"Bevara vår kultur" - något som är lätt att slänga ur sig som argument för sin sak...?
En av de bloggar som jag brukar titta in i då och då är "Lady Dahmers". Och detta inlägget i den bloggen handlar om något som även jag funderat på.
Ofta framställs det som att vår svenska kultur lever under dödshot. Snart är vårt kulturarv borta. Och i varje kvarter kommer det i framtiden att finnas minst en moské. Och våra barn kommer inte att få sjunga nationalsången.
Ve och fasa.
Liksom Lady Dahmer undrar jag hur detta hot ser ut? På vilket sätt kommer det att ske?
Och.
Alla de som upplever detta stora hot mot vår "svenskhet" - vad gör de för att bevara vår kultur (utöver att försöka stoppa invandringen)?
Äter de dillkött och kalops ikväll? Eller blev det kanske något italienskt eller thailändskt?
Semestrar de i vårt vackra land? Vandrar de i skogen till gamla runstenar med era barn? Besöker de hembygdsgårdar och andra ställen där vårt kulturarv görs tillgängligt? Eller åker de på charter? Besöker Disneyland?
Jag bara undrar...
Personligen tycker jag inte att det ena behöver utesluta det andra, eller är bättre än det andra. Vi äter både traditionell svensk husmanskost och "utländsk" mat i vårt hem. Vi besöker både gamla hembygdsmuseer och nöjesparker. Jag tycker dock att vårt land har mycket att erbjuda och semestrar än så länge helst här med mina barn. Charter är ju trevligt men kan komma sen (enligt mig).
Äntligen
Nya fasaden på plats. Och så även målarfärgen.
Allt skräp är bortforslat. Och så även byggställningen.
Vad är det för bra med det då??
Rödgröna lovar att barn till föräldralediga ska få rätt till 30 timmar förskola varje vecka.
Varför det?
Är det ett löfte man vinner röster på?
Vill föräldrar som är lediga med en bebis ha sin tvååring på förskola 30 timmar varje vecka? Eller ens sin fyraåring? Jag vill det då inte.
Och ska alla dessa barn till föräldrar som är lediga göra så att de redan stora förskolegrupperna blir ännu större? Och de som behöver förskolan på heltid får vistas i en sämre verksamhet?
Jag personligen kan iallafall inte se något bra i ett förslag som detta. Utgår från att barn/föräldrar som av någon anledning har sätrskilda behov av förskola redan nu kan ansöka om och beviljas extratid. För oss andra föräldralediga räcker det väl gott med färre timmar. Nog finns det väl vettigare saker att lägga pengarna på - mindre barngrupper, utbildning av personal osv osv.
Varför det?
Är det ett löfte man vinner röster på?
Vill föräldrar som är lediga med en bebis ha sin tvååring på förskola 30 timmar varje vecka? Eller ens sin fyraåring? Jag vill det då inte.
Och ska alla dessa barn till föräldrar som är lediga göra så att de redan stora förskolegrupperna blir ännu större? Och de som behöver förskolan på heltid får vistas i en sämre verksamhet?
Jag personligen kan iallafall inte se något bra i ett förslag som detta. Utgår från att barn/föräldrar som av någon anledning har sätrskilda behov av förskola redan nu kan ansöka om och beviljas extratid. För oss andra föräldralediga räcker det väl gott med färre timmar. Nog finns det väl vettigare saker att lägga pengarna på - mindre barngrupper, utbildning av personal osv osv.
Det finns inga toaletter i skogen
För ca två veckor sedan hade hon blöja ganska ofta. Och använde den. Men numera är det alltså inte ett populärt alternativ. Så här ledsen och bekymrad blev hon när jag på gårdagens skogsutflykt förklarade att vi inte kunde uppsöka en toalett för att kissa. (Det hela löste sig sedan med skogen som toalett).
Utflykten var annars riktigt härlig. En sån där fin höstdag med sol och klar luft. Jag och alla tre barnen tillsammans med min kompis H och hennes två barn. Några festisar. En burk att plocka lite bär i. Kottar, stenar och klätterträd. Mycket mer behövs inte.
Att lämna ledset barn på dagis
Ledset barn vid dagislämnande är något som vi har varit väldigt förskonade från. L var ju 3,5 år när hon började dagis förra hösten och stor nog att förstå vad som hände - och att vi skulle komma tillbaka. Dessutom kunde vi prata mycket med henne innan inskolningen och få henne att längta till dagis. Och alltsedan dess har det mestadels gått väldigt bra. Vid något enstaka tillfälle har det varit några dagar då hon inte varit helt sugen på att stanna. Men nästan jämt har hon vdelat stanna "en liten stund till" när man kommit för att hämta hem henne.
Idag när barnens pappa skulle lämna L var hon dock inte alls sugen på att stanna - hon hade till och med fällt någon liten tår och det har nog aldrig hänt förr. Först när en av fröknarna lockade med lite läsning så följde hon med (annars är det oftast så att man knappt hinner säga hej då till L för att hon springer in i dagislokalerna).
När barnens pappa ringde till dagiset en stund senare var L dock glad och lekte som vanligt.
Jag hoppas detta är något tillfälligt för det är inte roligt att lämna om hon inte vill stanna. Då är det ju bättre att hon är hemma på dagarna - men det funkar inte heller så bra för när hon är hemma saknar hon dagiset. I morse saknade hon dagis - innan de kom fram dit. Kluvet det där. Dessutom är hon ju så stor så att hon har ett visst "behov" (fel ord men jag kommer inte på det rätta) av förskolan.
Jag tror att det kan vara det faktumet att E är hemma som gör det lite jobbigt för L. Hon vill var på dagis med kompisarna - samtidigt undrar hon nog varför E (som också är stor i L´s ögon) är hemma med mig och lilla A. Men det känns fel att placera E på dagis tidigare än vad vi tror är bäst för henne bara för att göra det bättre för L.
Det är svårt det där. Jag tycker att E som bara är två år är för liten för att vara på förskola när jag ändå är hemma med hennes lillasyster - i den åldern ser jag inte att barn har behov av den typen av verksamhet. Fick jag välja skulle jag vilja ha alla barn hemma till de hunnit fylla tre år (även om jag på intet sätt tror att det är skadligt att börja tidigare heller). Men det är ju inte alltid så lätt - A som är "sist" kommer ju till exempel tvingas börja på dagis när hon är mycket yngre än vad E och L varit.
Även E kommer att börja som ganska ung. Vi hade helst velat ha en plats åt henne hösten 2011 då hon är strax över tre år gammal. Problemet är att på L´s dagis (där vi självklart vill ha alla barnen) har de en avdelning för ett och tvååringar och en avdelning för de äldre barnen. E skulle i så fall ha börjat direkt på den stora avdelningen men redan nu kan man räkna ut att den kommer bli full till den hösten (med uppflyttnigar från småbarnsavdelningen och beaktat hur många som går över till sexårsverksamhet). Så om vi vill ha en plats den hösten gäller det att chansa på att något barn flyttar - och den risken vågar vi inte ta. Så E har en plats redan nu - i småbarnsgruppen. Vi har dock lyckats skjuta fram själva inskolningen så att hon får börja efter årsskiftet ändå.
Jag tror att det blir roligt för L när E också börjar på hennes dagis. Och att även E kommer att tycka det blir kul. Hoppas jag. :)
Nu börjar det vara dags att hämta hem L. Blir spännande att se om hon följer frivilligt eller inte...
Idag när barnens pappa skulle lämna L var hon dock inte alls sugen på att stanna - hon hade till och med fällt någon liten tår och det har nog aldrig hänt förr. Först när en av fröknarna lockade med lite läsning så följde hon med (annars är det oftast så att man knappt hinner säga hej då till L för att hon springer in i dagislokalerna).
När barnens pappa ringde till dagiset en stund senare var L dock glad och lekte som vanligt.
Jag hoppas detta är något tillfälligt för det är inte roligt att lämna om hon inte vill stanna. Då är det ju bättre att hon är hemma på dagarna - men det funkar inte heller så bra för när hon är hemma saknar hon dagiset. I morse saknade hon dagis - innan de kom fram dit. Kluvet det där. Dessutom är hon ju så stor så att hon har ett visst "behov" (fel ord men jag kommer inte på det rätta) av förskolan.
Jag tror att det kan vara det faktumet att E är hemma som gör det lite jobbigt för L. Hon vill var på dagis med kompisarna - samtidigt undrar hon nog varför E (som också är stor i L´s ögon) är hemma med mig och lilla A. Men det känns fel att placera E på dagis tidigare än vad vi tror är bäst för henne bara för att göra det bättre för L.
Det är svårt det där. Jag tycker att E som bara är två år är för liten för att vara på förskola när jag ändå är hemma med hennes lillasyster - i den åldern ser jag inte att barn har behov av den typen av verksamhet. Fick jag välja skulle jag vilja ha alla barn hemma till de hunnit fylla tre år (även om jag på intet sätt tror att det är skadligt att börja tidigare heller). Men det är ju inte alltid så lätt - A som är "sist" kommer ju till exempel tvingas börja på dagis när hon är mycket yngre än vad E och L varit.
Även E kommer att börja som ganska ung. Vi hade helst velat ha en plats åt henne hösten 2011 då hon är strax över tre år gammal. Problemet är att på L´s dagis (där vi självklart vill ha alla barnen) har de en avdelning för ett och tvååringar och en avdelning för de äldre barnen. E skulle i så fall ha börjat direkt på den stora avdelningen men redan nu kan man räkna ut att den kommer bli full till den hösten (med uppflyttnigar från småbarnsavdelningen och beaktat hur många som går över till sexårsverksamhet). Så om vi vill ha en plats den hösten gäller det att chansa på att något barn flyttar - och den risken vågar vi inte ta. Så E har en plats redan nu - i småbarnsgruppen. Vi har dock lyckats skjuta fram själva inskolningen så att hon får börja efter årsskiftet ändå.
Jag tror att det blir roligt för L när E också börjar på hennes dagis. Och att även E kommer att tycka det blir kul. Hoppas jag. :)
Nu börjar det vara dags att hämta hem L. Blir spännande att se om hon följer frivilligt eller inte...
Glasögon eller inte?
Ett par dagar sedan frågade L hur man gör för att rita glasögon. Hon skulle nämligen rita sin mormor. Sedan ritade hon denna fina teckning föreställande mormor. Vid mormors sida blev även hennes morfar avbildad.
Det lustiga är att även barnens pappa har glasögon men honom avbildar L alltid utan. Kanske det beror på att han inte har sådana mörka bågar som mormor har? Eller på att han ibland är utan glasögon - även om han oftast har dem?
Lycka är...
att ha en liten bebis liggande på en filt på sitt köksgolv.
(Suddig och dålig bild dock)
Ett motiv som kan vara stilla
Barbapappa
Att fotografera julkort med flera barn på
Bilderna använder jag till julkort och till månaden december i den kalender som vi brukar göra för att ge som julklapp till barnens mormor/morfar och farmor/farfar.
Idag gjorde jag ett försök till att få till en fin bild med alla tre barnen samlade. Men det är inte lätt. Just när det gäller att fotografera "poserande" barn så ligger det ingen sanning i uttrycket "ju fler dessto bättre".
Alltid är det något av barnen som gör en konstig min, eller blundar, eller tittar bort, eller förflyttar sig bort, eller något annat. Eller så gör alla tre något av det samtidigt. Som på denna bilden. Alla lyckades göra konstiga miner.
Som det ser ut nu så lutar det åt att eventuella julkort och kalenderbilder i år kommer att föreställa endast A...
Fototriss del 106: Kollektivt
Denna veckas Fototriss-tema är "kollektivt". Det finns många saker som på ett eller annat sätt anknyter till temat men min första tanke var myror. De lever i någon sorts jättekollektiv där de gemensamt svarar för gruppens liv och överlevnad. På ett sätt känns en myrstack inklusive alla dess invånare som en enda enhet - samtidigt som den består av ett stort antal individuella myror.
Mitt bidrag består av två fotografier på myror - en insekt som jag alltså starkt förknippar med ordet "kollektivt". Det tredje fotografiet (som är ett par år gammal) föreställer häggspinnmal i sin "första bostad" - som synes vara ett kollektiv.
Fler fotografier på temat finns här.
Vår lilla bebis igen
Hon kan se allvarlig ut också
Världens sötaste och gladaste bebis
Enligt min - ickeobjektiva - syn på saken. :)
Fler sysslor
Jag glömde nämna några saker som jag sysselsätter mig med idag:
- dricker blåbärsdryck från ProViva
- sväljer vitpepparkorn
- skurar toaletter och annat med Javex
- byter handdukar och tvättar handdukar
- tvättar händer med tvål och vatten
- handspritar händer
För tänk om (hemska tanke) E har en riktig magsjuka. Inte för att jag tror det, men man kan ju aldrig vdeta säkert.
Och inte för att jag vet om ovannämnda saker hjälper mot smittspridning av en eventuell magsjuka. Men det skadar ju inte att försöka iallafall.
Jag tycker inte om magsjuka.
- dricker blåbärsdryck från ProViva
- sväljer vitpepparkorn
- skurar toaletter och annat med Javex
- byter handdukar och tvättar handdukar
- tvättar händer med tvål och vatten
- handspritar händer
För tänk om (hemska tanke) E har en riktig magsjuka. Inte för att jag tror det, men man kan ju aldrig vdeta säkert.
Och inte för att jag vet om ovannämnda saker hjälper mot smittspridning av en eventuell magsjuka. Men det skadar ju inte att försöka iallafall.
Jag tycker inte om magsjuka.
Vem har sagt att att livet ska vara en dans på rosor varje dag?
Idag tvättar jag badrumsmattor och kläder. Jag springer fram och tillbaka till toaletten med en tvååring som uppenbarligen ogillar konsistensen och därför helst inte vill bajsa - vilket är svårt för en person i hennes tillstånd. Jag suger snor från en bebisnäsa. Och försöker hålla en fyraåring vid någorlunda gott humör.
Och efter en sen kväll igår (på grund av tvååringens trauma kring att gå på toaletten) och en natt med viss vakentid (på grund av bebisens täppta näsa) så är jag inte direkt fulladdad med energi inför dagens prövningar.
Men faktiskt är det ju så att jag har det sjukt bra ändå. Ok att det är skönare när A sover som hon brukar - men hon vaknar ju iallafall. Det finns de som tvingats uppleva att deras bebis aldrig mer vaknar. Och ok att det är lite jobigt med en snuvig tvååring som dessutom är lös i magen. Men det är övergående. Till skillnad från de stackare som tvingas se sina barn gå igenom plågor i sjukdomar som kanske aldrig går att bota.
Så - i mitt läge ska man inte klaga.
Men jag hoppas ändå att alla i huset snart är friska. ;)
Fototriss del 105: R som i...
ROTTWEILER
Men den här veckan bestämde jag mig för att nu ska det bli av - även fast det kom att bli med ett par år gamla bilder istället för med nytagna. Veckans tema är "R som i..." och rottweilern på bilderna är mina föräldrars förra hund som tyvärr inte finns ibland oss längre.
Fler fotografier på temat "R som i..." finns här.
Duplo
I måndags kom barnens mormor förbi. Hon, E och L byggde detta Zoo tillsammans.
Räddaren i nöden
Så den här familjepizza som jag beställde och mina snälla föräldrar plockade med sig på väg hem från jobbet och levererade till vår dörr var väldigt välkommen.
Uppskattas nog även av maken som kan värma upp rester när han kommer hem från Stockholm senare ikväll.
Nedräkning
Efter en heldag med tre mer eller mindre snuviga småbarn, med min egen feber och snuva som enda sällskap, räknar jag nu minutrarna till kl 19 och sovande barn.
Vad gör man nu då??
Nu är det annorlunda. Det finns tyvärr inget bestämt om att det ska bli fler. Om det blir fler så är det några år bort. Man måste ju ha tid för de man har. Dessutom måste jag ge mitt jobb en chans att ha mig på plats mer än 9-10 månader åt gången.
Jag fyller 37 år i år. Man kan alltså utgå från att de kläder som nu rensas bort efter att A använt dem aldrig mer kommer att användas. Inte av oss iallafall.
Så den här gången är det inte bara att lasta in kläderna i en låda i förrådet. Nu ska bara vissa plagg som betytt extramycket för oss sparas. Resten ska bort. Vissa saker ska säljas men det mesta kommer att gå till någon som behöver det.
Därför har det nu sett ut så här invid A´s byrå i flera veckor. Alla hennes kläder i strl 50-56 ligger i en hög. Jag har inte riktigt orkat ta tag i det vemodiga utrensandet. Detta är ju till stor del kläder som alla våra barn använts den första tiden i livet. Men nu börjar jag vara på gång. Är i sorterar- och rensartagen. Så snart kommer högen vid byrån faktiskt att försvinna.
Kläder i överflöd
Bort med sommarkläder. Bort med E´s urvuxna kläder (L´s urvuxna åker direkt till E´s garderob). Alla dessa kläder ligger nu i en stor hög - i avvaktan på att sorteras in i sina respektive kartoner i förrådet. Som en fet påminnelse om hur rik man är trots allt. Hur många barn i världen finns det som inte ens under sin livstid äger den mängd kläder som jag i dag rensat bort? Många antagligen. (Högen är stor)
Till vårt försvar kan sägas att jag är något av en rea-expert - nästan alla kläder är fyndade till bra pris. Att jag även handlar begagnat. Och att vi fått ärva av både släkt och vänner - ofta efter att vi redan hunnit köpa in i just den storleken. Men ändå.
En vacker dag då vi inte behöver kläderna kommer dock något barnhem eller liknande, där det finns barn utan detta "överflöd", att få del av våra kläder.
Vi har så värdefull konst
Idag gjorde hon återigen ett familjeporträtt. Den här gången föreställer porträttet "Våran familj innan A föddes". En mycket viktig detalj på detta porträtt var tårna. Hon förklarade ingående hur hon hade gjort dessa.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon känner sig lika glad och lycklig som hon har porträtterat sig själv.
En pizzabagare
En krokodil kom upp ur handfatet
Med barn i huset kan man mötas av vad som helst, var som helst.
Ett rosa band
Tävlingen pågår till den 22 augusti.
Det snygga "rosabandet-armbandet" från Sandis Craft säljs till förmån för Cancerfonden. För varje sålt armband går 50 kr dit.Tävlingen finns i denna blogg och jag hoppas såklart att jag vinner. Men ännu mer hoppas jag att många köper det snygga armbandet - eller på andra sätt bidrar till exv. Cancerfondens viktiga arbete.
(Såg nu att tävlingen gick ut igår. Men jag låter detta inlägg ligga kvar ändå - kanske det kan leda till att någon person köper armbandet och på så sätt bidrar med pengar til Cancerfonden). :)
Stand-in på hästryggen
Så jag kollade med hon som håller i ridningen om E kunde få testa att rida lite idag när L inte kunde komma. Och det gick bra. (E är ju annars för ung då ridlekisgrupperna är för barn som är ungefär 3-5 år gamla).
E var minst sagt glad. Med en viktig min bar hon fram hästens borstar och använde alla varianter. Hon red sedan med på hela lektionen och visade sig ha väldigt bra balans. Hon satt som gjuten i sadeln. Provade till och med på att trava. I den lilla uppförsbacken upp till stallet satt hon och pekade med hela ena armen på olika saker. Höll knappt i sig med den andra men satt ändå hur säkert som helst. Såg ut som en liten cowboy...
"Jag kan rida själv. Det var roligt det här. Jag kan rida" osv osv mässade hon med ett leende på läpparna under tiden som hon red.
Just nu i sjukstugan
Söta systrar och minimorötter
När E kom hem ropade hon glatt nedifrån hallen och visade stolt upp två tidningar som hon (hennes mormor och morfar) hade varit och handlat till sjuklingen och till E själv. På vägen hem hade hon flera gånger sagt till mormor att "L blir nog glad nu" (om tidningarna).
Tillsammans med ett stycke E överlämnade min mamma även två muggar med bär till barnen. Förutom vinbär, jordgubbar och krusbär innehöll muggarna även små morötter. De har vuxit tätt och dessutom är hösten snart här så de hinner nog inte bli så mycket större. Men det tycker döttrarna nästan bara är bra. Morötterna är ju så gulliga när de är små tycker dom.
Sjukstuga
A är fortfarande snuvig - men på bättringsvägen. Febern är iallafall borta.
Igår var både E och L kraftigt på bättringsvägen - så pass friska att vi gick på ett 4-årskalas (med kalasinnehavarens godkännande såklart).
E är fortfarande kraftigt på bättringsvägen.
L är det inte. Igårkväll fick hon plötsligt väldigt ont i ena örat. Och idag har hon feber. Och nyss hostade hon så hon spydde. Så nu ligger hon i soffan och dricker festis och ser på film.
När barnen var så friska igår så bestämdes det att de skulle få följa med sin mormor och morfar på skogstur nu idag på förmiddagen. Men ddet gick ju naturligtvis inte för L - till henes stora besvikelse. Tårarna var många, men vi mutade henne med film och glass. :)
En som däremot sken som en sol var E när hon åkte iväg i mormor och morfars bil.
Igår var både E och L kraftigt på bättringsvägen - så pass friska att vi gick på ett 4-årskalas (med kalasinnehavarens godkännande såklart).
E är fortfarande kraftigt på bättringsvägen.
L är det inte. Igårkväll fick hon plötsligt väldigt ont i ena örat. Och idag har hon feber. Och nyss hostade hon så hon spydde. Så nu ligger hon i soffan och dricker festis och ser på film.
När barnen var så friska igår så bestämdes det att de skulle få följa med sin mormor och morfar på skogstur nu idag på förmiddagen. Men ddet gick ju naturligtvis inte för L - till henes stora besvikelse. Tårarna var många, men vi mutade henne med film och glass. :)
En som däremot sken som en sol var E när hon åkte iväg i mormor och morfars bil.
Chokladbollsbakning/smetavsmakning
En härlig natt...och dag
Känner mig härligt pigg & utvilad efter en skön natt med en snuvig bebis. Nu väntar en sannolikt ytterst avkopplande dag med henne. Och en krasslig 2-åring. Och en krasslig 4-åring.
De sistnämnda verkar även idag vara exakt lagom sjuka. Inte nog friska för att vara pigga och glada. Inte nog sjuka för att vilja sova. Istället lagom smågriniga. Den förstnämnda vill sova men kan inte pga täppt näsa.
Det blir en bra dag idag. Det känner jag på mig. :)
De sistnämnda verkar även idag vara exakt lagom sjuka. Inte nog friska för att vara pigga och glada. Inte nog sjuka för att vilja sova. Istället lagom smågriniga. Den förstnämnda vill sova men kan inte pga täppt näsa.
Det blir en bra dag idag. Det känner jag på mig. :)
Sjukdag idag
E har varit allmänt trött och grinig idag. Och framåt kvällen alltmer "sjuk".
L var frisk i morse men hade för första gången någonsin ätit dåligt på dagiset (hon är vanligen en allätare och storätare). På eftermiddagen blev hon sedan krasligare och krassligare.
Ingen var tillräckligt sjuk för att vilja sova/vila. Alla var tillräckligt risiga för att bli gnälliga. Jag valde en enkel lösning på eftermiddagen. TV-soffan.
Premiär för barnstol
Det är helt sanslöst vad fort tiden går. Det känns som att det var 3-4 verckor sedan hon föddes (samtidigt som det känns som att hon alltid har funnits. när det i själva verket gått ungefär 3,5 MÅNADER sedan vi var på förlossningen och sedan BB. Kan någon stoppa tiden lite tack?
ICA är ganska träffsäkra ibland
Jag måste säga att de träffade ganska rätt den här gången.
Ädelost från Kvibille - Jag köper ganska ofta ädelost och just Kvibilles är min favorit.
Selection, kakor - Jag köper nästan aldrig kakor - som mest blir det lite ballerina ibland. Men just dessa kakor från ICA´s egna sortiment gillar jag. De är nästan som som små chokladpraliner. Mörk choklad, maräng och en god fyllning. Jag använder dom dock inte som "fika" utan äter dom vid tillfällen då jag annars skulle ha ätit godis.
Oatleys havreglass - Ena dottern tål inte mjölk och Oatleys glass är precis lika god som "vanlig" glass, så det blir ett paket då och då.
Kick - Jag trodde faktiskt att dom heter Käck?!? Har dom inte hetat det förut iallafall? Varianten med citron i brukar hamna i min varukorg ibland. Som en godbit att mumsa på medan jag går hem från butiken.
Oliver - Här i huset äter vi oliver ofta och mycket. Storfavorit även för barnen.
Ägg - Omeletter. Kokta ägg till frukosten. Blir några paket per månad.
Skaldjur i lake - Både den med räkor och den med kräftstjärtar kommer till användning ganska ofta till olika typer av förrätter. Och ibland till någon sallad eller pastarätt.
Kapten E
Morgonmys
Dagen idag - fortsättningen
En väldigt ordinär dag. Så kan man beteckna min dag.
Efter att de två yngsta barnen vaknat gick vi till dagiset för att hämta L. Jag lämnade den stora syskonvagnen hemma och istället fick A vara i bärsele medan E fick åka i en vanlig vagn.
Efter middagen gick jag och L en sväng till ICA och stannade till lite snabbt hos min kompis H då L ville ge henes son V en blomma. När vi kom hem var det bara lite småplockande (igen), kvällsmacka (och nyplockade bär) för barnen och en kort stund framför Bolibompa och sen sovdags.
Nu sover alla barn sedan ett tag och vi vuxna njuter av en kopp te i stillhet. Till den har vi dessutom nybakat bröd.
Ungefär så här ser de flesta av mina dagar ut. Det är tur att man inte har så stora krav på spännande händelser, glamour osv :)
Efter att de två yngsta barnen vaknat gick vi till dagiset för att hämta L. Jag lämnade den stora syskonvagnen hemma och istället fick A vara i bärsele medan E fick åka i en vanlig vagn.
Efter middagen gick jag och L en sväng till ICA och stannade till lite snabbt hos min kompis H då L ville ge henes son V en blomma. När vi kom hem var det bara lite småplockande (igen), kvällsmacka (och nyplockade bär) för barnen och en kort stund framför Bolibompa och sen sovdags.
Nu sover alla barn sedan ett tag och vi vuxna njuter av en kopp te i stillhet. Till den har vi dessutom nybakat bröd.
Ungefär så här ser de flesta av mina dagar ut. Det är tur att man inte har så stora krav på spännande händelser, glamour osv :)
Dagen idag
L åkte till sitt dagis när hennes pappa for till jobbet och kvar blev jag, A och E. Vi gick en liten promenad i området. A i sin vagn och E promenerande. I en hand höll hon en docka som fick följa med ut och i den andra höll hon vagnen. Det vare en skön promenad i den härliga "nästan höst"-solen. A fick vara lite halvsittande i vagnen och studerade intresserat trädens kronor.
När vi kom hem blev A trött och däckade i vagnen. Jag och E sparkade lite fotboll. Jag småplockade på gården och hängde tvätt.
Sen har jag hunnit med både ett långt telefonsamtal med en god vän och några samtal till sångerskor m.m. (dopplanering).
Nu har vi precis ätit lunch och båda barnen sover (A har varit vaken en lång stund efter förra sovningen). Jag befinner mig i det typ onaturliga tillståndet - "ensam" hemma. Det sker så sällan så det känns alltid lika ovant.
Om en stund vaknar barnen och då är det dags att gå och hämta L. Det blir spännande att höra hur hon haft det idag. :)
Hösten är en vacker årstid
Men det finns vissa detaljer som jag inte gillar med övergången från sommar till höst.
1. Att återigen börja ha strumpor på fötterna.
2. Att återigen börja täcka smalbenen/vaderna i långa byxor.
1. Att återigen börja ha strumpor på fötterna.
2. Att återigen börja täcka smalbenen/vaderna i långa byxor.
Tillbaka till vardagen
Värmen verkar nu ha ersatts av klar, härlig höstluft. Maken är tillbaka på jobbet efter sommarledigheten.
Och imorgon börjar L på dagis igen.
Nu är vi snart inne i höstvardagen.
Och imorgon börjar L på dagis igen.
Nu är vi snart inne i höstvardagen.
Skog = Harmoni
I förmiddags var vi på en första skogspromenad med A i bärsele. Tidigare har vi gått på ställen där hon kunnat åka vagn. Men idag blev det en smal stig som finns i en av de vackraste skogarna jag vet. En skog som jag gått i många gånger ända sedan jag var barn, om än det säkert är närmare 15 år sedan som jag gick på just den här stigen.
Jag var lite orolig för att A kanske skulle bli less och arg - hon är ingen säskilt bärsele-van unge då vi bara använt selen korta stunder och rätt sällan. Men det gick bra. Hon var vaken i selen hela promenaden och spanade nöjt in träden.
Jag var lite orolig för att A kanske skulle bli less och arg - hon är ingen säskilt bärsele-van unge då vi bara använt selen korta stunder och rätt sällan. Men det gick bra. Hon var vaken i selen hela promenaden och spanade nöjt in träden.
Stigen är smal, den syns nästan inte alls.
De två stora stenarna bildar en naturlig bro över bäcken.
Bäcken (som tyvärr syns dåligt på bilden) blir till ett litet
vattenfall strax bakom "stenbron".
En liten svamp.
L såg promenaden som en övning inför när hon ska vara med i Wild kids.
(Som hon tänkt vara med då hon blir "sex år eller nio år".)
I skogen finns de mycket att se...
...och många stenar att samla.
Apropå stenar så mötte vi upp mina föräldar och gick med dom några
minuter innan vi återigen fortsatte åt varsinna håll.
(Min mamma hade hittat varsin glittrande sten åt E och L)
Promenaden avslutades med festis och varmkorv.
Födelsedagsfirande
Ganska enkel att göra verkar tårtan dessutom vara. En tårtbotten. Ovanpå det hallon. Sen citronfromage. Och sist en marängbotten som täcks med grädde med vit choklad. Supergott.
Efter födelsedagsfirandet promenerade jag, L och A förbi ICA. L plockade blommor som hon gav till A där hon låg i sin vagn. A blev nog glad. :)
Blommor
Våran häck är rätt trist och gles och låg. Inte alls som jag vill ha den.
Men den har rätt fina blommor iallafall.
Att konversera med en nalle
Höstkläder
Varken E eller A har några egentliga klädbehov då jag sparat nästan alla kläder efter alla barnen, men även de får något enstaka nytt plagg då och då. Det går ju inte att låta bli och dessutom börjar E bli så stor att hon skulle bli riktigt ledsen om det kom klädpaket med enbart saker till L i. Och ju större E blir dessto mer lär det ju bli ¨på det sättet.
Till L har det blivit både fleecebyxor,strumpor, trosor samt några par byxor och tröjor. Uppsättningen på bilden fick även E. Ett riktigt fynd. Byxan i mjukt och skönt jeanstyg kostar 99 kr och tröjan kostar 79 kr. Dessutom var det 10% rabatt på priset. Båda finns hos Ellos.
Tjejerna var så glada när de provade kläderna och såg så söta ut så jag tänkte att jag skulle fotografera dem. Men då blev det sura miner. L inledde. Och E studerade och gjorde likadant. Att få barn att ställa upp på bild på kommando är inte alltid helt lätt. :)
Efter regn
Vill va´ som du...
Fotografering av vattendroppe
Försökte fota en fallande vattendroppe idag. Det var svårt.
För mig var det rent av helt omöjligt att få till det. :)
Fasaden just nu
I morse ägnade jag ett par timmar åt att röja upp ute på gården. Gamla spikar, brädbitar, gammal isolering. Det blir en del skräp när man byter fasad. Hur som helst var det ljuvligt att städa. Det regnade och jag gillar regn.
Dessutom var det alldeles tyst. Det var skönt för mina öron efter att jag i princip ansvarat helt själv för alla tre barnen från morgon tills att de somnat de senaste dagarna. Tystnad har alltså varit en bristvara...
Men. Att byta fasad med tre små barn hemma tar på krafterna och tar dessutom lång tid. Jag hoppas att nästa gång som vi får för oss att byta en fasad (alla ska bytas men vi tar det pö om pö) så vinner vi på lotto i samma veva. I så fall så lejer vi bort delar av arbetet.
Familjekalender
Hos oss är den så kallade familjekalendern nästan ett måste för att vardagen ska gå ihop på ett smidigt sätt. Där för vi in BVC-besök, eventuella avvikelser från våra ordinarie arbetstider, dagistider, våra egna eventuella kvällsaktiviteter, kalas osv osv. Den är guld värd.
Idag såg jag att Röda Korset säljer en familjekalender. Med den skulle man kunna ha koll på hela famailjen och samtidigt bidra till arbetet för barns rättigheter.
"Kalendern har fyra kolumner och gör det lätt att hålla reda på familjemedlemmarnas olika aktiviteter. Tillsammans med varje månad finns berättelser och konkreta resultat från Rädda Barnens verksamhet i olika delar av världen."
Just det där med kolumnantalet gör att kalendern tyvärr inte funkar för oss. Men om någon annan vill beställa så kan man göra det här.
Idag såg jag att Röda Korset säljer en familjekalender. Med den skulle man kunna ha koll på hela famailjen och samtidigt bidra till arbetet för barns rättigheter.
"Kalendern har fyra kolumner och gör det lätt att hålla reda på familjemedlemmarnas olika aktiviteter. Tillsammans med varje månad finns berättelser och konkreta resultat från Rädda Barnens verksamhet i olika delar av världen."
Just det där med kolumnantalet gör att kalendern tyvärr inte funkar för oss. Men om någon annan vill beställa så kan man göra det här.
Med maten långt borta
Men det har gått bra. A är ju så "stor" nu att hon inte håller på att dö av svält direkt efter en tupplur. Och så att man vet att hon klarar sig ganska länge utan mat efter det att hon ätit.
Jag tog en långmatning mellan 16.00 och 16.30 och sen åkte vi. Nu när jag kom hem hade hon precis slumrat till lite efter att ha varit på gott humör hela tiden.
En annan som varit på gott humör är L. Idag fick vi föräldrar lägga upp grimskaften på hästens hals och barnen fick rida helt själva - både längs med spåret och i slaom mellan koner. Det gillade L.
En som däremot inte varit glad är E. "Jag vill också rida!!!" skrek hon när vi skulle åka. Men det går inte - hon är för ung. Någon gång under hösten ska hon däremot få följa med och rida L´s häst un stund.
Dagens ros
En av de allra bästa är den sköterska som skötte de otaliga blodprovstagningar som gjordes på A här på hemortssjukhuset. När vi gick hos henne tänkte jag hela tiden att jag vid det sista besöket skulle berätta hur väl motagen jag känt mig, hur bra hon varit med barnen och hur mycket jag tycker att hon var ett exempel på rätt person på rätt plats. Jag vill gärna leva efter devisen att låta de berörda få positiv feedback när något är bra. Men sen när sista blodprovstagningen kom - då var hon på semester.
Men för några dagar sedan sprang jag på henne på ICA och kunde då berätta för henne hur bra jag tyckte hon varit. Det känns bra. Och jag tror hon blev glad.
Fasaden just nu
Det händer mycket nu 2
Det är inte bara med A´s utveckling som det händer saker just nu. Även vårt fasadbyte går framåt. Igår när barnens farfar var här så färdigställde vi allt fram till och med vindväven. (Jag var dock inte så innefattad i detta "vi" - tyvärr. Förr har jag och maken renoverat en hel del tillsammans, då vi båda gillar att hålla på med sånt, men med tre små barn så blir en av oss upptagen med annat stora delar av dagen. Sett till optimal användning av resurser blir det tyvärr jag som inte renoverar mindre då. Vi har kort om tid och då är det smartare att maken, som ju är fysiskt starkare och därför gör vissa typer av arbete snabbare än mig, får mest byggtid).
Idag har vi grundmålat fasadplankor m.m. Målningen kan vi nog klara lika snabbt - men jag tycker det är så trist att måla så det blev maken som fick måla mest ändå. Han tycker iallafall att det är någorlunda uthärdligt att måla. :)
Jag passade istället på att bland annat baka en blåbärspaj av bären som barnen plockade igår (antagligen plockade deras mormor och morfar en ganska stor del av dem skulle jag gissa).
Imorgon kommer barnens farfar igen och då är det dags att börja spika upp panel m.m.
Hoppas på att vara färdiga med väggen snart. :)
Idag har vi grundmålat fasadplankor m.m. Målningen kan vi nog klara lika snabbt - men jag tycker det är så trist att måla så det blev maken som fick måla mest ändå. Han tycker iallafall att det är någorlunda uthärdligt att måla. :)
Jag passade istället på att bland annat baka en blåbärspaj av bären som barnen plockade igår (antagligen plockade deras mormor och morfar en ganska stor del av dem skulle jag gissa).
Imorgon kommer barnens farfar igen och då är det dags att börja spika upp panel m.m.
Hoppas på att vara färdiga med väggen snart. :)
Det händer mycket nu
Man märker från en dag till nästa hur händerna blir mer och mer träffsäkra
Babygym
Hon har den senaste tiden blivit alltmer inresserad av att ligga i gymet, Helt spana på de hängande djuren i ryggläge - eller ligga och titta på sig själv i den stora spegel som finns i ett av gymets hörn.
Före A var det E som använde gymet.
Men allra först var det L som hade glädje av det.
Byggarbete och blåbärsplockning
Som en extrabonus hade de dessutom med sig blåbär hem i varsin liten hink som deras mormor hade tillverkat åt dem.
Barnen blev väldigt glada då de hörde att det skulle få åka till skogen.
Bara E ville dock fastna på bild.
Blåbär
Man kanske kan ha nytta av de där sakerna som sitter längst ut på armarna?
Fullt upp just nu
Fasadbyte pågår
En utgift mindre
Ibland blir man positivt överaskad. Som idag.
I flera dagar har jag gruvat mig för inköp av nya höstjackor till båda barnen. Börjat kolla runt lite och bara hittad dyra alt dåliga... Jag hade nästan helt räknat bort de jackor som flickorna hade hösten 2009 och våren 2010. Var så säker på att de nu är för små.
Självklart tänkte jag iallafall kolla upp jackorna innan nya inhandlas...även om det kändes rätt meningslöst. Men till min glädje visade de sig funka även i höst. Inte så stora direkt, men helt acceptabelt iallafall. :)
I höst ska jag verkligen komma ihåg att prioritera att köpa nya vår/höstjackor inför våren 2011 när butikerna rear ut jackor om någon månad.
(Bildena är från förra höstens äppelplockning hos mina föräldrar)
Ibland vore det bra med fyra händer
Imorse var vi på långpromenad i ett härligt ljummet duggregn. Vid vägkanten växte det blåbär och det väckte L´s lust att plocka bär. Hon frågade om vi inte kunde köpa fyra korgar åt henne för hon skulle minsann ut i skogen för att samtidigt plocka blåbär, lingon, kantareller och smörsopp. Och all behöver ju naturligtvs varsin korg.
Loppisfynd
Jag och L har dock varit på loppis/antikbutik idag med min kompis L och hennes dotter som är jämnårig med vår L. I butiken såldes förutom gamla föremål även en del produkter från Alterhedens rabarberi och gårdsbutik. Med mig hem i påsen följde inga vackra gamla glasföremål. Däremot blev det både hjortronte och rabarberte. Liksom rabarber och lakritssås (till glass) och en flaska tranbärssaft. Känner mig mycket nöjd med mina inköp. :)
Leende små bebisar
Mitt förra inlägg gjorde mig sugen på att leta upp gamla bilder föreställande L och E när de var i ungefär samma ålder som A är i nu. Och bland annat detta hittade jag.
Först ut är L
Sen E
Och sist A
(På bilderna är barnen mellan två och strax över tre månader)
Först ut är L
Sen E
Och sist A
(På bilderna är barnen mellan två och strax över tre månader)
Tiden den går och inget består
Det är fantastiskt att se sina barn växa. Utveckla nya färdigheter. Upptäcka nya saker. Bli egna personer.
Och samtidigt både sorgligt och lite skrämmande. Det som finns nu kommer inte alltid att finnas. A kommer till exempel inte alltid att vara en liten bebis. Tiden då hon var nyfödd är redan över. Om inte allt för lång tid kommer hon att ta sina första stapplande steg. Härligt och fantastiskt. Och samtidigt så vemodigt.
Jag har ingenting emot ettåringar som tar sina första steg. De är ljuvliga. Vilket även nyfödda bebisar är. Och just det är för alltid borta när det gäller de tre barn vi har. Ingen återvändo. De kommer aldrig mer vara ett par timmar gamla och ligga på mitt bröst nakna och kladdiga.
Just nu är A i den där riktigt charmiga åldern då hon har så mycket att berätta för alla som kommer nära henne. Och som hon berättar. Med armar och ben. Med ljuvliga läten. Och med en leende mun och glittrande ögon. Snart är även den perioden i livet över.
Att jag har två levande exempel på att även det som kommer efteråt är fantastiskt gör inte det hela mindre sorgligt. Alla åldrar är roliga på sitt sätt men det är vemodigt när ålder efter ålder oåterkalleligt försvinner in i det förflutna.
Det kanske är därför som det känns som att det är ofrånkomligt att alltid känna ett sug i hjärtat efter att göra det igen och igen och igen?
Sista rätten
Abslutar kvällen med en rabarberpannacotta...
Guldkant igen
Kvällens förrätt nr 2 - Carpaccio
(För den som vill ha receptet så finns det här.)
Guldkanten
Stolt kapten
Idag har vi åkt båt med mina föräldrar. En stolt L styrde båten ett bra tag.
E hon avböjde vänligt men bestämt.
A sov som en stock av det sövande motorljudet.
Premiärbad
A har idag, för första gången i livet, badat utomhus.
Om än det bara var fötterna som badades...
