Ta sängen i sängen
Just nu är det en apa som är dotterns favoritsovkompis. Den har hon med sig i sängen när hon går och lägger sig. När hon sen ligger och ska somna hör man ofta en del ljud från hennes rum - det kan vara sång, sagoläsning, sortering av nallar osv.
Och ibland visar det sig vara möbelflytt...(docksängen flyttad)
Andra gånger är det riktigt mycket möbelflytt...
Man vet aldrig vad man hittar när det blivit tyst i hennes rum och man går dit för att släcka lampan. :)
Inte så oväntat...
Att fotografera julkort
...det är ganska svårt. I allafall om de två motiven är en person på 2,5 år och en person på 4 månader. Om man förväntar sig ett vackert resultat (typ att ingen blundar, eller är arg, eller tittar bort, eller gör en grimas, eller rullar ut ur bild, eller spyr), så är det nog inte bara svårt - utan rent utav omöjligt.
Åh så fin trämat
Hittade nyss internetbutiken barnkammaren.se och blev fast. Hur mycket fina saker som helst. Massor med trämat, frukter och tårtor som går att skära...och till och med ett sushiset. För oss som bor i "obygden" är ju just ett sånt lite meningslöst, tyvärr har ju barnen aldrig ens sett sushi, men vilken fin julklapp till nån som är van att äta sushi. :)
Butiken är i allafall värd ett besök. Inte bara för maten - de har massor med andra fina träleksaker också - intrument, pussel - och en underbar "Noaks ark".
Tillägg: Adressen är inte som jag skrev utan: http://barnkammaren.e-butik.se
Omtänksam syster
Att annars ganska så glada lillasyster varit lite kinkig senaste kvällarna har storasyster, L, märkt. I kväll när L kom upp efter kvällsgröten så hade hon tagit med sig en bok till E. "Det här är en bok för beeeebisar, inte för stora. Den kan E få läsa så hon inte bli arg". Sen berättade hon med viktig min för en storögt tittande och lyssnande E om vilka de olika djuren i boken är... De är så söta tillsammans att hjärtat smälter hundra gånger om dagen.
Och så ljudliga ibland (i allafall den av dom som just nu helst pratar/sjunger oavbrutet all vaken tid) så att öronen går sönder femtio gånger om dagen, men det glömmer man såna här stunder. Dessutom är ju sångerna vackra och pratet viktiga saker. :)
Glamourlivet som föräldraledig
Det är väldigt oglamouröst att vara hemma med två små barn. Att till exempel fotografera och lägga upp dagens outfit, som ju är så populärt i vissa kretsar, skulle vara väldigt komiskt. Bilderna skulle nog hamna i något roligt massmail och cirkulera på alla kontor i Sverige. Det hade ju varit trevligt att skänka ett litet dagens skratt till alla svenskar - men jag avstår nog.
Men ibland har även småbarnslivet en liten touch av glamour. Nästan i allafall. :)
Flashiga drinkar, gjorde på färskpressad apelsinjuice är ju gott, Men just bartenters som står och pressar juice och blandar drinkar är sällsynta i vårat hus. Men idag hade vi en sån.
Dottern, L, åt apelsin och kom plötsligt på att hon skulle servera juice till alla. Hon plockade fram glas och muggar. Valde noga matchande och fina exemplar (jag fick en genomskinlig mugg med gröna grodor m.m. tryckt på) "Det där är en babymugg, den får du mamma")
Sen ställde hon muggarna/glasen bredvid varandra, tog en apelsinklyfta och pressade den i sin lilla hand så det droppade ner juice i dom. Det blev ganska många droppar i varje glas, som hon sen högtidligt överlämnade till oss andra.
Det är lyx att ha en liten sötnos som vill göra juice åt en. :)
Gräset är inte grönare på andra sidan staketet
I flera dagar har tvååringen försökt få gå till mormor och morfar. Det har varit "Ska vi ringa mormor och fråga om hon vill komma till dig" (dig= mig, dvs. dotterrn själv). Och "Hej då, nu ska jag gå och se om morfar är hemma" (dottern står vid ytterdörren påklädd i mina skor, sin jacka och sin pappas mössa).
I går var det en ny taktik. En stund efter lunch beklagade hon sig upprepade gånger att hon var så hungig. Jag föreslog olika frukter men de dög inte. Jag föreslog att hon skulle äta en smörgås, men det var inte heller bra. Sen kom det, "Jag tror att jag skulle behöva gå till mormor och äta en frukt". Jaha, där ser man. Det är skillnad på frukt och frukt... :)
Något besök hos mormor och morfar har det inte blivit under veckan då de bägge har varit borta på jobb och annat. Så idag när de äntligen är hemma blev dottern lovad att få gå dit en stund. Efter veckans alla "nej" var det uppenbarligen ett roligt besked. Under tiden hon väntade på att bli hämtad stod hon med näsan tryckt mot fönstret "Mormor, mormor. Jag ser ingen mormor?" (notera hur kladdigt fönster vi har). Nu är hon i allafall där. Jag ringde nyss och fick veta att de efter en stunds utelek just nu sitter inne och - äter frukt! Det är ju bra att hon slipper våra egna trista frukter idag. :)
(Och förresten, gräset ÄR grönare på andra sidan staketet. Vi har en ganska ful gräsmatta. Bredvid oss bor det ett gulligt pensionärspar, med en välskött golfgreenliknande gräsmatta.)
Storhandling
Jag älskar att storhandla. När månaden närmar sig sitt slut så börjar jag se fram emot vår månatliga storhandling. Jag tycker det är så roligt att gå runt och kolla på mat i affärens hyllor och fundera på vad man kan göra med den. Och att försöka hitta prisvärda saker att köpa, och nya roliga matvaror. Som föräldraledig kan jag dessutom konstatera att det är tur att jag gillar denna typen av shopping så mycket, för så där otroligt mycket shopping av andra saker till mig själv blir det ju inte...
Nu är allt upplockat i skafferier, kyl och frys. Maken är på innebandy. Barnen sover. Och jag sitter i soffan och njuter av tystnaden tillsammans med en kopp te och en bit av Marabous goda "Figs & Almond".
På dagarna råder det inte tystnad i vårt hus. Inte ens i fem minuter. Det ser 2,5-åringen till. :)
Hon har många funderingar, mycket att berätta och många sånger som ska sjungas.
En av dagens idéer var att vi skulle byta trappa i vårt hus. "Kan vi ta bort trappan? Och sen sätta dit en rulltrappa istället."
Nja, det blir nog inget av med det bytet...
Helt underbart väder ute...
Och vi tänkte ta oss ut till lekparken eller något. Men innan stora damen hade ätit klart ett äpple som hon åt på så hade lilla damen somnat i vagnen. Genast lite omständigare...(i allafall nu när det är vinter)
Och då ringde vår granne och säger att han är på väg ut i parken med deras dotter (jämngammal med L) och frågar om inte L kunde få komma ut med dom.
Perfekt! Bara att klä på henne, öppna dören och se till så han tog emot henne. Storasyster får en rolig lekstund ute och lilla syster får fortsätta sova. :)
Vilken tur att det finns bra grannar!
En underbart god paj
Jag har ju numera en matblogg där jag skriver om recept och sånt. Men eftersom detta recept är så otroligt gott får det hamna här också.
Jag fick receptet av en kompis i somras och vi fastnade direkt för den knäckiga pajen. Kanske inte sååå nyttig, men god. I ursprungsreceptet är det en rabarberpaj. Efter att ha läst detta, liknande men något nyttigare recept så testade vi i dag för första gången att göra den med äpplen istället.
Rabarberpaj (eller äppelpaj)
Rabarber (eller äpplen)
150 g smör
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
2 dl socker
½ dl grädde
½ tsk bakpulver
½ dl sirap
Skär rabarbern i bitar. Lägg den i en pajform. Smält smöret och rör ner övriga ingredienser i det. Bred blandningen över rabarbern. Grädda i 175 grader ca 30 minuter.
Servera med glass, vispad grädde eller vaniljvisp.
Svinkoppor och svält
Men hon är glad ändå som tur är. Det jobbiga är att såren inte vill försvinna, så hon måste äta pencillin nu. Förhoppningsvis gör det skillnad.
Såna här gånger är jag tacksam att vi bor just här. I ett land där jag har möjlighet att ge mitt barn de mediciner hon behöver för att få bort de stora, ständigt växande, såren.
Jag kan inte ens föreställa mig den förtvivlan alla de föräldrar som har sjuka barn, men inte kan hjälpa dem, känner. Eller de som har svältande barn. Barn som gråter av hunger och törst, och som föräldrarna inte ens kan erbjuda ett glas rent vatten. Och som antagligen till slut slutar gråta och istället bara ber med stora ledsna ögon.
Stackars dom barnen. Och stackars föräldrarna som ser lidandet men inte kan hjälpa. Det måste vara den värsta av vanmakter.
Vår lilla tjej har ju hemska sår som kliar. Men hon är glad ändå. Jag kan ge henne mat när hon är hungrig. Och hon får medicin så att såren, som inte ens är farliga, ska gå bort. Så i ett större perspektiv är vi lyckligt lottade. Hoppas bara att såren nu försvinner fort så hon slipper kliandet. För trots vetskapen om att de finns andra som har det så oändligt mycket värre - så vill jag ju att vår lilla tjej inte ska behöva ha minsta lilla skråma på sin kropp.
Men det är såna här gånger som man är extra tacksam över att bo här. Där vården är för alla och barnen får äta sig mätta. Jag hoppas att alla barn kunde få ha det så och att inga föräldrar skulle behöva stå maktlösa och se sina barn tyna bort av hunger eller av sådana sjukdomar som enkelt skulle kunna botas - bara de fick medicin och vård.
( Det fruktansvärda fotot föreställande en gam som väntar på att ett svältande barn skall dö är taget i Sudan av Kevin Carter. Han vann Pulitzerpriset år 1994 för bilden).
Treåring nära att falla nerför ett stup
Och en plötslig tårögdhet av påminnelsen om att det finns dom som riktigt hemska saker hänt för. Stackars dom.
Tur i allafall att det gick bra i filmen med treåringen. Och hoppas parken bygger upp bättre staket.
Jag vet att man inte kan skydda sina barn mot allt, men mot sånt som faktiskt innebär fara för liv tycker jag att man i allafall måste försöka.
Stor njutning
Så effektiv var man aldrig före barnet kom. Och ett sånt lugn tänkte man aldrig på att det var om man var ensam hemma heller för den delen.
Sen kommer barn nr två. Man inser snabbt att den där enorma effektiviteten och lugnet, det infinner sig nu redan om ena barnet är borta. Att bara ha ett barn hemma har plötsligt blivit som att vara "barnfri". Det går inte att förstå hur man någonsin kunde tycka att det tog tid att ha ett barn. Med bara ett barn är man numera supereffektiv och upplever omvärlden väldigt tyst och lugn. Precis samma känsla som man som enbarnsförälder upplevde med noll barn hemma.
Sen kommer det väsentliga i detta . När båda barnen någon kort stund är borta samtidigt. Vad ska man kalla den upplevelsen? En övernaturlig effektivitet. Och en "gudomlig" frid. Ja nästan faktiskt.
Kontentan av detta blir. Ju fler barn man skaffar desto högre nivå av lugn/harmoni och effektivitet kan man uppnå. I och för sig under korta stunder - för som ett brev på posten kommer ju saknaden efter de som på en sekund har förmåga att rasera det skinande hem som effektiviteten resulterat i och dessutom snabbt bryta lugnet och tystnaden. Och kanske det är så att man aldrig är helt ensam mer (på många år i allafall) om man har väldigt många barn?
Just nu är min man ute och går med båda barnen - jag städar, och upplever denna högre form av effektivitet och lugn. Och längtar till dom kommer hem. :)
Att tänka till lite
Ett exempel är maten. De senaste dagarna har det varit en del rubriker om den så kallade "bluffmaten". Fullkornsbröd fullt av tillsatser, fiskpinnar med 50% fisk...
Det är ganska äckligt. Jag vill inte äta sån mat. Jag vill ha kunskap så jag kan välja bra mat. Även om jag redan nu väljer fisk före fiskpinnar, gör egna blandningar av olika slag hellre än pulverbaserade och föröker välja kravodlat/närproduderat när jag kan, så känns det som att jag har alldeles för lite kunskap. Alla tillsatser är ju inte skadliga - men jag vet nästan ingenting om vilka som är det eller inte. Jag vill dessutom ha tid att laga bra mat (just nu har jag ju det, men så här ser ju livet inte ut för evigt). Dessutom vill jag ha pengar. Jag vill ha råd att skippa korven till förmån för köttet, äta mer fisk, mer kravodlat och mer närproducerat. Jag vill även ha möjlighet (kunskap och pengar) att välja att köpa sånt som inte andra måste lida för att jag ska få. Jag vill inte att någon ska tvingas hantera gifter på ett skadligt sätt på nåt bananplantage, slipa sten och förstöra lungorna, eller arbeta redan som barn, bara för att jag ska ha prylar. Jag vill inte heller att fiskar skall utrotas och regnskogar försvinna på grund av de val jag gör. Men allt detta är svårt, svårt att veta vad som är "rätt" och svårt att välja på vissa sätt när ekonomin inte tillåter det.
En sak jag i allafall tänker börja med är att läsa Mats-Eric Nilssons båda böcker. Jag har bläddrat lite i den ena tidigare, och den verkar väldigt bra. Sen tyder ju denna artikel i Aftonbladet på att det inte behöver vara så dyrt att välja "bra" mat... Det tycker jag mig dessutom själv ha märkt - ofta kostar faktiskt det "vanliga" alternativet lika mycket som det kravodlade. Några kronor extra är det ju hur som helst värt. Matlagning är ju desutom trots allt en av mina favoritsysselsättningar så lite kan det ju få kosta.
En person som verkar leva "klokt" är kvinnan som har denna blogg. Genom att prioritera och göra medvetna val lyckas hennes familj leva på ett "miljöm ässigthållbart" sätt. Hon skriver:
"Utöver att vi äter ekologiskt har vi egna miljömål som vi hela tiden försöker leva efter, vi lägger till nya i takt med att de gamla uppfylls. Även det hjälper till att hålla koll på pengar, för att knyta åter till att det är dyrt. Vi skrotar ofta ut saker hemma, tvättmedel, rengöringsmedel, hårvårdsprodukter, plastpåsar, gladpack. Vi har bara en bil, liten med snål bränsleförbrukning, vi flyger inte utomlands varje år. Vi köper aldrig olivolja endast svensk rapsolja, finns i fantastiska smaker och kvalitéer. Vi äter vegetariskt en gång i veckan. Vi handlar och äter efter säsong. Vi har en giftfri trädgård. Grön el och fjärrvärme."
Väldigt mycket av detta är så klokt. Handla och äta efter säsong till exempel - det borde ju vara en självklarhet. Inte flyga utomlands så ofta. Giftfri trädgård.
Nu ska jag i allafall införskaffa Mats-Eric Nilssons böcker så får vi se vart det leder. :)
Snö
I dag har årets första riktiga snö kommit. Inte mycket, men några centimeter i allafall. Vår tvååring tyckte det var roligt och inledde dagen med att bygga en snögubbe med sin pappa. En mycket liten snögubbe. När hon stolt skulle visa upp den för mig senare på dagen förstod jag faktiskt inte först vad hon menade :)
Men där stod den, en ca 20 cm hög snögubbe. Årets första!
En annan sak som hon gillar med snön är pulkåkning. Så idag har jag vandrat runt dragandes på en pulka med en glad 2,5 åring som oavbrutet ropade "johooo...johoooo". Man har tur som får syssla med sånt här på dagarna. :)
Leksaksbryderier
I vårast hus finns det väldigt många leksaker. Egentligen på tok för många. På något sätt har det blivit så att storasystern samlat på sig "alla" de traditionella sakerna. Hon har brädan som man ska slå ner plastpiggar i med en hammare, hon har gåvagn, hon har gunghäst, hon har leksaksspis, hon har dragdjur i trä från Brio, hon har babygym, klossar och bobbycar. Och mjukdjur, böcker, dockor, pussel...osv.
Ett av problemen som detta leksaksöverflöd innebär är - vad ger man till lillasyster? Hon är ju så liten nu så att behovet saknas, men någon liten fin träpryl från Brio borde hon väl oxå. Någonting som hon kan spara till sina egna barn. :)
Ett i-landslyxproblem utan dess like...men det får väl lösas genom någon dublett (eller "nästandublett") i det redan överbelamrade lekrummet.
När sedan småbarnsåren en vacker dag tyvärr är förbi för vår del - då hoppas jag att vårt leksaksöverflöd kan komma att glädja andra.
Några leksaker kommer jag att lägga undan och spara till min barn - och ge dem när de blir äldre/vuxna. Någon sak kommer jag nog att spara till mig själv oxå - som minne av den här tiden... Men resten vill jag göra något vettigt med. Kanske göra som Janina och ge allt till ett sjukhus som har brist på leksaker? Eller skicka det till något "öststatsbarnhem" (och hoppas på att sakerna verkligen kommer fram till barnen)?
Vi får se. Än är det som tur är många år kvar då vi själva har några i huset som vill leka. :)
Jag hoppas på att vinna ett zinkhus
Tänk vad mysigt det vore att ha ett sånt här fint hus hemma i vinter?
Jag håller tummarna för att jag ska vinna det på Tidsmästarinnans blogg. :)
Pia Hintze - En ska bort
Karl och Sarah har, till bådas stora lättnad, släppt drömmen om familjeliv på landet och återvänt till innerstan. Deras son Nils skolas in på dagis och Sarah går full av förväntan till sin första dag på jobbet efter tiden som heltidsmamma. Men dagisinfektionerna står på kö och på konsultbyrån har det anställts ny personal som inte har minsta lust att ge tillbaka spelutrymme åt Sarah. Hon blir snart varse att småbarnsmammor inte står högst i kurs på hennes arbetsplats. Samtidigt får Karl ett uppdrag långt hemifrån som kräver allt mer av hans tid. Frågan som infann sig redan när Nils föddes kvarstår: Vem har egentligen mest rätt till tiden? Sarahs vardag blir en kamp mot klocka, baciller, deadlines och gamla könsroller. Och när en annan man allt tydligare söker hennes sällskap går det sakta upp för Sarah att hon och Karl inte längre delar liv, bara adress.
"En ska bort" av Pia Hintze är en fristående fortsättning till "Baby blues" (som jag inte har läst). Jag gillar boken. Den är lättsam och rolig, samtidigt som det ligger ett tungt allvar över den. Man känner med Sarah i hennes stora frustation över hur det blivit för henne. Och ibland får man nästan lite ont i magen, för det är så hemskt att tänka sig den stessiga vardagen då båda föräldrana jobbar och ena dessutom inte finns på plats hemma. Läs den!
Jag har blivit fråntagen min bebis!!
"Det är min bebis. E är inte din bebis"
Ja då vet jag...
Jag som har ett ganska starkt minne av att ha fött även E :)
Barn som lever på dagis
Att bli hemburen från dagis och somna i bilen på väg hem till sängen där man sedan ska bli väckt klockan 06:00 för att halvsovandes bli buren tillbaka till dagis. Det kan inte vara nyttigt. "
Jag tycker så otroligt synd om de som måste leva på det sättet. Om ensamstående utan närstående som kan hjälpa till, och kanske utan ekonomisk möjlighet att gå ner i arbetstid. Om människor som tvingas tillbringa timmar varje dag i bussar, tåg och bilar för att ta sig till sitt jobb. Det skär i hjärtat.
Men sen finns det föräldrar som av egen fri vilja lämnar barnen på dagis 7.30 varje dag. Och låter dem stanna där till närmare kl 18.00. Föräldrar som skulle kunna gå ner i arbetstid men som inte gör det. Som väljer sin egen karriär före sina barn. Eller som prioriterar att ha pengar till nyaste elektroniken, snyggaste märkeskläderna och kvarterets största bil - före att få umgås med sina barn.
En kort tid i livet har man som förälder förmånen att få ha sina barn hos sig. En förmån som man har till låns. Och som så många till stora delar låter gå förlorad.
Jag förstår det inte. Jag hoppas och ber att jag aldrig ska hamna i en sådan sits att jag måste lämna mina barn att tillbringa hela sina dagar på förskola. Förskola kan säkerligen vara bra i lagom mängd för barn när de blivit något år gamla. Men inte från tidig morgon till Bolibompa. Det strider mot naturen. Jag vill se deras framsteg och dela glädjen med dem. Jag vill blåsa på deras skrubbade knän och torka blåbärssoppan från deras kinder. Att andra oxå gör detta och finns för mina barn är ju bra, men inte istället för oss föräldrar.
Om ett barn bara får vara med föräldern lördag och söndag så är det enligt mig i det närmaste "istället för". Det är sorgligt. Och jag förstår att förskolepersonalen tycker synd om de barnen.
En vacker morgon
"Det glittrar!"
Jag förklarade att det är snön och isen som kan vara sån ibland.
"Som diamanter"
Ja. Som diamanter...
Paltkokning
Igår kokade vi palt. Tvååriga dottern tyckte det var roligt. Hon gjorde flera egna små paltar. Fläsk i mitten var inte hennes grej. Fläsk och palt blandat tyckte hon var bättre. Söta små (med betoning på små) paltar blev det i alla fall.
Viktig upplysning till de som planerar paltkokning:
Det blir kletigt i köket om man kokar palt tillsammans meden tvååring.
(Receptet finns på min matblogg.)
En fulländad dag
Vår lilla tjej är just nu i en sån härlig period då hon verkligen vill vara med, hon är glad och vill prata med allt och alla. Hon upptäcker förundrat världen. Studerar noggrant trädtopparna som rullar förbi ovanför vagnen. Tittar med ögon fulla av beundran, en mun full av skratt och ben som inte kan vara stilla på storasyster då hon springer omkring.
Idag höll jag i henne och lät henne stå och "hoppa jämnfota" bredvid storasyster som stod och hoppade på en madrass. Jag tror sällan jag har sett lika mycket glädje i någons ansikte. Med blicken stadigt fäst på sin storasyster "hoppade" hon och skrattade. "Det är du och jag syrran", såg det ut som att hon tänkte.
När storasystern efteråt ömsint satte en väldigt mycket för stor mössa på lilla E´s huvud "Så att E inte behöver frysa", då var den dagen fulländad.
Ibland är det extrabra att man är två
Vissa dagar är livet härligt. Jag läste precis om en dag i Malin Wollins liv som verkar ha varit en av de där höjdarna. Jag har inga sjuka barn just nu (som hon har), jag har t.o.m två oftast väldigt lättsamma och icke-arga barn. Ändå var idag (idag efter kl 16.30 alltså) en sådan dag då varje extraminut som barnens pappa kunde tänkas vara utanför huset efter arbetsdagens slut skulle ha upplevts som något helt fruktansvärt. En sådan dag då jag nästan skulle ha exploderat av ilska om han hade kommit hem 15 minuter senare än han hade sagt. :)
Det är konstigt att arga eller ledsna barn inte är något som helst problem kl 11. Eller kl 14. Men efter kl 16.30 så är det inte roligt alls. Är man inställd på att få överlämna minst en av dom kl 17.08, då känns det som att det skjutits i flera timmar framåt om det istället blir kl 17.18. (Hur kan 10 minuter vara så långa ibland och så korta andra gånger?)
Sen tar det ca två timmar. Klockan blir 19.18 och båda barnen sover. Och man tänkter att det vore gulligt med mååånga till. :)
Ett bra sätt att avsluta helgen...
...är en goda kex med ost. En kopp te. En bra film
Stora tjejen
En som också gillar badhuset är storasyster. Under hösten har hon gått på minisim med sin pappa. Jag har varit hemma med lillasyster så jag har missat vad hon lärt sig. Det var en nästan chockerande upplevelse att idag se att min lilla tjej kan simma! Med en ring runt midjan, men ändå. Hon kan hålla balansen och ta sig dit hon vill. Dessutom undervisade hon stolt mig i hur man gör när man siter på kanten, sträcker armarna över huvudet och hoppar ner.
En annan sak som tyder på hur stor hon blivit är att hon sista tiden börjat vara lite slug och beräknande.
Om hon inte får ta fram något från ett skåp (oftast skafferiet) så kan hon säga saker som att "mamma du kan gå upp och hämta lite grejer". Liksom försöker lura iväg mig så hon får var själv i köket.. :)
Det är otroligt vad mycket som händer under ett barns första två år. Från hjälplöst litet paket till en egen person som kan så mycket...
Vacker dag
Strålande sol och kall luft.
Idag har hela familjen har varit på långpromenad och sen avslutat med en varm bastu.
Härligt!
