Det är skillnad på svartvitt och svartvitt
Samma fototillfälle som här. Men lite annorlunda i "svartvitheten".
Jag är två år på nytt
Vardagens svåra val
Nu ska jag och barnen gå på efterlunchen-långpromenad i det superfina vädret.
Frågan är bara:
1. stor tung vagn med två ungar i + dra en lätt bob med en unge på?
eller
2. liten lätt vagn med en unge i + dra en tung bob med två ungar på?
Vad är lättast och skönast?
Tål att fundera på.
Alternativet att någon unge ska gå själv är iallafall uteslutet - ska man gå på riktig lång njutningspromenad är det inte kul att hålla igen på stegen och gå i fyraåringstempo, inte ens om det faktiskt är en ganska snabb fyraåring...
Gå själv gör de ändå nästan varje dag till affärer eller dagis eller mina föräldrar eller kompisar osv
Frågan är bara:
1. stor tung vagn med två ungar i + dra en lätt bob med en unge på?
eller
2. liten lätt vagn med en unge i + dra en tung bob med två ungar på?
Vad är lättast och skönast?
Tål att fundera på.
Alternativet att någon unge ska gå själv är iallafall uteslutet - ska man gå på riktig lång njutningspromenad är det inte kul att hålla igen på stegen och gå i fyraåringstempo, inte ens om det faktiskt är en ganska snabb fyraåring...
Gå själv gör de ändå nästan varje dag till affärer eller dagis eller mina föräldrar eller kompisar osv
Vår helg - och tankar om mat och ätande
Våran lördag var en riktig ätardag och slappardag.
Just nu så har vi annars en period med lite hälsosamt ätande (vi (jag) gör allt i perioder - och gillar att ha det så). :)
Vi äter extramycket fisk, grönsaker, frukt. Jag undviker vitt bröd och godis. Fikar en liten bit istället för flera stora om det bjuds. Mer bulgur och quinoa - potatis blandad med andra rotfrukter i ugnen istället för pommes frites. Lite GI-influerat, men absolut inte GI ändå. Istället mat som jag tycker att man mår bra av, sånt som gör en pigg och glad.
Men lördagen gick inte i detta tecken. Istället åt vi, som jag tidigare skrivit om, våfflor på förmiddagen och tacos på eftermiddagen. På kvällen blev det, förutom de inplanerade godisarna, även chips.
Det var gott. Men jag känner inget sug för att ännu hemfalla åt en period av riktigt osunt ätande (har såna perioder också - och trivs även med det) :)
Idag blir det istället återgång till det lite sundare igen.
Jag tycker detta periodande är det bästa av två världar. Antingen äter man allt utan att tänka, och njuter av det - jag skulle aldrig få för mig att gå runt och ha dåligt samvete för en pizza eller en godisskål, hur stor den än må vara. Eller så äter man sunt vilket även det är en njutning. Sockersuget försvinner. Orken blir större. Och dessutom älskar jag att planera och laga den maten. Men hur bra man än mår av det - och hur god även den maten faktiskt än är - så är det gott att efter en tid ta en period då det helt saknas tankar bakom matintaget.
Så gillar jag att leva - men förstår att andra kanske kan tycka att det är bättre att vara mer "lagom" hela tiden. Det tycker inte jag. Svart eller vitt. Allt eller inget. Alltid. Så funkar jag.
Söndagen (iallafall eftermiddagen) tillbringades på ett sätt som är extremt ovanligt för oss - utan barn.
Maken fick en spa-upplevelse i julklapp av mig och igår lämnade vi alltså barnen till mina föräldrar och vi åkte österut. De två äldsta barnen var dessutom ett par timmar hos en god vän till oss som har jämnåriga barn - stort tack till den familjen! Och stort tack til mina föräldrar!
Vår färd bar iväg till fina Cape East. Vi åt brunch. Vi spa:ade och slappade och vilade. I en tyst miljö. Och sen åt vi en utsökt tvårättersmiddag. Härligt var bara förnamnet.
Hem kom vi lagom till läggandet av barnen och när de hade somnat avrundade vi en väldigt lyckad helg med en kopp te och Solsidan på TV.
Just nu så har vi annars en period med lite hälsosamt ätande (vi (jag) gör allt i perioder - och gillar att ha det så). :)
Vi äter extramycket fisk, grönsaker, frukt. Jag undviker vitt bröd och godis. Fikar en liten bit istället för flera stora om det bjuds. Mer bulgur och quinoa - potatis blandad med andra rotfrukter i ugnen istället för pommes frites. Lite GI-influerat, men absolut inte GI ändå. Istället mat som jag tycker att man mår bra av, sånt som gör en pigg och glad.
Men lördagen gick inte i detta tecken. Istället åt vi, som jag tidigare skrivit om, våfflor på förmiddagen och tacos på eftermiddagen. På kvällen blev det, förutom de inplanerade godisarna, även chips.
Det var gott. Men jag känner inget sug för att ännu hemfalla åt en period av riktigt osunt ätande (har såna perioder också - och trivs även med det) :)
Idag blir det istället återgång till det lite sundare igen.
Jag tycker detta periodande är det bästa av två världar. Antingen äter man allt utan att tänka, och njuter av det - jag skulle aldrig få för mig att gå runt och ha dåligt samvete för en pizza eller en godisskål, hur stor den än må vara. Eller så äter man sunt vilket även det är en njutning. Sockersuget försvinner. Orken blir större. Och dessutom älskar jag att planera och laga den maten. Men hur bra man än mår av det - och hur god även den maten faktiskt än är - så är det gott att efter en tid ta en period då det helt saknas tankar bakom matintaget.
Så gillar jag att leva - men förstår att andra kanske kan tycka att det är bättre att vara mer "lagom" hela tiden. Det tycker inte jag. Svart eller vitt. Allt eller inget. Alltid. Så funkar jag.
Söndagen (iallafall eftermiddagen) tillbringades på ett sätt som är extremt ovanligt för oss - utan barn.
Maken fick en spa-upplevelse i julklapp av mig och igår lämnade vi alltså barnen till mina föräldrar och vi åkte österut. De två äldsta barnen var dessutom ett par timmar hos en god vän till oss som har jämnåriga barn - stort tack till den familjen! Och stort tack til mina föräldrar!
Vår färd bar iväg till fina Cape East. Vi åt brunch. Vi spa:ade och slappade och vilade. I en tyst miljö. Och sen åt vi en utsökt tvårättersmiddag. Härligt var bara förnamnet.
Hem kom vi lagom till läggandet av barnen och när de hade somnat avrundade vi en väldigt lyckad helg med en kopp te och Solsidan på TV.
Jag följer en TV-serie
Igår såg vi Solsidan på TV. Andra veckan i rad.
Vi har dessutom intentionen att se det även ästa söndag.
Gissar att det betyder att jag numera följer en TV-serie.
Senast det hände var nog ungefär år 2005 tror jag. Mitt sista minne av att följa en serie är när jag såg första säsongen av Hero, innan den ballade ut.
Vi har dessutom intentionen att se det även ästa söndag.
Gissar att det betyder att jag numera följer en TV-serie.
Senast det hände var nog ungefär år 2005 tror jag. Mitt sista minne av att följa en serie är när jag såg första säsongen av Hero, innan den ballade ut.
Våfflor
Vilken ätardag vi haft idag. Först våfflor med goda bär. Sen drg vi iväg på långpromenad i det ymniga snöfallet. Härligt. Det är så skönt att vara inne och mysa när man först blivit lite snöig och fått kämpa sig fram med vagnen i nysnön. Sen blev det tacos. Och ikväll ska jag och maken äta godis (vilket vi faktiskt inte gjort på flera veckor).
Även lilla A fick smaka en liten våffelbit. Vilket framkallade en lite skeptisk min inledningsvis. :)
Våffelrecept finns här. Mjölkfria och frasiga och goda. :)
Även lilla A fick smaka en liten våffelbit. Vilket framkallade en lite skeptisk min inledningsvis. :)
Våffelrecept finns här. Mjölkfria och frasiga och goda. :)
Prickar
I november var E lite röd och eksemig - men efter det har det sett mestadels bra ut med hennes hud, förutom att den är lite torr. Jag tror kindproblemen i november mest berodde på gnidandet mot den torra och antagligen lite känsliga huden.
Men nu har det plötsligt blivit riktigt prickigt. Jag undrar om det delvis kan bero på att hon möjligen kan vara känslig mot kiwi. Det är ju en frukt som många kan ha problem med - något vi dock inte tidigare har upplevt med E. Men saker kan ju alltid dyka upp allteftersom oxå...
Iallafall så åt hon kiwi till mellanmål igår och började direkt klia sig på händer och haka. Det verkade klia riktigt mycket så hon blev både ledsen och arg dessutom. Det tyder ju kanske på en ganska snabb reaktion på kiwiätandet - men behöver inte vara så. Hon var nämligen lite småsårig och eksemig redan innan (har varit det några dagar) och brukar ganska reagera kraftigt om hon får vatten på sina sår. Så det kan ju även vara det faktumet att det kom vätska (oaktat att det var just saft från en kiwifrukt) på henne som gjorde hennes sur och ledsen.
Något är det iallafall som gjort att hon i några dagar haft prickar på händerna. Prickar som är ganska mycket värre idag än igår.
Just kiwi kan man reagera på utan att egentligen vara allergisk mot den frukten. Om man är allergisk mot vissa pollen kan en korsreaktion uppstå så att man uppvisar överkänslighetssymptom mot bland annat kiwi. Barnen har ju tyvärr en viss ökad risk för pollen och pälsdjursallergier då det finns en del sådant i makens släkt, men vi håller tummarna stenhårt för att detta inte är en sådan reaktion.
VI vet ju ännu inte om hon reagerade på kiwin eller ej. Det är svårt att veta i nuläget så vi får se vad som händer i framtiden. Och hålla tummarna. :)
Men nu har det plötsligt blivit riktigt prickigt. Jag undrar om det delvis kan bero på att hon möjligen kan vara känslig mot kiwi. Det är ju en frukt som många kan ha problem med - något vi dock inte tidigare har upplevt med E. Men saker kan ju alltid dyka upp allteftersom oxå...
Iallafall så åt hon kiwi till mellanmål igår och började direkt klia sig på händer och haka. Det verkade klia riktigt mycket så hon blev både ledsen och arg dessutom. Det tyder ju kanske på en ganska snabb reaktion på kiwiätandet - men behöver inte vara så. Hon var nämligen lite småsårig och eksemig redan innan (har varit det några dagar) och brukar ganska reagera kraftigt om hon får vatten på sina sår. Så det kan ju även vara det faktumet att det kom vätska (oaktat att det var just saft från en kiwifrukt) på henne som gjorde hennes sur och ledsen.
Något är det iallafall som gjort att hon i några dagar haft prickar på händerna. Prickar som är ganska mycket värre idag än igår.
Just kiwi kan man reagera på utan att egentligen vara allergisk mot den frukten. Om man är allergisk mot vissa pollen kan en korsreaktion uppstå så att man uppvisar överkänslighetssymptom mot bland annat kiwi. Barnen har ju tyvärr en viss ökad risk för pollen och pälsdjursallergier då det finns en del sådant i makens släkt, men vi håller tummarna stenhårt för att detta inte är en sådan reaktion.
VI vet ju ännu inte om hon reagerade på kiwin eller ej. Det är svårt att veta i nuläget så vi får se vad som händer i framtiden. Och hålla tummarna. :)
Utvecklingen går framåt
LÄser att chefsjobb blir allt mindre attraktiva. Unga människor vill inte försaka familj och ledighet för att bli chef. (Betyder det att jag är ung?) :)
Inte särskilt förvånande i och för sig. Tendensen har ju länge varit att statusen i att kunna "skryta" om hur behövd man är på jobbet och hur mycket man jobbar över har falnat. Det som istället har blivit allt mer eftertraktansvärt, om man ska tro media, är saker som tid, familj, ledighet. Det skrivs om hemmafruarnas come back. Och maten ska lagas från grunden. Städning däremot ska gärna lejas bort så man får mer tid. Jag har inget emot RUT och tänker själv nyttja henen om jag någon gång får råd - men det är ändå lite lustigt hur inne det är att sylta och safta och sy och sticka och laga långkok och inreda och vårda hemmet. Men just inte städa uppenbarligen. :)
Hur som helst så tycker jag det är en sund utveckling att man väljer möjlighet till mertid med familjen före chansen till lite extra "status" (om det nu ska kallas för det) och någon krona mer i plånboken som ett chefsjobb kan tänkas ge.
(Självklart kan man även försaka familjen på grund av jobbet utan att vara chef (både frivilligt och ofrivilligt) - liksom det kan gå alldeles utmärkt att ha bra med tid över trots att man är chef, kanske desutom en lite mer flexibel tid än vad man annars hade haft. Det finns ju ingen standardmall som gäller för alla personer och alla anställningar).
Inte särskilt förvånande i och för sig. Tendensen har ju länge varit att statusen i att kunna "skryta" om hur behövd man är på jobbet och hur mycket man jobbar över har falnat. Det som istället har blivit allt mer eftertraktansvärt, om man ska tro media, är saker som tid, familj, ledighet. Det skrivs om hemmafruarnas come back. Och maten ska lagas från grunden. Städning däremot ska gärna lejas bort så man får mer tid. Jag har inget emot RUT och tänker själv nyttja henen om jag någon gång får råd - men det är ändå lite lustigt hur inne det är att sylta och safta och sy och sticka och laga långkok och inreda och vårda hemmet. Men just inte städa uppenbarligen. :)
Hur som helst så tycker jag det är en sund utveckling att man väljer möjlighet till mertid med familjen före chansen till lite extra "status" (om det nu ska kallas för det) och någon krona mer i plånboken som ett chefsjobb kan tänkas ge.
(Självklart kan man även försaka familjen på grund av jobbet utan att vara chef (både frivilligt och ofrivilligt) - liksom det kan gå alldeles utmärkt att ha bra med tid över trots att man är chef, kanske desutom en lite mer flexibel tid än vad man annars hade haft. Det finns ju ingen standardmall som gäller för alla personer och alla anställningar).
Studio
Den vita utfrätta bakgrunden känns omöjlig. Antingen blir den grå eller så blir delar av motivet utfrätt också...
Idag provade jag att belysa bakgrundspappen med olika färgade filter framför blixten. Det blev rätt ok, även om ingen av bilderna blev särskilt lyckad som helhet ändå.
Bilden ovan är med gult sken på bakgrunden men eftersom jag gjort den svarvit så saknar det ju betydelse. Bilden är i allafall lite rolig för A ser så stor ut. Inte alls som min lilla bebis. :)
Och dessutom ser hon ut väldigt olik sig själv. Jag vet inte om hon gör en min som hon inte brukar göra eller vad det är men lik sig själv är hon inte.
Lyckan är stor hos barnen i huset
Yngsta syskonet har nämligen börjat bli ganska stor och lekvänlig.
(Tyvärr oskarp bild dock)
Charmig men bestämd
Och arg blir hon om det går fel. Arg men söt.
Extrasöt är hon dagar som idag då hon mitt i allt kläcker ur sig "Du och pappa är mina kompisar och jag ääääälskar er". Då smälter man totalt. :)
Vi har plockat fram gåvagnen
Det gillar A
Tegelstenar
Även om den jag ska fördjupa mig i nu ser ganska tunn ut bredvid lagboken.
Fototriss del 121: Stängd
Jag hade missat att Fototriss har startat igen efter juluppehållet. Men nu har jag sett det - så nu är jag med igen. :)
Stängd är temat denna vecka. I många barnfamiljers hem finns det lådor, rum och annat som är just stängda. Stängda för barnen iallafall. Så även hos oss. Mina tre bilder föreställer en trappa som är stängd, lådor som är stängda och ett skåp som är stängt.
Det är ofta tråkigt, ledsamt eller lite dystert när något är stängt. Iallafall för den som är utestängd. Vem det vilka roliga och spännande saker som exempelvis kan dölja sig en bit upp i trappan eller längst inne i köksskåpen...
Fler tolkningar av temat finns här.
Stängd är temat denna vecka. I många barnfamiljers hem finns det lådor, rum och annat som är just stängda. Stängda för barnen iallafall. Så även hos oss. Mina tre bilder föreställer en trappa som är stängd, lådor som är stängda och ett skåp som är stängt.
Det är ofta tråkigt, ledsamt eller lite dystert när något är stängt. Iallafall för den som är utestängd. Vem det vilka roliga och spännande saker som exempelvis kan dölja sig en bit upp i trappan eller längst inne i köksskåpen...
Fler tolkningar av temat finns här.
Egentid
Först var E iväg till badhuset med sin pappa i förmiddags. Väldigt omtyckt var det. :)
Och efter lunch var det L´s tur då hon och jag åkte in till stan och fikade samt kollade lite snabbt i några affärer. Även det väldigt omtyckt.
Målet med livet enligt en person på åtta månader
Hitta något att ställa sig mot...
Klart jag kan se skillnad på pirater och grodor
Idag gjorde fyraåringen en tavla genom att klistra små papperslappar på ett annat papper. "Det är ett piratskepp med många pirater i. Det håller på att sjunka" sa hon.
Jag såg den ensamma gröna papperbiten som finns en bit från skeppet och sa något i stil med att en pirat verkar ha simmat bort från skeppet.
"Men mamma...ser du inte att det där är en groda", blev svaret.
Hur kunde jag missa det?? :)
Klokheter
"Att påverka är större än att bestämma"
Det citatet sprang jag på igår i en branchtidning. Självklarhet men ändå tänkvärt och bra.
Fyraåringen gillar att klä ut sig till prinsessa
Stora damen
Numera dricker A själv.
Vem vill väl ha hjälp när man tydligt ser hur storrasystrarna gör? :)
Herregud vad åren går!!
Konstaterade precis att det snart är 10 år sedan jag senast tog en högskolepoäng!! åren flyger ju bara iväg. Riktigt 10 är det i och för sig inte, hösten 2002 togs senaste poängen, men ändå...
Men nu blir det kanske några fler poäng. Idag har jag registerar mig på två av de kurser som jag tänkt läsa i vår.
Digital bildbehandling och Fotografi - Visuell kommunikation. Jag har höga förväntningar på kurserna då de hålls av personer som är väldigt duktiga på detta område och kurserna har lovordats från många håll. Är dock lite rädd för allt det "kreativa", för att försöka kommunicera budskap genom bilder och sånt. Jag är inte så bra på det är jag rädd för. Men man måste väl testa iallafall. Det ska bli otroligt roligt!
Jag funderar även på att läsa finska. Men vet inte säkert. Kursen är på halvfart - och språk brukar vara rätt tunga ämnen tycker jag. Så kanske det får vänta till en annan termin. Sedan jag sökte kurserna har det till kommit lite annat som jag måste läsa på via jobbet också nu under årets första månader...och tiden räcker ju inte till allt.
Andra halvan av vårterninen kommer jag eventuellt att läsa miljöekonomi. Det vore intressant. Men beror lite på hur mycket tid de två kurserna som jag registerat mig på idag visar sig ta.
Men nu blir det kanske några fler poäng. Idag har jag registerar mig på två av de kurser som jag tänkt läsa i vår.
Digital bildbehandling och Fotografi - Visuell kommunikation. Jag har höga förväntningar på kurserna då de hålls av personer som är väldigt duktiga på detta område och kurserna har lovordats från många håll. Är dock lite rädd för allt det "kreativa", för att försöka kommunicera budskap genom bilder och sånt. Jag är inte så bra på det är jag rädd för. Men man måste väl testa iallafall. Det ska bli otroligt roligt!
Jag funderar även på att läsa finska. Men vet inte säkert. Kursen är på halvfart - och språk brukar vara rätt tunga ämnen tycker jag. Så kanske det får vänta till en annan termin. Sedan jag sökte kurserna har det till kommit lite annat som jag måste läsa på via jobbet också nu under årets första månader...och tiden räcker ju inte till allt.
Andra halvan av vårterninen kommer jag eventuellt att läsa miljöekonomi. Det vore intressant. Men beror lite på hur mycket tid de två kurserna som jag registerat mig på idag visar sig ta.
De stackars barnen får agera modeller ofta just nu
Men än så länge bråkar dom om vem som ska få fotas - inte om vem som ska få slippa.
Inskolning
Inskolningen på förskola för E går bra. Det känns skönt - även om jag inte hade väntat mig något annat och även om jag hade beslutat mig för att ha henne hemma fram till nästa höst om det inet funkade bra med dagis.
Förra veckan var barnens pappa ledig och var hemma med L och A när jag skolade in E. En till två timmar per dag blev det på dagiset. I början var jag med men sen var jag i personalrummet och på affärer och liknande.
E gillar leksakerna. Och de små toaletterna som finns där. Och kompisarna. Och hon gillar personalen, särskilt den förskolläraren som ansvarar för hennes inskolning (I-S) gillar hon väldigt mycket.
Idag jobbar maken så min mamma och pappa var här två timmar på förmiddagen med A och L (första "barnvaktsgången" för A) medan jag var iväg med E. Idag var hon ute med de andra barnen, och som väntat hade hon velat gå in efter ett tag. Till skillnad från storasyster L har E aldrig varit en person som vill vara ute mycket. Hon gillar att gå ut, men vill oftast in efter en inte så lång stund...
Idag hade E för första gången frågat efter mig och pratat om att gå hem (då en liten kille hade varit lite för närgången), men det hade gått över fort. Och när jag kom var hon på gott humör. Glad att se mig, men såg redan fram eot att gå tillbaka till dagiset imorgon igen. Och imorgon ska hon äta lunch där för första gången - det ser hon fram emot.
När jag kom hem blev mamma kvar en stund - och till barnens stora glädje är hon nu ute på gården med dom innan hon ska gå hem. A sover. Och jag är ensam med en kopp te. Stillheten och ensamheten varar väl typ 30 minuter men är skön ändå. Eller snarare just därför. :)
Förra veckan var barnens pappa ledig och var hemma med L och A när jag skolade in E. En till två timmar per dag blev det på dagiset. I början var jag med men sen var jag i personalrummet och på affärer och liknande.
E gillar leksakerna. Och de små toaletterna som finns där. Och kompisarna. Och hon gillar personalen, särskilt den förskolläraren som ansvarar för hennes inskolning (I-S) gillar hon väldigt mycket.
Idag jobbar maken så min mamma och pappa var här två timmar på förmiddagen med A och L (första "barnvaktsgången" för A) medan jag var iväg med E. Idag var hon ute med de andra barnen, och som väntat hade hon velat gå in efter ett tag. Till skillnad från storasyster L har E aldrig varit en person som vill vara ute mycket. Hon gillar att gå ut, men vill oftast in efter en inte så lång stund...
Idag hade E för första gången frågat efter mig och pratat om att gå hem (då en liten kille hade varit lite för närgången), men det hade gått över fort. Och när jag kom var hon på gott humör. Glad att se mig, men såg redan fram eot att gå tillbaka till dagiset imorgon igen. Och imorgon ska hon äta lunch där för första gången - det ser hon fram emot.
När jag kom hem blev mamma kvar en stund - och till barnens stora glädje är hon nu ute på gården med dom innan hon ska gå hem. A sover. Och jag är ensam med en kopp te. Stillheten och ensamheten varar väl typ 30 minuter men är skön ändå. Eller snarare just därför. :)
Snö
Idag har jag skottat stora mängder snö.
Sen kom plogbilen. Och jag skottade en ganska stor mängd till.
Sen kom plogbilen. Och jag skottade en ganska stor mängd till.
Ord är magi
"Vi äger en litteraturskatt som går tillbaka till egyptierna, grekerna, romarna. Hela denna rikedom av litteratur går att upptäcka på nytt och på nytt av alla som har lyckan att träffa på den. En skatt. Tänk om den inte hade funnits. Hur utblottade, hur tomma hade vi inte varit då.
Vi förvaltar ett arv av språk, poesi, berättelser, och det är ett arv som aldrig tar slut. Det finns alltid kvar.
Vi har fått ärva berättelser, sagor efter gamla berättare, av vilka vi känner somliga till namnet, andra inte. (---) Berättaren bor djupt inne i var och en av oss. (---) Berättaren är vi när vi är som bäst och som mest nyskapande."
av Doris Lessing
Detta underbara citat hittade jag idag när jag surfade runt på olika bloggar som jag brukar läsa.
När man tänker på det - vilket fantastiskt arv det är som vi förvaltar. Alla dessa berättelser, visor, verser - sammansatta av ord.
Vad vore vi dem förutan?
Framtida vardagsfavorit
Igår åt vi en så bra middag. En sån där rätt som är god, nyttig, snabblagad. Som passar perfekt på vardagar då man kanske inte alltid har så gott om tid - men ändå vill äta bra. (Just nu har vi ju gott om tid varje dag men så blir det ju inte för evigt).
Recept här.
Recept här.
Liv och död
"Det händer något med naturen
när en människa dör.
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska.
De minns oss
i sina årsringar.
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad.
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska."
Peter Curman
Sorgligt och hemskt. Men ändock vackert och ljust mitt i det mörka.
Alla ska vi dö. Men det gör inte döden mindre sorglig. Speciellt inte då den kommer för tidigt.
Mina tankar har idag varit hos de som idag tagit farväl av en familjemedlem. För tidigt.
De blir stora fortare och fortare
När L var åtta månader var hon fortfarande en ganska liten bebis (eller hon var det iallafall när hon var närmare åtta månader). Hon kunde tycka det var helt ok att ligga ned en stund (om inte annat i knät). Eller sittligga i butikvagnarnas blåa babystol. Hon kröp förvisso. Men kunde även vara liten.
E ville inte vara liten lika länge. Och A vill det absolut inte.
Varför ska man ligga på rygg när syrrorna går omkring? Det enda rätta är ju att gå då såklart. Så det A velat göra sista månaderna är att stå. Stå och gå. Hon kryper, men enda ändamålet med krypningen är att nå något att ställa sig mot (eller krypa till oss).
Och ligga ned, det är något som överhuvudtaget inte har existerat på länge. Detsamma gäller för de blå babystolarna i liggläge på kundvagnarna. De få gånger hon varit i en sådan ligger långt tillbaka i tiden.
Hon vill ju sitta och spana förstås. :)
Som sagt - de blir stora fortare och fortare. Skulle man få en till så skulle väl det barnet vägra var bebis redan efter en månad eller något...
Bara för att jag inte är gravid
Eller ens arbetar på att bli det. Så fanns det enorma mägder gravidkläder som faktiskt var snygga på HM idag. Och som dessutom var på rea.
Jag som under de senaste fem åren ägnat ganska lång tid åt att var gravid, eller planerat att bli det, och hållt utkik efter billiga och snygga gravidkläder. Och nästan aldrig hittat något bra.
Men nu har de mage att sälja sånt. ;)
Jag tänkte att det var ödets sätt att tala om för mig att att jag borde försöka bli graviid. Maken trodde inte alls på den teorin. :)
(Och som tidigare sagts - inga barn är planerade. Så för det fall att någon känner en oro för ett sånt scenario så är er oro obefogad)
Fortsätter fotografera
Den kritvita bakgrund som jag försökt mig på vill inte riktigt bli som den ska. Iallafall inte utan att motivet blir mer eller mindre förstört. Så jag övar på lite allt möjligt annat också.
Svart...
Oxå svart.
En söt liten L
Och lilla söta E
Vårt sjukhus
Jag är egentligen inte alls insatt i landstingspolitiken men rent instinktivt så är jag emot. Jag är emot allt som ger fler tomma korridorer i vårt sjukhus. Som kanske leder till att vi om några år inte har något sjukhus alls här i vår stad.
För snart 10 år sedan stängdes BB. Inget jag brydde mig om på den tiden. För då visste jag ingenting. Ingenting om det allra väsentligaste iallafall. Eller - jag tyckte inte samma saker var väsentliga då som nu...
Jag har aldrig fött barn på vårt gamla BB. På den tiden trodde jag att kag kanske inte ens ville ha några barn.
Under senare år har jag däremot varit i de gamla, i det närmaste övergivna, lokalerna. Legat tillfälligt i en sal för att ta en ctg-kurva. Sett ödsligheten. Upplevt tystnaden. I en lokal som bara några år tidigare sjöd av liv i ordets allra djupaste bemärkelse.
Jag tycker det är så sorgligt med sådana lokaler.
Tänk att bara för 10 år sedan firade man livets tillkomst med smörgåsar och flagga - just där. Nu sitter en ensam barnmorska i ett litet upplyst kontor i en i övrigt mörk korridor.
På väggen hänger fortfarande de gamla tavlorna där varje nyfött fått en egen liten markering. Men några fler markeringar, det blir det inte.
Nu ryker snart andra avdelningar också verkar det som. Jag skulle vilja stå upp och kämpa emot men känner att frågan är för stor och komplex för den tid och ork jag just nu har. För svår att sätta sig in i. För svår att vinna. Kanske.
Jag hoppas många andra står upp för vårt sjukhus.
Den oskyldiga dockan ser nästan lite läskig ut
Lyckas man inte med kritvitt...
så försöker man med kolsvart istället.
Och lyckas inte med det heller. Men nästan. Det ser ju faktiskt riktigt svart ut, även om en koll med pipetten visar på lite, lite, lite rött och grönt på några ställen.
Ett förskolebarn
Idag har E börjat inskolning på dagis. Ett halvår för tidigt om jag fick välja. Men det var så osäkert med platser hösten 2012 så vi tog en plats från i höstas. Och skjöt upp starten lite.
Men det blir bra det här med. E har ju varit med och lämnat och hämtat L i ett års tid. Och självklart varit nyfiken på alla leksaker och barn. Så hon har sett fram emot detta (iallfall oftast - nog kommer det en del uttalanden om att hon bara ska gå på dagis om jag och A också går där).
Och fördelen med att börja nu är att hon får gå på småbarnsavdelningen ett halvår istället för att börja direkt på storbarnsavdelningen som L redan är på i höst. Bra för E att få bygga upp en egen "roll" innan de hamnar tillsammans tror jag.
Idag var hon och jag där en timme. Ensamma med den förskolläraren som har hand om inskolningen (de andra barnen var ute). E var överförtjust. Hon åkte rutchkana. Kröp i tunnlar. Redogjorde noggrant för alla saker hon hittade. Lagade mat. Pyggde pussel. Läste böcker.
Och kissade. Hon vet ju om sedean tidigare att de har små toaletter på förskolan och när vi skulle gå hemifrån ville hon inte gå på toa. Hon ville hålla sig och istället gå på toa på dagis. :)
Imorgon ska vi dit en timma igen. Då kommer ett barn till att vara med under tiden, en pojke som oxå påbörjat inskolning idag. Det blir spännande.
Det känns iallafall bra att känna till förskolan sedan tidigare. L har ju gått där över ett år och vi är så nöjda.
Nu hoppas jag bara på att E kommer att trivas riktigt bra och få många roliga stunder tillsammans med sina nya kamrater.
Ibland blir bakgrunden svagt gråflammig
Ibland skiftar den istället i blått. Som här.
Ibland gult.
Jag blir galen. :)
Det jag iallafall gillar med studiobelysningen - trots att jag inte behärskar den - det är skärpan.
Nästan vitt
Fortsätter testa mig fram. Idag blev det nästan vitt på några bilder. I ovankant var det gråa inte värre än att man kan ta bort det på ungefär en sekund (vänstra hörnet på bild 1). Nederkant var ju dock lite värre. Den gråheten lät jag vara kvar. Förstår inte hur man ska göra för att slippa få¨en sådan...
Det irriterar mig.
Idag har vi ätit äppelpaj
Och inte vilken paj som helst utan en som L, assisterad av E, gjort i princip alldeles på egen hand. Vi har nästan bara hjälpt till med de moment som inbegriper varm ugn.
Som sagt - världens bästa kokbok.
Som sagt - världens bästa kokbok.
Fortsätter öva
Samtidigt som jag mixtrar på med bakgrunden har jag gett mig på att iallafall försöka börja lite smått med ljussättningen av motivet. Testa mig fram lite. Inte lätt det heller.
Det är ju inte bara ljussättningen som är svår. Att hantera kameran på helmanuellt läge är inte heller helt lätt för mig annars mest fotar på Av-läget.
Hoppas dock på lite övningstid de närmaste dagarna. :)
Vissa äter mat
Andra äter både mat och fat. Bilden föreställer A som uppenbarligen tyckte att det var en god idé att ta sig en tugga av fatet.
Apropå mat så har vi tillbringat denna dagen hos svärföräldrarna, där vi bland annat har fått äta en riktigt god gryta. Det allra bästa med besöket, enligt L och E, var nog dock inget som har med mat att göra - det var istället att de fick hjälpa till att ta bort pyntet från deras farmor och farfars gran. Det var något som de gillade skarpt. :)
Ett motiv som sitter still
Det finns ju många moment att lära sig, men det jag just nu fastnat vid är att få till en vit, utfrätt bakgrund. Att få kontroll över det gråa.
Det går inte så bra kan man säga.
Idag testade jag lite olika inställning på den blixt som jag har riktat mot bakgrunden (eller som jag iallafall försökt rikta mot bakgrunden). Men jag hittar inget bra läge. Antingen blir det så vitt så att motivet blir förstört eller så blir det grådassigt.
Kanske borde prioritera om. Inte vara så fixerad vid bakgrunden och först lära mig ljussätta motivet bra? Det vore väl egentligen bättre. Men just nu har den vita bakgrunden satt sig i min skalle. :)
Fortsätter öva ljussättning
Och jag har så lite tid. Just nu skulle det var trevligt med någon timme extra per dygn. Då kanske jag kunde testa studion i lugn och ro istället för att springa dit 30 minuter då och då. Men det är ju bättre än ingenting. :)
Det vore bara så kul att få lite mer koll på hur det fungerar. Hur man fixar med blixtarna så att resultatet blir det man vill ha. Så man får kontroll.
Sen ska det bli så kul att försöka få till lite bilder på alla tre barnen. :)
Världens bästa kokbok
Vanligen gillar jag kokböcker med vackra fotografier. Med recept innehållande många ingredienser. Gärna ingredienser som är nya för mig. Men det finns en kokbok som faktiskt klår alla sådana böcker - Vi bakar och lagar mat.
När jag var barn hade vi boken Vi bakar på den tiden fanns det en bok för bakning och dessutom en separat för matlagning tror jag). Jag använde boken rätt mycket och gillade den redan då. Efter att jag sett att boken finns till salu även idag - och att recepten är lika bra som de var förr (det är samma recept) så har jag tänkt att jag vill ha den till våra barn.
Och nu har de den. Deras mormor och morfar hade köpt den åt dem i julklapp.
Redan dagen efter julafton kom den till användning då L och E (under ledning av L) bakade både grahamsbröd och muffins. Och idag har det bakats igen. Vita gubbar. Dekorerade med karamellfärg.
Barnen tycker det är så kul. Och är så stolta över resultatet. Och kan göra det nästan helt själv. Vi ställer fram ingredienserna och rätt mått (exv decilitermått och matskedsmått eller vad det nu behövs till just det som de ska baka). Sen gör de allt själva. Eller de och de, det är ju L som fixar det mesta. Iallafall när det gäller att mäta upp ingredienser och sånt. Och ska det smältas smör gör självklart någon av oss vuxna det.
Boken rekommenderas varmt till alla barnfamiljer.
Dagens sista fotoövning (bild 2)
Sen drog jag in mellandottern istället. :)
Även hon halvt otvättat. Och i sunkiga kläder. Huvudsaken var öva ljussättning.
Ful bakgrund blev det på alla bilder - men dettta var ändå en av de värsta. Grått. Flammigt. Mörkt. Grejer ivägen...
Inte bra för fem öre. (Sen att dottern är klädd i trasor är en annan femma - syftet var ju aldrig annat än öva på att använda blixtarna)
Beskuren och lite uppljusad. Fortfarande alldeles för grå bakgrund...
Slarvigt och hastigt urklippt samt därefter klistrad på vit bakgrund. Bara för att se ungefär hur det skulle ha sett ut med sådan.
Även hon halvt otvättat. Och i sunkiga kläder. Huvudsaken var öva ljussättning.
Ful bakgrund blev det på alla bilder - men dettta var ändå en av de värsta. Grått. Flammigt. Mörkt. Grejer ivägen...
Inte bra för fem öre. (Sen att dottern är klädd i trasor är en annan femma - syftet var ju aldrig annat än öva på att använda blixtarna)
Beskuren och lite uppljusad. Fortfarande alldeles för grå bakgrund...
Slarvigt och hastigt urklippt samt därefter klistrad på vit bakgrund. Bara för att se ungefär hur det skulle ha sett ut med sådan.
Dagens sista fotoövning (bild 1)
När maken kom hem efter jobbet och middagen var uppäten tog jag återigen med mig yngsta dottern för att använda henne för att öva studiofotografering.
Tyvärr blev de flesta bilderna fotade med kameran inställd på ISO 800 eftersom jag dessförinnan hade tagit en bild i vårt ganska mörka kök. Sen hade jag så bråttom igen att få testa stufiofotandet så jag glömde ändra. Men det gör inget. Huvudsaken just nu är att få någon sorts koll på grunderna i ljussättning.
Originalbild. På vänstra sidan är ju bakgrunden faktiskt nästan vit,
om än svagt rosagrå på större delen av bilden.
Och den högra sidan - där är gråfärgen inte ens svag...
Beskuren. (Och kanske ändrad lite i övrigt också. Jag minns inte riktigt)
Beskuren. Variant 2. Här ser man extratydligt att bakgrunden nästan går lite i rosa.
Vilket inte riktigt är meningen att den ska göra.
Tyvärr blev de flesta bilderna fotade med kameran inställd på ISO 800 eftersom jag dessförinnan hade tagit en bild i vårt ganska mörka kök. Sen hade jag så bråttom igen att få testa stufiofotandet så jag glömde ändra. Men det gör inget. Huvudsaken just nu är att få någon sorts koll på grunderna i ljussättning.
Originalbild. På vänstra sidan är ju bakgrunden faktiskt nästan vit,
om än svagt rosagrå på större delen av bilden.
Och den högra sidan - där är gråfärgen inte ens svag...
Beskuren. (Och kanske ändrad lite i övrigt också. Jag minns inte riktigt)
Beskuren. Variant 2. Här ser man extratydligt att bakgrunden nästan går lite i rosa.
Vilket inte riktigt är meningen att den ska göra.
Andra uppsättningen bilder
Efter att ha provfotograferat en docka släpade jag istället fram yngsta dottern framför kameran.
Jag hade bråttom. Ville komma igån snabbt. Så jag struntade i att hon var smutsig i ansiktet. Syftet var ju att lära mig använda bilxarna. Sannolikheten att det skulle bli någon bild som går att använda var ju liten. Och då duger det ju lika bra med smutsig modell som med ren.
Originalbild. Alldeles för mörk bakgrund. Iallafall när tanken var att få den vit.
Väldigt uppenbart att något måste ändras. :)
Och varför är den så extramörk i nederkant? Jag vet att jag läst om det någonstans. Läst hur man ska göra för att undvika problemet. Men minns inte var, så det blir till att leta.
Bilden efter att jag ljusat upp den lite. Bättre. Men fortfarande för mörkt.
(Dessutom vore det ju trevligast om man kunde få till bakgrunden rätt redan vid själva fototillfället).
Jag hade bråttom. Ville komma igån snabbt. Så jag struntade i att hon var smutsig i ansiktet. Syftet var ju att lära mig använda bilxarna. Sannolikheten att det skulle bli någon bild som går att använda var ju liten. Och då duger det ju lika bra med smutsig modell som med ren.
Originalbild. Alldeles för mörk bakgrund. Iallafall när tanken var att få den vit.
Väldigt uppenbart att något måste ändras. :)
Och varför är den så extramörk i nederkant? Jag vet att jag läst om det någonstans. Läst hur man ska göra för att undvika problemet. Men minns inte var, så det blir till att leta.
Bilden efter att jag ljusat upp den lite. Bättre. Men fortfarande för mörkt.
(Dessutom vore det ju trevligast om man kunde få till bakgrunden rätt redan vid själva fototillfället).
Första bilderna
Nu ska jag öva på att fotografera i min lilla enkla studio.
Det behövs.
Detta är de två första bilderna som jag tagit. En kanske var lite ljus. Lite bara. ;)
Men det är enda bilden som jag hittills lyckats få till en snyggt helvit bakgrund på.
Och den andra bilden var inte så snygg i nederkant. Och skuggan var inget som jag hade tänkt ha med på bilden.
Men övning ger kanske färdighet.
Jag har blivit med fotostudio!
Idag har jag testat grejerna för första gången. Resultatet är blandat - med övervikt mot misslyckat. Det är svårare än man tror. Nu gäller det bara att öva.
På bilden är mellandottern E. Inte helt ren i ansiktet. Med en sliten pyjamaströja. Jag orkade inte fixa till barnen innan fotograferingen. Ville bara komma igång och testa snabbt - och dessutom var främsta ändamålet med fotograferingen att lära mig hur man gör.
Julgransplundring
Imorgon blir det dans runt granen hos barnens kompis F med familj. Kanske till och med en tomte dyker upp utanför fönstret, man vet aldrig. :)
Uppskattat var arrangemanget när de ordnade samma sak ifjol. Och L och E ser minst sagt fram emot det i år.
Det är så roligt att nån tar sig för att fixa såna här saker.
Ångest x 1000
Tankarna man hinner tänka under de 2,5 minuterna av störtdykning är nog inte roliga. Där kan man tala om ångest. Ångest x 1000.
Nu sedan jag fick barn känns det i och för sig som att känslan och tankarna under dykningen antagligen snarare skulle innebära ångest x 1 000 000.
Jag har inte varit så förtjust i att flyga alls under de senaste 15-20 åren. Men icke-förtjusningen övergick i rent ogillande för ca 10 år sedan. Och sedan barnen kom...ja nu är känslan av ogillande än starkare.
Men visst flyger jag ibland ändå. När jag "måste".
Som tur var så är jag inte så särskilt intresserad av att resa. Det är kul någon gång ibland - men inget jag vill göra jämt. Så det blir inte så inverkande på mitt liv att jag ibland undviker flyg och att jag de gånger jag flyger inte alls upplever det som njutbart.
Dessutom är jag, av ren miljöhänsyn, ganska negativt inställd till att nyttja flyg alltför mycket.
Nu sedan jag fick barn känns det i och för sig som att känslan och tankarna under dykningen antagligen snarare skulle innebära ångest x 1 000 000.
Jag har inte varit så förtjust i att flyga alls under de senaste 15-20 åren. Men icke-förtjusningen övergick i rent ogillande för ca 10 år sedan. Och sedan barnen kom...ja nu är känslan av ogillande än starkare.
Men visst flyger jag ibland ändå. När jag "måste".
Som tur var så är jag inte så särskilt intresserad av att resa. Det är kul någon gång ibland - men inget jag vill göra jämt. Så det blir inte så inverkande på mitt liv att jag ibland undviker flyg och att jag de gånger jag flyger inte alls upplever det som njutbart.
Dessutom är jag, av ren miljöhänsyn, ganska negativt inställd till att nyttja flyg alltför mycket.
Smörgåsrån
Sen kom majsbågarna. Och både E och A har företrädesvis fått sådana istället. Igår smakade A dock smörgåsrån för första gången. Och smör för första gången (mjölkfritt sådant).
Att leva mjölkfritt
Just nu äter jag mat fri från mjölkprotein eftersom jag ammar A och hon inte tål sådant.
Det är nästan inget problem alls. Jag är ingen mjölkmänniska ändå. Men det finns några saker jag saknar.
1. Ost. Som i ostmacka. Eller goda ostar till några kex och ett glas vin. Eller på pizza.
2. Choklad. Som i att kunna äta någon annan choklad än enbart vissa väldigt mörka varianter.
I övrigt kvittar mjölken nästan för mig. Havregrädde är den självklara matlagningsbasen för mig oavsett allergi eller ej. Vatten den självklara måltidsdrycken. En tallrik fil är gott ibland - men inget jag dör utan. Mjölkfritt smör är väl kanske i ärlighetens namn inte lika gott som vanligt smör. Men inte heller det är något som har någon större betydelse för mig.
Något som vissa dagar har desto större betydelse är punkterna 1 och 2 ovan. De sakerna kan jag verkligen, verkligen sakna ibland.
Det är nästan inget problem alls. Jag är ingen mjölkmänniska ändå. Men det finns några saker jag saknar.
1. Ost. Som i ostmacka. Eller goda ostar till några kex och ett glas vin. Eller på pizza.
2. Choklad. Som i att kunna äta någon annan choklad än enbart vissa väldigt mörka varianter.
I övrigt kvittar mjölken nästan för mig. Havregrädde är den självklara matlagningsbasen för mig oavsett allergi eller ej. Vatten den självklara måltidsdrycken. En tallrik fil är gott ibland - men inget jag dör utan. Mjölkfritt smör är väl kanske i ärlighetens namn inte lika gott som vanligt smör. Men inte heller det är något som har någon större betydelse för mig.
Något som vissa dagar har desto större betydelse är punkterna 1 och 2 ovan. De sakerna kan jag verkligen, verkligen sakna ibland.
Vår mellersta sötnos
Hos oss
Trevligt nyårsfirande med goda vänner. Tidigt sådant. Jag var i säng en bra stund före tolvslaget. Men trevligt ändå (eller snarare just därför). :)
Vi drack varsitt glas Rotari som välkomstdrink. Klockan 15. Det enda bubblet för oss denna nyårsafton, typ nio timmar före tolvslaget. Barnen fick hallonsoda i fina glas med både frukt och paraply och litet dekorationsdjur i. Vi åt god mat och en lite mindre god dessert. Men den var iallafall snygg, desserten alltså. Sen fick vi vuxna prata bort flera timmar medan barnen lekte/spelade dataspel/såg på film.
Idag har vi haft en slapp dag. Det bliv ju trots allt lite senare än vanligt för barnen igår...
Vi har kollar lite Ivanhoe. Den såg vi varje år när jag var barn. Och även efter det har jag sett den ganska ofta - men inte under senare år. Jag trodde nästan att den hörde till de minnen som gjorde sig bäst som just minnen, att den kanske inte skulle var lika bra numera. Men den visade sig var bra även idag. Hoppas dom fortsätter att visa den på nyårsdagen i tjugo år till.
Nu ska jag och maken äta en räkcocktail. Det blir gott.
