Aquaria är inte ett av mina favoritmuseer. Det är för den skull inte dåligt - bara ingen favorit. :)
Gårdagens regn och det faktumet att vi skulle se på Vasa på eftermiddagen gjorde dock att Aquaria blev ett bra val för förmiddagen (de ligger ju rätt nära varandra).

Tyvärr missade vi det ja gillar bäst på museet - regnskogen. Ungarna tyckte det var läskigt med åskan som kom. Och vägrade att överhuvudtaget vara nära regnskogen. :)

Men vi tittade på fina fiskar och åt en god lunch iallafall.

Över förväntan. Klart över förväntan. Så kan man sammanfatta turen med Silja Galaxy från Åbo till Stockholm. Fin färja. Riktigt god buffe (över förväntan iallafall...om än vissa saker väl var lite väl mycket "kött och potatis a la snabbmats-ställe"). (Jag vet - jag har inte så stora krav kanske) :)
Massor med roliga aktiviteter för barnen i olika just då stängda barer - dansskola, cirkusskola, frågesport med mumintrollen osv. Ett lekrum (iofs inget man vill vara i allt för långa stunder). Trevliga shower i barerna senare på eftermiddagen - primärt riktade till vuxna men samtidigt sådant som även barnen gärna tittade på...mycket glitter och glamour. Helt ok hytt att dra sig tillbaka till då och då. Tax-freeshopping - blev sugen på massor av likörer, begränsade mig dock då jag har i färskt minne hur vi nyligen hällde ut tidigare taxfree-inköp som stått och blivit gamla i vårt skåp. Några flaskor vin blev det iallafall. Och en tröja.

Resans tio timmar kändes inte alls långa. Jag gör gärna om det och rekommenderar det varmt till andra barnfamiljer




L på cirkusskola



Och E



Och A

Väskorna är nästan färdigpackade. Bilen är tankad och däcken pumpade. Husvakten kommer strax. Blommorna är vattnade.

Kvar att packa lite till. Fylla bilen. Äta. Fixa lite mat att ta med till i eftermiddag. Lämna över nycklar. Och åka.

Det blir trevligt. Jag hoppas ungarna är lika medgörliga under bilfärderna som de var under vår förra bilsemester.

Vi blir borta ca 10 dagar. Huvudresemål = Åbo. Men det blir även ett par dagar i bland annat Stockholm.

Vi har hotell bokat för de flesta nätterna. En plats reserverad på färjan Åbo-Stockholm. Men i övrigt undviker vi planerade saker. Vi ska ta dagen som den kommer. Inte stressa runt. Även om vi en dag tänkt oss en utflykt så ska vi unna oss att strunta i det om vi på morgonen inte känner för det. Eller åka på något annat i stället om det passar bättre med ungars dagsform osv.

Eller några inplanerade saker blir det. Ett par dagar då vi ska träffa nära och kära. Övernatta hos någon. Åka och hälsa på någon annan. Kanske dra med ännu någon annan på en av våra utflykter. Det blir roligt då det handlar om människor som vi träffar alldeles för sällan.

Men förutom de dagarna så kommer alla andra dagar att vara blanka. Tas som de kommer. Om än vi hoppas på att hinna få till någon snabb fika eller liknande med några personer som vi ännu inte bokat in saker med. Men det tar vi som det kommer. Hör av oss till folk allteftersom vi kommer till deras städer. Ser om det passar in med en spontan träff.

Men en sak är spikad. Vi ska besöka muminlandet. Oklart dock vilken dag. Och sen har vi funderingar på att åka på Skansen och kanske ta en båttur till drottningholm. Eller om vädret är mer passande för inomhusaktiviteter - en dag på tekniska museet, eller kanske junibacken. Eller något helt annat. Man får se vad som händer. :)

Igår åt jag och maken pannacotta efter att ungarna hade somnat. Jag hadeaven gjort vasinn liten pannacotta åt E och L, dessa hann dock inet stelna före sovdax. Så i morse var det två glada tjejer som fick pannacotta med jordgubbar och passionsfrukt efter frukosten.

Kl 20.00 och fortfarande över 30 grader. Och för några timmar sedan var det nästan 35...

Just på våran gård har det dock, som tur är, varit lite svalare än på mätplatsen :)

Blir vi barnlösa av gifterna som finns i våra hem?

Den 10 maj 2010. En mamma har postat ett inlägg på nätforumet Familjeliv. Hon har precis sett Stefan Jarls kritikerrosade dokumentärfilm "Underkastelsen" om kemikaliernas påverkan på oss människor. Mamman ville ha hjälp med att skydda sig, sina barn och miljön mot de skadliga ämnena.
Diskussionen om dessa kemikalier har pågått länge och engagerat många. Förra veckan trädde den in i en ny dimension. Naturskyddsföreningen släppte den 30 sidor långa rapporten "Rädda mannen" och lanserade samtidigt en kampanj med samma namn.
Budskapet: Hormonstörande kemikalier utgör ett hot mot människans fortplantningsförmåga - bevisen blir allt starkare för att dessa stör fertiliteten. En dramatisk utveckling presenteras för läsaren:
På 70 år har antal miljoner ton tillverkade kemikalier i världen ökat från 1 till 400. Under nästan samma tid har spermiekoncentrationen hos män halverats.
- Omsatt i hur svårt att det är att sedan kunna få barn blir det allt fler som närmar sig de nivåer där det blir problematiskt. Man börjar nå den kritiska nivån, säger David Gunnarsson, kemikaliehandläggare på Naturskyddsföreningen.
Det handlar om ämnen som finns överallt i vår vardag. I PVC-golv, möbler, importerad frukt, kosmetika, solkräm och läskburkar.

Råttor som i djurförsök exponerats för hormonstörande kemikalier uppvisar tydliga missbildningar på könsorganen. Framför allt hanråttorna.
I rapporten dras paralleller från djur till människa. Från hanråtta till man.
- Man har sett en koppling, samma typ av skador uppstår hos djuren som hos befolkningen. I epidemiologiska studier har vi kunnat se att vissa av de här ämnena är förhöjda hos män som är infertila, säger Gunnarsson.
Men det saknas tillräcklig forskning på människor.
- Befolkningsstudier har svårt att visa något hundraprocentigt. Men det som gjorts i kombination med försöksdjursstudier är tillräckligt för att man ska agera, säger han.
Håller vi på att utrota oss själva med dessa ämnen?
- Risken finns på sikt. Vi är inte där än, det går att vända det här men det krävs att vi agerar nu, säger Naturskyddsföreningens David Gunnarsson.

Aleksander Giwercman, är klinikchef på Reproduktionsmedicinskt centrum på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Han träffar många barnlösa par som söker en förklaring till sitt öde. Men det finns fler aspekter än bara kvaliteten på mannens spermier när det kommer till infertilitet, säger han.
- Bara det faktum att kvinnorna är äldre när de skaffar första barnet än de var för 15 år sedan kan vara viktigare för ofrivillig barnlöshet. En faktor man med hundraprocentig säkerhet vet spelar roll, säger han.
Samtidigt berättar Aleksander Giwercman att han själv varit med och gjort en studie som stärkte sambandet mellan kemikaliepåverkan och spermiernas tillstånd.
- Vi har först och främst hittat sambandet med spermierörligheten som försämras ju mer exponerad man är för dessa ämnen, förklarar han.
Många av hans patienter kommer till honom och frågar om de kan ändra något i sin livsstil eller kost som kan göra det lättare för dem att bli pappor. Men de vetenskapliga belägg som krävs för att han som läkare ska kunna rådgöra sina patienter att ändra livsstil saknas, säger han.
I dag är ofrivillig barnlöshet en folksjukdom, vanligare än diabetes. Hela 15 procent av svenska par stöter någon gång på hinder med fertiliteten. Enligt Socialstyrelsen gjordes 3 000 fullständiga IVF- behandlingar för att hjälpa dem som längtade efter barn, år 2008 var siffran 13 000.
Carl-Gustaf Bornehag är professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Också han misstänker att en av förklaringarna till infertilitet kan ligga i de hormonstörande kemikalierna.
- Vi har inga bevis men det finns stöd från djurförsök, säger han.
Om det stämmer att det finns kemikalier som interagerar med vårt eget hormonsystem kan man förvänta sig en rad effekter. Då blir det plötsligt ännu allvarligare, berättar han:
- Det kan slå överallt av det enkla skälet att hormoner styr nästan varenda biologisk process vi har i vår kropp.

När man talar om hormonstyrande ämnen är det fyra saker som oroar, förklarar Carl-Gustaf Bornehag:
1 Lägre doser är förmodligen mest allvarligt. Är det så faller mycket av det riskvärderingssystem vi använder i dag som bygger på att om en hög dos inte innebär problem gör heller inte en låg dos det.
2 Dessa ämnen har troligtvis fördröjda effekter. Foster och små barn påverkas i högre grad än vuxna.
3 Källorna till dessa kemikalier är många. Det handlar om konsumtionsvaror och är dosen tillräckligt låg behöver den ofta inte redovisas. Tillsammans bildar de en oöverskådlig kemikaliecocktail.
4 Om hormonsystemet manipuleras kan vi förvänta oss flera effekter. Det handlar om neuropsykiatriska sjukdomar, till exempel ADHD och kanske också cancer. Den typen av kroniska tillstånd som ökar och som framför allt drabbar barn.
Trots misstankarna om ämnenas skadliga påverkan på människans fortlevnad fortsätter företagen att använda dem. Nu kräver Naturskyddsföreningen att lagstiftningen skärps. Finns det anledning att misstänka att ett ämne är farligt bör det bytas ut mot ett annat.

Åke Bergman, professor vid Institutionen för material- och miljökemi på Stockholms universitet, sitter som koordinator i en internationell vetenskapsgrupp, för WHO, World health organisation, och FN-organet United Nations Environment Programme, UNEP.
- Det händer väldigt mycket inom det här området men vi anser att det inte alls är tillräckligt. Det finns varken tillräckligt bra studier, dokumentation eller lagstiftning när det gäller endokrina (hormonella) effekter, säger han.
Kemikalieinspektionen har nyligen fått i uppdrag av regeringen att jobba för en giftfri vardag. Under tiden är det upp till konsumenterna och företagen att ta täten, menar Sten-Åke Svensson, är avdelningschef för industri och konsumentkemikalier på samma myndighet.
- Lagstiftningen fixar en del men det går att komma längre om alla samhälls­aktörer tar sitt ansvar, säger han.
Skådespelerskan Eva Röse är en av dem som sedan flera år tagit sitt ansvar. Hon var en av de medverkande i tidigare nämnda dokumentären "Underkastelsen".
Eva Röse var då gravid med sitt andra barn och ett blodprov visade att hon hade en mängd kemikalier i kroppen. En mängd som minskar då hon under amningen överför dem till sin son. Nu har familjen ändrat livsstil totalt.
- Jag har alltid varit medveten men 99,9 procent av allt som vi bär hem från mataffären numera är ekologiskt. Det är inte ens något jag funderar över längre. Har du redan bestämt dig så är det lätt. Alternativet att ge mina barn och mig själv produkter som är proppfulla med kemikalier finns inte, säger hon.

Kläder köper familjen helst second hand och några plastleksaker kommer inte längre in i familjens hem. Evas medverkan i filmen har öppnat ögonen inte bara på hennes närmaste utan också för främmande människor som stoppar henne på gatan om råd. Det finns mycket man själv kan göra, tipsar Eva.
- Tro inte att storebror tar hand om dig. Det finns en extremt stark lobbyverksamhet, det finns mycket pengar i det här. Man måste vara en upplyst konsument, säger hon

Var omgärdad av hissade flaggor från alla håll på min morgonpromenad. Vackert!

1.  Kirurgerna hos hjärtgivaren ger grönt ljus – hjärtat passar. Direkt när det har tagits ur givaren steriliseras hjärtat innan det kyls ner i den låda som ska frakta hjärtat till Göteborg. En resa som får ta max fyra timmar.

2.  Medan hjärtat transporteras med ambulansflyg förbereder läkarna i Göteborg Henry för transplantationen. Ett team på 8–10 personer väntar på att få inleda operationen. Henry kopplas till en hjärt- och lungmaskin som ska syresätta hans blod och kropp under hela operationen. Samtidigt kyler maskinen ner blodet för att sänka kroppstemperaturen.

3.  Det kalla blodet kyler ner Henrys kropp så hans hjärta stannar. Kroppen kyls till under 30 grader, ämnesomsättningen sjunker och det görs för att minska risken för att skada andra organ.

4.  När det friska hjärtat anländer tar läkarna ur Henrys skadade. Efter att det nedkylda hjärtat opererats in börjar hjärt- och lungmaskinen att värma upp det syresatta blodet som pumpas in i Henry. Samtidigt börjar läkarna ge mediciner som ska förhindra att kroppen stöter bort hjärtat – något som fortsätter hela livet. Kroppstemperaturen höjs.

5.  Henrys nya hjärta börjar slå. Läkarna testar om det är starkt nog att hålla Henry vid liv på egen hand innan de tar bort hjärt- och lungmaskinen och syr igen bröstkorgen.


Fantastiskt.

"Före Henrys födsel var Therese Bohman inte anmäld till donationsregistret.

– Jag tyckte att det var svårt att ta ställning. Men när detta hände vår son fanns ingen tvekan. Om någon donerat sitt barns hjärta till oss så är vi självfallet beredda att göra samma sak för någon annan.

I dag är båda föräldrarna uppsatta som donatorer och de vädjar till alla Aftonbladets läsare som ännu inte har bestämt sig.

– Alla ni som tvekar om att anmäla er till donationsregistret – titta på bilden av vår son, säger Therese Bohman."

När SVT:s "Agenda" intervjuade Socialdemokraternas nyvalde ordförande Håkan Juholt svarade han "ja" på frågan om monarkin ska avskaffas.
I boken "Den motvillige monarken" berättar S-märkte UD-mannen Sverker Åström om ett obetydligt misstag som kungen gjorde på 70-talet, säger "han är helt enkelt inte så begåvad", och att Social demokraterna under sina år vid makten behandlat kungen "milt överseende".
Thomas Bodström räknar i sin bok upp liknande fadäser, och berättar hur dåvarande socialminister Lars Engqvist "skrattade så han nästan grät" åt något fel kungen gjort.
Är det så Socialdemokraterna ska avskaffa monarkin? Genom mobbning av den som är statschef enligt nuvarande grundlag?
Verkar det inte renhårigare att lägga en motion i riksdagen? Där finns ju en majoritet för republik.

Det är obegripligt att inte våra folkvalda politiker tar tag i frågan. Det är en lång process att ändra statsskicket i ett land. Alltså verk ligen dags att börja för de som tycker frågan är viktig.
En politiker som gör det är Peter Althin, före detta riksdagsman för Kristdemokraterna och ordförande i Republikanska föreningen, som anser att "statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet".
Jag förstår argumentationen. Men själv är jag rojalist.
Monarkin i Sverige ger vårt land en aura och en glans som två politiker som träter om vem som skulle bli bäst president aldrig kan skapa. Monarkin ger mitt liv ett mervärde.
Jag förstod det kanske inte fullt ut förrän på kronprinsessan Victorias bröllopsdag förra året.

Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Hela Stockholm var som förvandlat, med en folklig glädje som omfattade alla. Ceremonin var vacker, innerlig och visade upp allt underbart som ingår i det kungliga kulturarvet.
Det är ett arv som är tillgängligt i min hemstad Stockholm och runtom i Sverige. Historiens vingslag finns i varenda sak i de kungliga slotten: böcker, möbler, linne, porslin - 250 000 föremål som kungliga husgerådskammaren sköter. Ska vi kasta det, sälja det, skänka det till presidenten?
Nu är det mina saker. Varenda undersåte är lika mycket värd i en monarki. I en republik är det bara de som röstade på presidenten som kan se henne eller honom som sin.
Jag fjäskar inte för någon och ingår inte i överklassmiljöer runt kungafamiljen. Men det är min kung.
Monarki och demokrati hör ihop, märkligt nog, i dagens Europa. Stor britannien är en av världens stora demokratier - med en drottning.
Danmark och Norge får liksom Sverige ett fantastiskt lyft som länder genom att vara monarkier.
Ceremonierna, som riksmötets öppnande, Nobelfesten och utdelande av medaljer, ger en guldkant åt tillvaron.

Jag tycker att monarkin är värd att försvara. När jag gör det reagerar många som om jag inte var riktigt klok.
Men ta ansvar för era åsikter då, ni kungahatare och republikaner. Rösta bort alltihop! Gör om Slottet till köp galleria och inför republiken Sverige. Men gnäll inte på mig sen när livet i det här landet blivit outhärdligt grått, genompolitiserat och dötrist.