöjd över att det visade sig att hon inte skulle få gå ensam.

Sitter här i soffan och slappar efter en dag med mycket arbete (främst med inredningen av flickornas nya rum). Barnen sover. Eller iallafall den ena - nyss visade det sig att L fortfarande ligger och läser (hon brukar få läsa själv en stund efter det att vi läst för henne.) Man märker oftast inte när hon somnat eftersom hon oftast gör det utan att släcka lampan.

Iallafall. Nyss ropade hon från sitt rum, "Mamma, när jag blir stor ska jag klä ut mig till cowboy". Efteråt hörde jag hur hon bläddrade lite i en bok för att sedan konstatera "För då får man rida".

Tänk vad många roliga, kloka, lustiga, minnesvärda, konstiga, söta och tänkvärda saker det kommer ur ett barns mun. Varje dag. Jag hoppas att många  av dem fastnar i mitt minne för alltid.

Och just kvällens vardagliga cowboy-reflektion finns ju nu bevarad i skrift. Och det är ett av skälen till att jag bloggar. Visst kan man ju skriva ned sådant på andra sätt - men för mig blir det inte av lika ofta som när jag bloggar om det. Och de riktigt vardagliga händelserna skulle inte bli omnämnda alls...

Idag har L varit på ridlekis. Det var tredje gången och voltige stod på schemat (första gången var det en ridtur i skogen och andra gången fick barnen åka vagn).

L har en uppenbarligen en stark tilltro till sin egen förmåga - hon var inte så lite kaxig innan vi skulle åka. "Mamma vet du, idag har jag blivit så stor så jag kan rida alldeles själv. Jag vill inte att du ska gå och hålla hästen. För du vet - om jag hoppar högt med hästen så flyger ju du iväg." Till saken hör att L inte hörde till dem som exv. var mest villiga att släppa händerna och göra andra balansövningar sist - snarare tvärtom. Men nu var hon iallafall plötsligt en fullfjädrad ryttare. :)

När hon väl satt på hästryggen (under tiden som barnen fick vänta på sin tur till voltigen hade vi föräldrar en häst till vårt förfogande att leda runt våra barn på) spanade hon noga efter hinder att hoppa över. Efter ett tag föreslog hon det perfekta - ett stängsel på ca 1,20. Och en gungställning. Hon har rätt höga tankar om både det ena och det andra :)
Kanske främst om en lite shettis förmåga att ta sig över höga hinder...

När det väl var L´s tur att få prova på voltige fanns det ingen hejd. Alla som provat trava när man är nybörjare och inte kan rida lätt alternativt sitta ner på ett bra sätt vet hur skumpigt det är. Och L satt där som en liten studsboll (som ibland lyckades vara ganska stilla korta stunder) och sa "fortare, fortare". Hon fortsatte be om att få hoppa och hade helt glömt bort all rädsla för att släppa händerna.

Om inte annat så är de här 6 veckorna alltså en bra träning för L´s balans. Att det dessutom är roligt för mig att få greja lite med hästar efter många års uppehåll gör ju inte saken sämre.

I byn där jag bodde när jag var barn finns en underbar skog som i princip fungerade som en förlängning på tomten. Mysiga stigar, öde hus, klätterstenar och allt annat som en skog ska innehålla.

Jag åker fortfarande dit ibland - för att grilla korv, plocka bär eller bara promenera.

Igår var jag där med barnen tillsammans med två andra "utflyttade bybor" och deras barn. Bärplockning (direkt till munnen), varmkorv och en liten promenad stod på schemat.

Det är alltid lika roligt att var tillbaka i den skog där jag fortfarande känner till var varje sten ligger, var de igenvuxna stigarna finns. Och har minnen till nästan varje liten plats. Skogen där även min pappa lekte. Och som min farfar ibland berättade om när han levde  - om saker som hände när han var ung.

E vaknar ofast först av alla i vårat hus. Sedan hon babblat med oss en stund brukar vi ibland låta henne gå och väcka L när det börjar var dags för L att vakna (oftast kommer L till vår säng strax efter att E vaknat så det är inte så ofta det händer att E får väcka).

E älskar det. Hela vägen till L´s rum skanderar hon "ia, ia, ia", vilket är hennes sätt att säga L´s namn. När hon väl kommer fram vaknar L direkt och bjuder alltid upp E i sängen. Där ligger dom sedan gärna och läser en stund tillsammans. Så söta.

L sjunger mycket. Och nu har hon fått sällskap av E.
En av de låtar som L ofta brukar sjunga är "Sjörövar-Fabbe" (från Pippi) och nu har den även blivit E´s paradnummer.

"Kakakaka Papapa Kakaka Dadada" sjunger hon högljutt för att sedan sänka rösten något när hon sjunger "ojojojojojoj". Första gången jag hörde henne sjunga just detta förstod jag faktiskt inte att de var Sjörövar-Fabbe. Men efter att ha hört henne sjunga den till musik - och även ha hört henne sjunga andra låtar - så har jag nu lärt mig särskilja just Sjörövar-Fabbe. För det är ganska tydligt när hon sjunger just den. Ingen annan låt är än så länge i närheten av att vara lika tydlig. Så "Sjörövar-Fabbe" får  bli den låt som får stoltsera med att vara E´s allra första sång.

Sjörövar-Fabbe:

Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla hav han far och far,
tjohej hadelittan lej.
Sjörövaryrket passar´n bra;
"De är bara att röva och ta,
och de", sa Fabbe, "gillar ja",
tjohej hadelittan lej.

Men då...
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj oj!
(Oj oj oj oj oj oj oj!)
Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
men han är sjösjuk alla da´r,
tjohej hadelittan lej.

Stormen ryter och åskan går,
havet brusar och seglena slår,
ner i kajutan Fabbe går,
tjohej hadelittan lej.
Kräks och svär och mår inte bra.
"Bättre väder det vill jag nog ha,
annars", sa Fabbe, "slutar jag",
tjohej hadelittan lej.

Men då...
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj oj!
"D´ä nåt ingen mänska förstår,
varför alltid så illa jag mår,
bara båten guppar och går,
tjohej hadelittan lej."

Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
men han är sjösjuk alla da´r,
tjohej hadelittan lej.

En bok om dagen har dragit igång Pocket & Prassel 3.0 och den här gången är jag för första gången med. Här kommer därför lite ledtrådar till min hemliga bokvän.

* Favoritgenre?
Jag gillar deckare. G W Persson, Mankell, Cleeves och Läckberg är några av de författare som tar upp en hel del yta i min bokhylla (speciellt Mankell av naturliga skäl). Apropå Mankell så gillar jag även hans "icke-deckare". En annan genre som jag gillar är chick-lit, om den är riktigt bra. Annars så läser jag mycket biografier/memoarer - och då gärna om samtida människoöden. När det gäller dessa har jag en förkörlek för snyftare. Jag gillar även böcker som redogör för autentiska rättsfall, allt från Palmemordet till andra mindre kända brott. Utöver det gillar jag att läsa de flesta andra genres, inklusive kokböcker som jag läser såsom skönlitteratur. Jag är något av en allätare när det gäller böcker. Den här uppräkningen kom att handla mest om den mer "lättsmälta" typen av böcker men jag läser gärna annat också  - allt från gamla klassiker till nyskrivna nobelpristagare.

* Favortiförfattare? (Saknas somliga titlar i samlingen eller har du allt?)
Jag har flera, och de varierar över tid. En författare som jag gillat under senare år har varit GW Persson. Jag har läst hans nyare böcker men saknar de tre första romanerna som han gav ut under sent 70-tal och tidigt 80-tal. En annan favorit är Mankell, som jag har allt av.

* Genre eller författare som du är nyfiken på?
Jag är nyfiken på det mesta.

* Genre eller författare som undviks på liv och död?
Jag är inte särskilt förtjust i fantasy. Inte heller poesi är något som förekommer i särskilt stor mängd i mina hyllor.

* Läser du på andra språk än svenska?
Jag föredrar svenska. Läser någon enstaka gång på engelska.

* Har du någonstans listat böcker som du äger/har läst?
Nej

* Hur resonerar du kring att få/ge begagnade böcker?
Om de är i fint skick är det helt ok

* Eventuella allergier?
Nej

* Favoritgodis?
Beror på humöret, gillar det mesta

* Naturgodis - ätbart eller oätligt?
Ätbart

* Favoritsnacks?
Gillar nog allt

* Kaffe eller te? Vilken smak?
Endast te. Gillar att testa olika så vilken smak jag dricker varierar mycket, just nu sitter jag med en kopp vitt chaite.

* Kryddar helst med?
Älskar kryddor, alla sorter. Det finns en maträtt för alla kryddor, det gäller bara att hitta de perfekta paren.  ;)

* Vad tycker du verkligen inte om?
Kommer inte på något speciellt

Här har det varit rått och mulet idag. Sånt där riktigt trist höstväder (till skillnad från soliga, klara höstdagar). Vi har mest bara suttit inne eftersom E är förkyld och rosslig och hostig. Jag har varit lite småfrusen hela dagen. L har varit halvsnuvig och halvuttråkad. E har varit sådär lagom stingslig som en förkyld ettåring kan vara.
Rätt dassigt alltså.

Men trots allt det gråa så har solglimtarna varit de som tagit över. En sak som just nu sprider mycket glädje är E´s snabbt växande ordförråd. Det är så roligt med de första trevande kommunikationerna med ord. Det hela började för ett tag sedan med enstaka ord som "ka" för katt och "vov" när hon såg en hund. Nu har ordförrådet ökat kraftigt. Hon säger "icka" eller "datten" (dricka eller vatten) när hon är törstig. Hon säger "tute" när hon går runt och letar en tutte/napp. Sin syster kallar hon för "ia" och man kan be E att gå och ge en viss sak åt henne och så går hon dit. På samma sätt förstår hon även vad man menar om man ber henne gå till mig eller till sin pappa med något.

Extrasöt är hon när hon pekar på saker. När hon står vid en bänk och pekar på skåpen och säger "icka" eller när man frågar henne var pappa eller L är och hon glatt springer genom huset med armen och pekfingret utsträckta och säger "dä, dä" (där).

Helt plötsligt har hon blivit så stor.

En annan glädjespridare är L. Hon har ägnat delar av dagen åt att ordna ett kalas i barnens lekrum. Dukat upp och burit in kuddar och filtar som hon arrangerat fint till sittplatser åt henne och E. Tyvärr visade det sig till hennes stora besvikelse att E var en ganska oartig gäst. Eller en sådan där tråkig typ som går först hem från alla fester.  Det uppskattas inte av L som kom och skvallrade "Mamma, E bara går, hon tror att kalaset är färdigt men det är det inte. Stoppa henne."

När hon väl fick tillbaka sin gäst in i lekrummet användes gästen flitigt för att försöka få tillgång till diverse godsaker. L kom springandes och berättade att E inte alls ville ha det vaten som serverades på kalaset. E ville istället ha festis eller åtminstone saft. Sen var E hungrig och inte ville E ha frukt för E ville bara ha kakor.

Helt underbar. :)

Kväll efter kväll slås jag av lyckokänslor när jag lägger mig bredvid detta fina.

Ännu en härlig morgon. Strålande sol och klar luft. Vi stannade till en stund i en lekpark där jag satt på sandlådekanten och tittade till E medan L lekte med ett jämnårigt barn som var i parken. Sedan blev det lite gungning för alla.

Det här är tider jag kommer att sakna.

Igår var jag och barnen på Ikea med deras mormor och morfar. Barnen avnjöt varsin köttfärssås med pasta till lunch. Som synes. :)

Under de senaste 4 dagarna har jag hunnit med två svängar till Ikea samt dessutom rätt mycket surfning på olika tygbutiker och annat. Vi håller nämligen på att inreda et nytt gemensamt rum åt tjejerna. Roligt - men dyrt och arbetsamt. Bland annat ska tre hela bokhyllor med böcker flyttas en trappa ned för att ge plats åt det nya barnrummet...

Detta tyg köpte jag häromdagen på en närliggande lågprisbutik. Det är nu överlämnat till min mamma som ska förvandla det till gardiner. :)

E sover. L sitter ute i gräset och sköter en docka som badar skumbad. Själv städar jag skåpet under diskbänken. :)

En avkopplande och skön stund.

Morgonen inleddes med en härlig promenad i den lite klarare "nästan-höst"-luften som kommit nu efter veckor med medelhavsvärme. Strålande sol och klarblå himmel.

Jag kommer att sakna dessa promenader när jag börjar jobba. Frisk morgonluft, lång promenad och ibland stopp vid någon trevlig lekplats, det är härligt.
 
Idag när det var lite höstkänsla ute kändes det nästan som när jag gick runt i början på min ledighet (förra hösten) och hade ett helt år framför mig. Nu är det snart borta...

Bären som L plockade räckte till två pajer som L stolt tillagade tilsammans med sin pappa (och ändå blev det över massor med bär som vi har fryst). Mjölkfria och allt - så även E kunde äta. Sen blev det några dagar med mycket pahätnde hos oss (en halv paj fick dessutom mina föräldrar, då det är tack vara dem som vi överhuvudtaget hade några bär att baka av).

Pajen heter "Seg blåbärspaj" och receptet finns hos Matplatsen. Den smakar lite som en blandning mellan blåbärspaj och blåbärskaka vilket passar oss bra då min man föredrar kaka och jag föredrar paj. (Vi bytte ut det vanliga smöret mot en mjölkfri variant).

Bara 2,5 veckor kvar nu tills vi ska börja dagisinskolningen för L. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra - att hon trivs, att hon får kompisar.

Vi har ju haft förmånen att ha henne hemma länge. Hon är nästan 3,5 år nu och det gör ju att man ka prata med henne om dagiset och att hon förstår vad det handlar om. Vi har under lång tid kunnat ge en positiv bild av att börja på dagis - så jag tror att hon ser fram emot det. Även om det ibland kommer fram ett litet stråk av "oro". Som igår när hon plötsligt lade armarna kring min hals och sa "Kraaam mamma... Mamma, jag vill inte att du ska börja jobba. Du vet, pappa jobbar ju redan så vi har råd att bo i huset. Så du behöver inte jobba". Jag frågade vad jag då skulle göra istället, "Vara hemma med mig och E", var det snabba svaret. Men det är ju inte så konstigt om det blir lite funderingar ibland - även om hon i grund och botten nog tycker detta blir roligt.

Vi skulle ju kunna ha henne hemma ett år till (eftersom vi ska pussla med våra arbetstider så att E är inte behöver börja förskola ännu). Men vi har ändå valt att låta L börja i höst. Mot bakgrund av att alla andra i hennes ålder är på dagis stor del av dagen så känns det som att detta blir den bästa lösningen för henne.

Däremot blir det inte den förskola som vi först tänkte oss. Kort efter det att vi hade bestämt oss och tackat ja till en avdelning som kändes väldigt bra så ringde de från den privata förskolan i stan och erbjöd oss plats där. Vi tänkte först tacka nej eftersom vi redan hade fått så bra placering, men sen kände vi att vi iallfall borde åka och titta på detta också.

Först åkte jag - och blev såld. Sen ville även maken åka och han blev ännu mer såld. Sen satt vi med enorm beslutsångest. Båda alternativen kändes så bra.

Det kommunala alternativet kändes tryggt - just eftersom det var kommunalt. Jag verkligen älskade den förskollärare som jag träffade när jag var på besök där. Utegården var fin. Förskolan inte särskilt långt från vår bostad. På den förskolan var det syskongrupper - så E och L skulle tillbringa dagarna tillsammans - vilket jag inledningsvis har tyckt var det absolut bästa. Förskolan som avdelningen var på var rätt stor - men just den avdelning vi fått hade vi hört mycket gott om från många olika håll (några av våra vänner har dessutom sina barn (kompisar till L) där just nu).

Det privata alternativet kändes något osäkrare. Dels för att det var privat och dels för att de just denna sommar skulle byta lokaler och utöka från en avdelning till två. Kunde man lita på att lokalerna blir klara i tid? Det kändes dessutom lite osäkert att hälften av personalen ännu inte ens var rekryterad. Däremot kändes den personal som vi träffade enormt engagerade och fulla av inspiration. Dessutom skulle förskolan flytta till lokaler som till och med ligger ännu lite närmare oss än den kommunala skolan. Förskolan känns lagom stor - två avdelningar samt ett kommunalt dagis (med en avdelning) som de delar utegård m.m. med. Förskolan är montessoriinspirerad, något jag faktiskt kände mig lite skeptisk till tidigare, men inte nu längre. Jag skulle nog inte vilja sätta barnen på en renodlad montessoriförskola - men denna variant känns väldigt bra. Montessorin blir faktiskt ett plus istället för något jag tvekar inför. En annan positiv sak är maten. Istället för det hårt kritiserade storköket som tillhandahåller mat till resterande förskolor så äter barnen på denna förskola dagens lunch från en bra lunchrestaurang i stan. Dessutom går några barn från vårt kvarter på förskolan (06:or liksom L) och deras föräldrar hade bara positivt att säga. Förskolan har en avdelning för 1-2 åringar och en för 3-5 åringar. Det känns faktiskt som något positivt. På så sätt får E och L viss tid ifrån varandra - vilket nog kan vara bra, särskilt för  L som annars ofta tar på sig ett ganska stort ansvar för E. Skönt för henne att få var bara hon, och inte behöva hålla koll på vad E gör. Jag skulle dock aldrig vilja ha dom på två olika dagis  - men här blir det ju så att de har utevistelserna (och ibland även tid inomhus) gemensamt varje dag.

Ja vi valde alltså det sistnämnda alternativet. Och hela sommaren har vi passat på att gå förbi de nya lokalerna på våra promenader för att se vad som hänt sen sist. Riktigt roligt har det varit att se hur det sakta byggts upp. Även L har med intresse följt bygget. Glatt har vi konstaterat att utegården blir stor och fin. Att det ser fint ut inomhus när man tittar in genom fönstrena...
 
Nu är det som sagt inte länge kvar. Och jag tror och hoppas att vi valde rätt. Och att vår lilla treåring som ser fram emot detta ska mötas av välkomnande barn och vuxna. Att hon även om ett år ser fram emot att få gå dit.

Liksom jag önskar att hon i resten av sitt liv får mötas av glädje och många öppna famnar. Såväl i skolan som på framtida arbeten. För det är svårt att föreställa sig särskilt många saker som kan tänkas vara värre än om man skulle tvingas se glöden och livsglädjen i hennes ögon sakta försvinna. Ersättas av rädsla och oro. Om den trygghet och glädje hon idag utstrålar när vi pratar om dagis tas ifrån henne och  istället blir till en ovilja att gå dit.

Även om hon, liksom alla andra, kommer att mötas av motgångar och hårda ord så hoppas jag att medgångarna och de varma orden kommer vara betydligt fler.  Att hon aldrig blir mobbad och utstött. Det skulle krossa mitt hjärta att se hennes glädje, självkänsla och livslust slås ner av hårda ord och utanförskap...

Men nu ska vi inte tänka på det. Utan istället se till att L får en så bra start som möjligt och hoppas på att hennes 12-15timmar per vecka på förskolan blir riktigt roliga. För det tror jag de blir.

En era är förbi. Nu har vi plockat bort ligginsatsen från vår syskonvagn. Insatsen är ju egentligen tänkt för yngre bebisar än E, men den har fungerat väldigt bra även fast hon inte längre ligger ner i vagnen. Vi har bara satt en kudde bakom hennes rygg så att hon har kunnat sitta bra i den.

Just att barnet blir framåtvänt så "tidigt" med denna typ av syskonvagn var annars en av få nackdelar jag kunde se med vagnen innan vi köpte den. Men det visade sig ju alltså inte vara något problem alls - E har kunnat sitta vänd mot mig nog länge tycker jag (hon är ju snart 13 månader nu).

Rent allmänt kan jag säga att syskonvagnen nog är det bästa köpet vi gjorde när vi fick syskon. Dels att vi överhuvudaget köpte en syskonvagn (L var ju trots allt strax över två år när E föddes), och dels att vi köpte en "ordentlig" med rörliga framhjul.

Jag använder fortfarande vagnen dagligen. Det är så skönt att kunna ta riktiga långpromenader "för min skull" på dagarna (barnen gillar ju dock också promenaderna). Promenera utan att gå i en konstig ställning för att L står på ståbräda - eller utan att gå i en 3-årings takt. Eller för den delen att överhuvudaget kunna gå riktigt lång (vilket L inte orkar göra).

Visst vill L hellre gå eller cykla ibland. Men jag har försökt vänja henne med att när vi har "storvagen" så är det åka vagn som gäller. Och det har fungerat - det är hemskt sällan (typ aldrig) hon bråkar om det.

Däremot brukar jag alltid ta E i hennes "lilla" vagn (eller ingen vagn alls) om vi ska på kortare turer - som till någon kompis i närheten, till ICA eller till mormor och morfar. Vid de tillfällen går eller cyklar alltid L - så det blir dagliga "egna promenader/cykelturer" för henne också. Hon är ju trots allt snart 3,5 år så det "behöver" hon ju.

Liksom jag "behöver" mina dagliga långpromenader med båda barnen i vagn. (Behöver är ju ett starkt ord i sammanhanget - men promenaderna ger en stor guldkant på vardagen). Så sett i backspegeln - finns det ett enda nyinköp jag kan rekommendera att man gör den dagen man får syskon, så är det en bra syskonvagn. Iallfall om man som jag gillar att gå långpromenader (och dessutom har båda barnen hemma hela tiden).

Inte märks det att man nästan bor vid polcirkeln inte. Solen bara skiner och skiner. Och till och med kvällarna är varma.

Idag blev det ännu en utflykt till ön med café. Fika, sandlådelek och trevligt sällskap.

Klänningarna fick flickorna av min faster med man när de nyligen var på besök. Jättesöta tycker jag. :)

Vi har en "pysselbok" som L älskar att hålla på med ibland (och som vi gillar att ta fram ibland när en viss treåring behöver "varvas ned" lite). :)

I boken finns bland annat denna "övning". Tanken är att barnet ska ringa in den udda figuren på varje rad så L gjorde ringar på det hon tyckte passade in minst. Efteråt bad jag henne förklara vad som gjorde att hon valt just de föremål som hon hade och hon förklarade: "Det där är ju en bil, och det där är ett tåg, och det där är ingen sol.". Sitt val att ringa in den ena flickan på översta raden motiverade hon med att "dom barnen har ju inga svansar i håret" (de två andra alltså).

Kön lade hon alltså inte särskilt stor vikt vid. :)

En härlig dag idag. Böjade dagen med en morgonpromenad tillsammans med en kompis och hennes son V (som är jämngammal med L). Sen skulle L följa med mina föräldrat till skogen och plocka blåbär - mycket omtyckt, hon stod påklädd, med ryggsäcken packad och hink i hand och väntade från det att vi kom hem från promenaden till dess att de äntligen hämtade henne. :)

E och jag passade på att ta en liten promenad på egen hand med stopp vid mina föräldrars jordgubbsland och hallonbuskar där vi plockade och åt lite solvarma, söta bär. E är dock inte så väldigt intresserad av att äta - hon gillar mer att plocka och lägga i en mugg eller påse, eller att mata någon med dem.

När den stolta storasystern kom hem från skogen och efterföljande bärrensning blev det lite plaskande i poolen på gården. Det har varit sjukt varmt här idag, barnen badade först kl 16 och det var ändå nästan "för" varmt ute. När jag nu tittar ut på termometern så visar den på 22 grader.

Imorgon blir det bakning av paj eller något annat som kan göras md L´s blåbär.

Det är helt otroligt vilket väder det är i sommar - måste vara den varmaste sedan 1994 (om inte sedan ännu längre)?

Dag efter dag sger prognosen att det ska bli lite halvdassigt, men ändå är det varmt och soligt hela tiden. Och så har det nu pågått i några veckor (med undantag för 1-2 kortare skurar).

Igår tog jag fram lilla uppblåsbara poolen och flickorna plaskade en stund i den. Idag har vi inlett med ett besök hos mormor och morfar. På vägen dit passade L på att plocka en liten bukett åt dem.